Alvarsmalbi | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Vägbin Halictidae |
Släkte | Smalbin Lasioglossum |
Art | Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre |
Vetenskapligt namn | |
§ Lasioglossum lativentre | |
Auktor | (Schenck, 1853) |
Hitta fler artiklar om djur med |
Alvarsmalbi (Lasioglossum lativentre) är en biart som först beskrevs av Schenck 1853.[1][2] Alvarsmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten har svart grundfärg, gles hårväxt på mellankroppen och hårband i framkanterna på tergit[a] 2 och 3. Mittpå tergiterna kan dessa hårband ibland vara ihopväxta. Huvudet har endast svagt upphöjd clypeus (munsköld)[b] och panna. Hos hanen har munskölden en gul spets, samtidigt som överläppen[b] också är gul. Båda könen har gulbruna vingbaser. Kroppslängden är omkring 7 mm.[4]
Hagsmalbi (Lasioglossum quadrinotatum) är en förväxlingsart, men den skiljer sig genom att dess vingbaser är rent gula.[4]
Alvarsmalbiet är inte, som det svenska trivialnamnet kan antyda, begränsat till alvarmarker, utan det förekommer generellt på torr sandjord, gärna habitat som kännetecknas av störningar som sand- och grustag samt militära övningsfält. Gemensamt är att de bör ha god tillgång på foderväxter åt biet. Detta föredrar korgblommiga växter, i synnerhet fibblor, men anses ändå vara polylektiskt (det vill säga, det flyger till foderväxter från många olika familjer).[4]
Biet, som är solitärt[c], producerar två generationer: En som flyger under vår och tidig sommar, och som enbart består av honor, och en som innehåller både hanar och honor, och som flyger under sensommaren.[4]
Den globala utbredningen sträcker sig från Irland och Iberiska halvön i väst via Litauen och den grekiska ön Rhodos till Iran, i norr till södra Sverige.[5]
I Sverige förekommer alvarsmalbiet numera nästan enbart i den sydöstra delen från Skåne till Gotland.[4] Den 22 augusti 2023 gjordes dock ett fynd (rapporterat den 23 november 2023) av en hane i Hästenäs kyrkskog i Östergötland.[6]
I Finland förekommer arten inte.[7]
Arten har länge varit rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige, men 2020 uppgraderades den till livskraftig ("LC"). Populationens minskning fortsätter emellertid; den är betraktad som utdöd i Jönköpings län, Stockholms län och större delen av Halland. Främsta orsakerna är igenväxning och i Jönköpings län även den ökande byggnationen.[4]