Argogorytes mystaceus

Argogorytes mystaceus
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Familj	Crabronidae
Släkte	Argogorytes
Art	Argogorytes mystaceus
Vetenskapligt namn
§ Argogorytes mystaceus
Auktor	(Linnaeus, 1761)
Synonymer
Synonymer enligt Catalogue of Life:[1] Apis mystacea Linnaeus, 1761 Arpactus campestris Linnaeus, 1761 Arpactus mystaceus Linnaeus, 1761 Crabro bicinctus Fabricius, 1793 Crabro mystaceus Linnaeus, 1761 Gorytes arpactus Fabricius, 1804 Gorytes campestris Linnaeus, 1761 Gorytes mystaceus Linnaeus, 1761 Gorytes mystaceus tonsus Bondroit, 1933 Gorytes tonsus Bondroit, 1933 Mellinus arpactus Fabricius, 1804 Mellinus campestris Linnaeus, 1761 Mellinus mystaceus Linnaeus, 1761 Sphex longicornis Rossi, 1790 Sphex mystaceus Linnaeus, 1761 Vespa campestris Linnaeus, 1761 Vespa flavicincta Donovan, 1808 Vespa inimica M. Harris, 1776
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Argogorytes mystaceus^[1][2] är en stekel som beskrevs 1761 av Carl von Linné.^[1] Arten ingår i släktet Argogorytes och familjen Crabronidae.^[1][2]

Flugblomster är ett exempel på Pouyannes mimikry med blommor som imiterar Argogorytes mystaceus.

Utbredning och underarter

Argogorytes mystaceus förekommer i centrala Europa, på Brittiska öarna och i Skandinavien.^[2][3] Catalogue of Life listar endast A. m. grandis (Gussakovskij, 1932) samt dess synonym Gorytes grandis (Gussakovskij, 1932) som underart till Argogorytes mystaceus.^[1]

Mimikry

Flugblomster (Ophrys insectifera) är ett exempel på Pouyannes mimikry. De har en specialiserad blomma, med form och doft som hos en insektshona, med syfte att lura insektshanar att para sig och därmed pollinera blommorna.^[4] Flugblomster lockar till sig grävstekelhanar av släktena Gorytes och Argogorytes, bland annat just Argogorytes mystaceus.^[5][6]

Bildgalleri

• 
• 

Källor

1. ^ [ ] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (10 november 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/15557422. Läst 26 maj 2014. 
2. ^ [ ] Argogorytes mystaceus. Dyntaxa. Läst 2014-10-15.
3. Argogorytes mystaceus. Encyclopedia of Life. Läst: 2014-10-15.
4. van der Pijl och Dodson 1966, s. 129-141.
5. Hjorth 2003, s. 381-382.
6. Nilsson 1987, s. 204.

• Leendert van der Pijl, Calaway H. Dodson (1966). Orchid Flowers: Their Pollination and Evolution (Kapitel 11, Mimicry and Deception). University of Miami Press, Coral Gables. sid. 129–141. ISBN 0-87024-069-2. OCLC 310489511 
• Ingemar Hjorth (2003). Ekologi – för miljöns skull. Liber förlag AB, Stockholm. ISBN 91-47-05104-3 
• Sven Nilsson (1987). Orkidéer - Europas vildväxande arter. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-15422-1