12140 Johnbolton | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12140) Johnbolton |
Alternativnamn | 4087 P-L, 1993 BJ1[1] |
Uppkallad efter | John Gatenby Bolton[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 9 augusti 2022 | |
Aphelium | 2,7550 AU |
Perihelium | 2,2103 AU |
Halv storaxel | 2,4826 AU |
Excentricitet | 0,1097 |
Siderisk omloppstid | 1428,8 d (3,91 år) |
Medelanomali | 154,959° |
Inklination | 2,014° |
Longitud för uppstigande nod | 2,619° |
Periheliumargument | 156,001° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 6,13 km |
Synodisk rotationsperiod | 66,83 h |
Albedo | 0,057 |
Absolut magnitud (H) | 15,11 |
12140 Johnbolton eller 4087 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen John Gatenby Bolton.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer.
|