15239 Stenhammar | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eric W. Elst |
Upptäcktsplats | La Silla-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 4 februari 1989 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (15239) Stenhammar |
Alternativnamn | 1989 CR2, 2000 EU104, 1991 NC8[1] |
Uppkallad efter | Wilhelm Stenhammar[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 17 oktober 2024 | |
Aphelium | 3,1556 AU |
Perihelium | 2,8086 AU |
Halv storaxel | 2,9821 AU |
Excentricitet | 0,0581 |
Siderisk omloppstid | 1881,0 d (5,15 år) |
Medelanomali | 200,301° |
Inklination | 9,089° |
Longitud för uppstigande nod | 246,853° |
Periheliumargument | 28,677° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,08 km |
Albedo | 0,184 |
Absolut magnitud (H) | 13,72 |
15239 Stenhammar eller 1989 CR2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 4 februari 1989 av den belgiske astronomen Eric W. Elst vid La Silla-observatoriet. Den är uppkallad efter den svenska kompositören Wilhelm Stenhammar.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
|