Magnus Jacob Crusenstolpe

Magnus Jacob Crusenstolpe
Født11. mars 1795[1][2][3]Rediger på Wikidata
Jönköping
Død18. jan. 1865[1][2][3]Rediger på Wikidata (69 år)
Stockholm
BeskjeftigelseForfatter, jurist, historiker, journalist og avisutgiver
EktefelleSophia Palmstruch (gift 1825)
FarJohan Magnus Crusenstolpe
MorChristina Charlotta Nymansson
NasjonalitetSvensk
GravlagtSankt Johannes kyrkogård[4]
Magnus Jacob Crusenstolpe på Commons

Magnus Jacob Crusenstolpe (født 11. mars 1795 i Jönköping, død 18. januar 1865 i Stockholm) var en svensk forfatter, historiker, forlagsmann, riksdagsledamot og hovrättsassessor. For ettertiden er Crusenstolpe mest kjent for hans opposisjon mot Karl XIV Johan og de såkalte Crusenstolpe-opptøyene (svensk: Crusenstolpe-kravallerna).

Biografi

[rediger | rediger kilde]

Magnus Jacob Crusenstolpe var sønn av Johan Magnus Crusenstolpe, vice presidenten i Göta hovrätt. Hans mor var Christina Charlotta Nymansson, datter av hoffpresten (svensk: hovpredikant) Nils Jacob Nymansson og Ulrica Grawe. Hans farfar var Magnus Crusenstolpe og han var bror til Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe.

Crusenstolpe avla juridisk embetseksamen ved Lunds universitet i 1814 og ble samme år aspirant (svensk: auskultant) ved Göta hovrätt. I 1820 ble han auskultant ved Svea hovrätt og ble häradshövding. I 1821–1822 var han landssekreterare i Skaraborgs län og i 1825–1834 assistent (svensk: assessor) ved Svea hovrätt. Crusenstolpe ble ansett som begavet og spirituell, og fikk tidlig velvillige støttespillere. En brosjyre om Sveriges næringsliv som Crusenstolpe publiserte i 1822 fikk kong Karl XIV Johan interessert i han. I 1823 debuterte han på riddarhuset som representant til riksdagen (svensk: riksdagsledamot), men først ved den neste riksdagen i 1828–1830 trådte han i forgrunnen som politisk aktiv.[5]

Redaktør for Fäderneslandet

[rediger | rediger kilde]

Crusenstolpe hadde tidligere vært konservativ aristokrat, men under riksdagen 1828–1830 gikk han over til den liberale opposisjonen mot regjeringen. Sammen med Lars Johan Hierta utgav Crusenstolpe en for regjeringen kritisk avis under riksdagen. Etter kontakter med Magnus Brahe gjorde imidlertid Crusenstolpe en helomvending, brøt med opposisjonen og ble begunstiget av Brahe og kongen. Grunnlaget for hans overgang til å støtte regjeringen er ikke kjent. Han ble utnevnt til redaktør for kongens egen avis, Fäderneslandet, grunnlagt i 1830. Med støtte av avisen var regjeringens hensikt å beseire den kritiske pressen, både den liberale og den konservative.

Forsiden av avisen Fäderneslandet den 24. oktober 1831

Crusenstolpe hadde ikke den organisatoriske kunnskap som redaktørstillingen krevde, og avisen hadde ikke den fremgang som man hadde håpet. I 1833 sluttet kong Karl Johan å støtte avisen og Crusenstolpe ble tvunget til å legge ned virksomheten (avisen oppsto senere med en annen eier). Crusenstolpe havnet i gjeldsfengsel da han hadde hatt store personlige utgifter for å holde avisen i drift, og ble i 1834 anmodet om å innlevere sin avskjedssøknad som assessor.[5] Til tross for at kong Karl Johan personlig betalte Crusenstolpes gjeld[6] byttet Crusenstolpe igjen side i den politiske kampen og ble en sterk motstander av monarkiet.

Ved riksdagen i 1834–1835 deltok han som hatsk opposisjonsmann mot regjeringen, han angrep Karl XIV Johans russiskvennlige politikk og krevde nedskjæringer i regjeringens forslag til forsvarsbevilgning. Henvist til å forsørge seg på sitt skriveri utgav han i 1834 i to bind Skildringar ur det inre af dagens historia, stilistisk lysende, men med svært skarp politisk brodd. På nyåret 1838 begynte Crusenstpolpe et månedsskrift, Ställningar och förhållanden behandlade i bref.[5]

Majestetsfornærmelse og Crusenstolpe-opptøyene

[rediger | rediger kilde]

Crusenstolpes skriftserie Ställningar och förhållanden, behandlade i brev ble klimaks på uenigheten mellom han og kongen. Allerede i det andra brevet i 1838 fikk en relativt triviell tekstt av Crusenstolpe regjeringen til å reagere.[7] Bakgrunnen var at regjeringen hadde utnevnt en hovmarskalk Fleming till major. Crusenstolpe var ikke fornøyd over utnevnelsen, og skrev at regjeringen hadde begått brudd på helgefreden (svensk: sabbatsbrott) ettersom den hadde gjort utnevnelsen på en søndag. Kongen selv var motvillig til en rettssak med godtok da han ble forsikret om at Crusenstolpe ville bli dømt.[7] Det ble samlet en jury som dømte Crusenstolpe skyldig i majestetsfornærmelse. Svea hovrätt slo i juni 1838 fast at straffen skulle bli tre år på Vaxholms fästning.[6]

Den harde dommen sjokkerte folkemengdene som hadde samlet seg ved rettslokalet og som opprørte over hva de oppfattet som kongens nærtakenhet hyllet Crusenstolpe som en folkehelt. De såkalte Crusenstolpe-opptøyene brøt ut og Stockholm syntes i noen dager å være på kanten av revolusjon.[6] Den 20. juni ble det ropt slagord utenfor slottet og alle vindusruter hos kongens juridiske ombud, justitiekansler Claes Nerman ble knust, før militære styrker inngrep. Den 22. juni ble det kamp mellom folkemasser og militære styrker i Stockholm, det brøt ut skuddløsning og to mennesker ble drept.[6] Det tok flere dager innen opprørsstemningen i byen roet seg.

Fra fengselet, hvor han ble behandlet relativt mildt, fortsatte han sin opposisjonelle virksomhet. I ett nytt brev av Ställningar och förhållanden hånet han Magnus Brahe, og gav i ut 1839 Vidräkning och reform, der han argumenterte for avskaffelsen av monarkiet med et riksforstanderskap. Deretter fulgte en pamflett mot Carl Henrik Anckarswärd, med tittelen Röst ur ett svenskt statsfängelse. Det ble etterhvert ganske klart at Crusenstolpes angrep mer gjaldt person enn sak, og hans popularitet blant opposisjonen ble redusert. Han fortsatte imidlertid utgivelsen av sin Ställningar och förhållanden frem til sin død.[5]

Utover det politiske forfatterskapet var Crusenstolpe også skjønnlitterær forfatter. Blant hans romaner kan nevnes Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige (6 bind, 1840–1844), Carl Johan och svenskarne (3 bind, 1845-1846) og Huset Tessin under enväldet och frihetstiden (5 bind, 1847-1849). Han var i sine senere år en flittig forfatter av nekrologer i kalenderen Svea, disse ble samlet og utgitt i 1882 under tittelen Medaljonger och statyetter. Viktige dokumenter har han utgitt i serien Portefeuile (1837–1845), blant hans øvrige populærhistoriske arbeider er1720, 1772, 1809 (1836), Karakteristiker (1851), Revolutionen den 13 mars 1809 (1859), samt Historiska personligheter (2 bind, 1861–1863). Han var også en av grunnleggerne av den kortlivede avisen Dagen (1845–1846).[5]

Crusenstolpe giftet seg i 1825 med Sophia Palmstruch, datter til Johan Wilhelm Palmstruch og Margareta Catharina Sundberg.

Bibliografi

[rediger | rediger kilde]

Skjønnlitteratur

[rediger | rediger kilde]
  • Vedergällningsrätten. Novell. Stockholm. 1821.  - Anonym.
  • Denis från Norrmandie. Romantisk berättelse från slutet af sextonde århundradet. Svenskt original. Stockholm. 1821.  - Anonym.
  • Kollerstad. Legend. Stockholm. 1821.  - Anonym.
    • Första fjetet på skriftställarebanan. Stockholm. 1842.  - Återutgivning av de tre novellerna ovan från 1821.
  • Morianen, eller Holstein-Gottorpiska huset i Sverige: tidsbilder, tecknade på fästningen. Stockholm.  - Del 1-6. Ny genomsedd upplaga 1880, förkortad upplaga 1916-1917, som omtrycktes 1928. - Dansk översättning 1841-1844, tysk översättning 1842-1844.
  • Bigtfadren: novell. Stockholm. 1842. 
  • Carl Johan och svenskarne: romantisk skildring. Stockholm.  - 3 delar. - Ny genomsedd upplaga 1881. - Även i dansk översättning 1845-1847 och tysk översättning 1845.
  • Huset Tessin under enväldet och frihetstiden: romantiserad skildring. Stockholm: S. Magnus.  - 5 delar. - Ny genomsedd upplaga 1883. - Även i dansk översättning 1847-1851 och tysk översättning 1847-1853.
  • Tvenne äktenskap: roman. Stockholm. 1847. 

Diverse

[rediger | rediger kilde]
  • Några ord om organisationen af styrelsen öfver jordbruk och jernhandtering i Sverige. Jönköping. 1822.  - Anonym.
  • Ideer till en förbättrad national-representation. Stockholm. 1825.  - Anonym.
  • Politiska åsigter; af M.J. Crusenstolpe. Första delen. Stockholm, trykket hos Carl Deleen. 1828. 
  • Försök till critik öfver herrar C.H. Anckarsvärds och J.G. Richerts förslag till national-representation. Stockholm. 1830.  - 2. opplag
  • Skildringar ur det inre af dagens historia: de frånvarande. Stockholm, trykket hos Georg Scheutz. 1834. 
  • Skildringar ur det inre af dagens historia: de närwarande. Stockholm. 1834.  - Norsk oversettelse i 1834.
    • 2. uppl., öfversedd och betydligen tillökt (på swe). Stockholm: Hjerta. 1836. 
  • 1720, 1772, 1809. Stockholm. 1836.  - 2. utvidet opplag.
  • Portefeuille. Stockholm: Hjerta.  - 5 deler.
  • Historisk tafla af högstsalig f.d. konung Gustaf IV Adolphs första lefnadsår. Stockholm: Hjerta. 1837. 
  • Ställningar och förhållanden: behandlade i bref. Stockholm.  - 19 brev.
  • Vidräkning och reform: betraktelser i fängelset af en svensk statsfånge. Stockholm. 1839. 
  • Röst ur ett svenskt statsfängelse: om ställningar och förhållanden : (september 1839). Stockholm. 1839. 
  • Riksdagen 1850 på scenen och mellan kulisserna. Stockholm. 
  • Anekdoter för både historiens och skämtets vänner. Stockholm: J. L. Brundin. 1851.  Arkivert 2. april 2015 hos Wayback Machine.
  • Karakteristiker, ur samtidas förtroliga bref och anteckningar. Stockholm: Brudin. 1851. 
  • Europas hof från början af 18:de seklet till medlet af det 19:de. Stockholm: Meijer.  - 4 bind.
  • Revolutionen den 13 Mars 1809: åsyna vittnens hågkomster. Stockholm. 1859. 
  • Historiska personligheter: enligt authentiska och förtroliga källor framställda. Stockholm: Maass.  - 2 deler.
  • Ett sekel och ett år af polska frågan: (1762-1863) : historisk-kronologisk handbok. Stockholm. 1863. 
  • Ett kors på grefve Carl Henric Anckarsvärds graf. Stockholm. 1865. 
  • Medaljonger och statyetter: drag ur vår vittra, konstnärliga och politiska verld : (för första gången i bokform samlade). Stockholm: Bonnier. 1882.  - Samlede nekrologer fra Miniatyralmanach og Svea folk-kalender. Redaktør: Arvid Ahnfeldt.

Referanser

[rediger | rediger kilde]
  1. ^ a b Knut Wichman, «Magnus Jacob Crusenstolpe», side(r) 413, Svensk biografisk leksikon-ID 15727, del av Issue 09 (1931), besøkt 4. januar 2017[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ a b Gemeinsame Normdatei, besøkt 27. april 2014[Hentet fra Wikidata]
  3. ^ a b Proleksis Encyclopedia, Proleksis enciklopedija-ID 16243[Hentet fra Wikidata]
  4. ^ «Intressanta gravar», verkets språk svensk, besøkt 14. mars 2021[Hentet fra Wikidata]
  5. ^ a b c d e Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  6. ^ a b c d Ulf Nilson (1981). Bråkmakarna. Stockholm: Trevi. ISBN 91-7160-341-7. 
  7. ^ a b «Magnus Jacob Crusenstolpe», urn:sbl:15727, Svenskt biografiskt lexikon (artikkel av Knut Wichman.)

Litteratur

[rediger | rediger kilde]

Eksterne lenker

[rediger | rediger kilde]