11243 de Graauw | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 25 mars 1971 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (11243) de Graauw |
Alternativnamn | 2157 T-1 4623 T-1, 1999 FE35, 1987 SQ28[1] |
Uppkallad efter | Matthijs W. M. de Graauw[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,109 AU |
Perihelium | 2,455 AU |
Halv storaxel | 2,782 AU |
Excentricitet | 0,117584 |
Siderisk omloppstid | 4,64 år |
Medelomloppshastighet | 17,86 km/s |
Medelanomali | 104,7° |
Inklination | 3,691° |
Longitud för uppstigande nod | 163,0° |
Periheliumargument | 248,5° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,3 km |
Albedo | 0,274 |
Absolut magnitud (H) | 13,75[3] |
11243 de Graauw eller 2157 T-1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 25 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Matthijs W. M. de Graauw.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
|