10437 van der Kruit | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10437) van der Kruit |
Alternativnamn | 6085 P-L, 1971 SH4, 1995 CE6[1] |
Uppkallad efter | Pieter van der Kruit[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,902 AU |
Perihelium | 1,834 AU |
Halv storaxel | 2,368 AU |
Excentricitet | 0,2253938 |
Siderisk omloppstid | 3,64 år |
Medelomloppshastighet | 19,35 km/s |
Medelanomali | 321,5° |
Inklination | 1,782° |
Longitud för uppstigande nod | 197,7° |
Periheliumargument | 120,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 2,7 km |
Albedo | 0,150 |
Absolut magnitud (H) | 15,2[4] |
10437 van der Kruit eller 6085 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den nederländske radioastronomen Pieter van der Kruit.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
|