Salin var sjef for Nordiska museet 1905-1913 og for friluftsmuseet Skansen i Stockholm i årene 1905-1912. Etter sin museumstid virket han som riksantikvar i tiden 1913-1923, hvilket innebar at han ble sjef for Statens historiska museum i Stockholm, men samtidig drev han også som arkeolog, blant annet ved utgravningene i Siretorp i Blekinge 1915 og var en internasjonalt anerkjent spesialist på dyreornamentikk.[trenger referanse] Han var også en aktiv forfatter med en rekke utgivelser.
Ur djur- och växtmotivens utvecklingshistoria : studier i ornamentik, Stockholm 1890.
Fornminnen i Uppland undersökta sommaren 1890, Stockholm 1891. (Særtrykk fra K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr. 223-225, 1891.)
De nordiska guldbrakteaterna : några bidrag till kännedomen om brakteaternas utbredning och kulturhistoriska betydelse : en arkeologisk studie, Stockholm 1895.
Våra minnen från hednatiden, Stockholm 1896.
Några tidiga former af germanska fornsaker i England, Stockholm 1897. (Særtrykk fra K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; 1894.)
Ett jernåldersfynd från Uppland, Stockholm 1899. (Særtrykk fra K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månedssblad; nr. 289-300, 1896.)
Vikingatidsfynd från Fornvi i Ockelbo socken, Gestrikland, Stockholm 1904. (Særtrykk fra K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; 1898.)
Die altgermanische Thierornamentik, Stockholm 1904. (Oversatt til tysk av Johanna Mestorf, kom som nyutgivelse i Stockholm 1935 og i Wiesbaden 1981.)
Studier i ornamentik, Stockholm 1905.
Hjulstenen vid Gravsjön : Ett hitintills obeaktat fornminne, Sveriges natur 1921. Sidene 43-50.