| Agneta Prytz | |
| Född | 5 december 1916[1] Göteborgs Kristine församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 4 juli 2008[2][3][1] (91 år) Lidingö församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Skådespelare[4], röstskådespelare |
| Föräldrar | Björn Prytz |
| Redigera Wikidata | |
Ingrid Agneta Prytz Folke, född Prytz den 5 december 1916 i Göteborg, död 4 juli 2008 på Lidingö, var en svensk skådespelare och dansare. Hon var dotter till industrimannen och diplomaten Björn Prytz.
Agneta Prytz studerade i slutet av 1930-talet dans vid Kurt Jooss balettskola i Darlington i England där hon även träffade och blev vän med en annan av Joos elever: Birgit Cullberg. En karriär i utlandet var inte omöjlig för den som hade begåvning och ambition. Men i och med Andra världskrigets utbrott 1939 åkte de båda hem till Sverige och bildade en dansgrupp tillsammans med Else Fisher.[5]
Prytz debuterade i baletten hos Karl Gerhard i revyn Gullregn med premiär i juli 1940 på Folkan i Stockholm. Det kom att bli Gerhards största succé och gav den unga Prytz och de andra i ensemblen arbete i nio månader. Men vid det laget ville Gerhard göra något annat än revy och satte upp det franska lustspelet Kokottskolan av Paul Armont. Prytz fick sin första talroll: August och blev på så sätt kvar på Folkan ytterligare en tid. I ensemblen fanns också Sonja Wigert och Alf Kjellin.
Efter att en tid ha varit engagerad i revyn Kar de Mummas ofullbordade på Blancheteatern återvände Prytz 1942 till hemstaden Göteborg för att sätta upp en egen revy på gamla Folkan såg låg invid Lorensbergsparken. Men teatern brann ner före premiären så uppsättningen flyttades i all hast till Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus. Revyn döptes därför till Ur askan i elden. Stadsteaterchefen Torsten Hammarén såg revyn och anställde henne för rollen som Kaj i Herbert Grevenius pjäs Som folk är mest på Göteborgs stadsteater.
Under fyrtiotalet varvade hon genrerna som med Kar de Mummas sällskapsresa på Blancheteatern 1947 där hon spelade med storheter som Tollie Zellman, Douglas Håge och Hjördis Petterson och i teaterns nästa giv: Gustaf Hellströms komedi Han träffas inte här delade hon istället scen med Ernst Eklund och Esther Roeck Hansen.
Prytz kom att tillbringa drygt tjugo säsonger av sin skådespelarkarriär i ensemblen vid Malmö stadsteater men hennes första roll på Malmöscenen var som gäst i Vilhelm Mobergs drama Vår ofödde son, 1945. Hon återkom 1948 som ensemblemedlem med rollen som Karin Månsdotter i Strindbergs Gustav Vasa. Det var första gången hon arbetade med regissören Gösta Folke, som hon gifte sig med 1947. Men hon hade då redan medverkat i hans långfilm Maria, producerad av Sandrews. De följdes av Folkes filmer På dessa skuldror (1948) och Stora Hoparegränd och himmelriket (1949).
På stadsteatern gjorde hon stora roller i den klassiska repertoaren som Beatrice i Shakespeares Mycket väsen för ingenting och Belisa i Järnvattnet i Madrid av Lope de Vega. Men Prytz var som bäst i 1900-talskomedier och hon kreerade på hösten 1950 för första gången vad som skulle komma att bli en paradroll - och som hon återkom till både i Uppsala och Stockholm - Eloïse de Kestournel i komedin Markisinnan av Noël Coward.
Gösta Folke utnämndes till chef för den Upsala-Gävle stadsteater som 1951 som startade sin verksamhet i de båda städerna, med spelplatserna Folkets hus i Uppsala och Gävle teater. Prytz följde med maken och medverkade i invigningsprogrammet: komedin Fyra krigares kärlek (The Love of Four Colonels) av Peter Ustinov. I den framträdde nästan hela den första ensemblen, däribland Hans Strååt, Fylgia Zadig, Jan-Erik Lindqvist, Kerstin Rabe, Ingvar Kjellson och Meta Velander.
Prytz återkom till Cowards Markisinnan redan den första säsongen men gjorde utöver det under åren fram till 1957 en räcka betydande roller som Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel, Patty i komedin med samma namn av Herbert F. Hugh, Katarina i Shakespeares Så tuktas en argbigga mot Jan-Olof Strandberg som Petrucchio, Dorine i Tartuffe av Molière, Mor Åse i Ibsens Peer Gynt. Amanda Wingfield i Glasmenageriet av Tennessee Williams, Billie Dawn i Garson Kanins Född i går och Sjörövar-Jenny i Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht.
Hon spelade på Intima Teatern och Lilla Teatern i Stockholm 1957–1961 och ansågs vara en av Sveriges främsta komedienner.[5]
Gösta Folke blev chef för Malmö stadsteater 1960 och Prytz anslöt till ensemblen året efter och stannade till 1977.[5] En av hennes första succéer var som den självcentrerade Julia Lambert i Sauvajons komedi Primadonna som Folke satte upp i januari 1962 med Carl-Åke Eriksson som moatjé.
Därpå följde roller som Lady Teazle i Richard Sheridans Skandalskolan, Martha mot Olof Bergströms George i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf?, Lady Bracknell i Wildes Mister Earnest.
1971 gjorde hon städerskan Mrs Piper i Jack Popplewells kriminalkomedi Skulle det dyka upp flera lik är det bara å ringa! som Stig Ossian Ericson satte upp på Lilla teatern i Stockholm, med Fylgia Zadig, Brita Billsten och Thomas Ungewitter med flera.
När hon återvände till Malmö spelade hon Mary Tyrone i Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill och Martha Brewster i Arsenik och gamla spetsar.
Agmeta Prytz återkom som gäst till Malmö stadstetaer våren 1981 för rollen i Farmor och vår herre med Tove Waltenburg som Frida, Lars Humble som Nathan medan Göte Fyjring och Emy Storm var Axel och Emma. John Zacharias gästspelade som Gavenstein. Eva Sköld svarade för iscensättningen.
1985 gästspelade hon på Stockholms stadsteater som Mrs Beckoff i Harvey Fiersteins Arnold med Krister Henriksson i titelrollen.
Hon är begravd på Lidingö kyrkogård.[6]