| 11433 Gemmafrisius | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (11433) Gemmafrisius |
| Alternativnamn | 3474 T-3, 1953 FB1[1] |
| Uppkallad efter | Gemma Frisius[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,804 AU |
| Perihelium | 2,038 AU |
| Halv storaxel | 2,421 AU |
| Excentricitet | 0,1580949 |
| Siderisk omloppstid | 3,77 år |
| Medelomloppshastighet | 19,14 km/s |
| Medelanomali | 90,59° |
| Inklination | 3,211° |
| Longitud för uppstigande nod | 59,63° |
| Periheliumargument | 142,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 3,4 km |
| Albedo | 0,185 |
| Absolut magnitud (H) | 14,55[4] |
11433 Gemmafrisius eller 3474 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter läkaren, astronomen och matematikern Gemma Frisius.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
| |||||||||||