| 11249 Etna | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 mars 1971 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (11249) Etna |
| Alternativnamn | 1971 FD, 1998 XA9, 1982 UN8[1] |
| Uppkallad efter | Etna[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Hilda-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 4,725 AU |
| Perihelium | 3,187 AU |
| Halv storaxel | 3,956 AU |
| Excentricitet | 0,1944172 |
| Siderisk omloppstid | 7,87 år |
| Medelomloppshastighet | 14,98 km/s |
| Medelanomali | 59,37° |
| Inklination | 14,45° |
| Longitud för uppstigande nod | 3,741° |
| Periheliumargument | 296,9° |
| MOID (Jupiter) | 149 080 000 km |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 10,0 km |
| Albedo | 0,371 |
| Absolut magnitud (H) | 12,2[4] |
11249 Etna eller 1971 FD[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter vulkanen Etna.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Hilda.[2]
| |||||||||||