Ivar Afzelius | |||
---|---|---|---|
Født | 15. okt. 1848[1][2][3] Uppsala domkyrkoförsamling[1][2][3] | ||
Død | 30. okt. 1921[4][2][3] (73 år) Stockholm[4] Klara församling[2][3] | ||
Beskjeftigelse | Politiker, dommer, samfunnsøkonom | ||
Embete | |||
Akademisk grad | Cand.jur. (1873) dr.juris (1877) | ||
Utdannet ved | Uppsala universitet (1867–) | ||
Ektefelle | Anna Richert[5] | ||
Far | Fredrik Georg Afzelius[5][2] | ||
Mor | Edla Afzelius | ||
Barn | Ellen Tiselius[6] Märta Afzelius Sven Afzelius Axel Afzelius Ingrid Afzelius | ||
Parti | Första kammarens moderata parti (1905–1911)[2] Första kammarens nationella parti (1912–1915)[2] Första kammarens minoritetsparti (1898–1903)[2] | ||
Nasjonalitet | Sverige | ||
Gravlagt | Norra begravningsplatsen (1921–)[7][8] | ||
Medlem av | Svenska Akademien (1907–)[9][10] Kungliga Vetenskapsakademien (1905–) Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien | ||
Utmerkelser | Serafimerordenen (1910) Storkorskommandør av Nordstjerneordenen (1900) Kommandør av 1. grad av Dannebrogordenen Kommandør av St. Olavs Orden | ||
Johan Fredrik Ivar Afzelius (født 15. oktober 1848 i Uppsala, død 30. oktober 1921) var en svensk jurist og politiker.
Afzelius hadde juridisk utdannelse og ble professor i prosess 1879. Deretter ble han justisminister i 1891. Etter sin periode som justisminister var han i en periode talman i första kammaren, tilsvarende Lagtingspresident. Afzelius tilhørte det moderate høyre i Sverige. For sin kunnskap i jus ble Afzelius æresdoktor ved Universitetet i Oslo.
Afzelius ble innvalgt som medlem av Svenska Akademien 14. februar 1907 og tok sete på stol nummer 4 etter Claes Herman Rundgren den 15. februar 1908.[11]
Afzelius var innehaver av Serafimerorden, Nordstjerneordenen, Dannebrogordenen og St. Olavs Orden.[12][13][14] Han ble utnevnt til æresdoktor ved Universitetet i Oslo ved 100-årsjubileet 6. september 1911.[15]