Astrid Nøklebye Heiberg | |
Född | 14 april 1936 Oslo |
---|---|
Död | 2 april 2020 |
Medborgare i | Norge |
Utbildad vid | medicinska fakulteten vid Oslo universitet Oslo katedralskole |
Sysselsättning | Politiker[1], psykiater, professor i medicin |
Befattning | |
Norges statssekreterare, Socialdepartementet Regeringen Willoch (1981–1985)[2] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1985–1989, Oslo (1985–1989)[1] Norges konsument- och administrationsminister Regeringen Willoch (1986–1986)[1] Suppleant till Stortinget Stortingets mandatperiod 2013–2017, Oslo (2013–2017)[3] Norges statssekreterare, departementet för hälsa och omsorg Regeringen Solberg (2013–2016)[4] Suppleant till Stortinget Stortingets mandatperiod 2017–2021, Oslo (2017–2020)[3] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 2017–2021, Oslo (2018–2020)[3] | |
Arbetsgivare | Universitetet i Oslo |
Politiskt parti | |
Høyre[1] | |
Make | Arvid Heiberg (g. 1963–)[5] |
Redigera Wikidata |
Astrid Nøklebye Heiberg, född 14 april 1936 i Oslo, död 2 april 2020,[6] var en norsk psykiater och politiker (Høyre).
Heiberg var professor i psykiatri, ordförande i Høyrekvinners Landsforbund och stortingsrepresentant 1985–1989, konsumtions- och administrationsminister år 1986 och partiets förste vice ordförande 1990–1991.
Heiberg var chef för Norges Røde Kors 1993–1999. På 2010-talet återvände hon till politiken, och var statssekreterare i Helse- og omsorgsdepartementet 2013–2016. Från januari 2018 var hon ersättare för Nikolai Astrup i Stortinget som den äldsta representanten någonsin.[7]
Astrid Nøklebye Heiberg föddes i Oslo som dotter till tekniska direktören Andreas Nøklebye och Else Holt. Under andra världskriget, när hon var sex år gammal, tvingades familjen att fly till Sverige till fots.[8]
Heiberg började skolan i Sverige och tog examen artium på latinlinjen på Oslo katedralskole år 1954. Hon tog medicinsk ämbetsexamen på Universitetet i Oslo år 1962 och året efter gifte hon sig med läkaren Arvid Heiberg. På 1960-talet tjänstgjorde hon vid sjukhuset i Halden och i Vågsøy läkardistrikt samt som assisterande läkare i Fredrikstad.
Heiberg hade flera olika befattningar på Psykiatrisk institutt vid Oslo universitet 1969–1981 och disputerade, som Norges första kvinnliga psykiater, med avhandlingen Funksjonelle kjeveplager år 1981.[8] Hon var professor ved universitetet 1985–2006.
Heiberg blev tidigt feminist och stödde professor Leo Eitinger i hans kamp för humanism och antirasism.[8] Hon arbetade för att avskaffa homofili som diagnos, vilket skedde år 1978, och lämnade norska statskyrkan i protest mot ledande representanters åsikter om homofili.[8]
Hon blev partimedlem i Høyre när hon ombads bli statssekreterare i Kåre Willochs regering hösten 1981.[8] Efter fyra år på posten valdes hon in i Stortinget och blev ordförande i Høyrekvinners Landsforbund tills hon år 1989 avböjde omval. Hon lämnade Stortinget[8] men var första vice ordförande i Høyre 1990–1991 och satt i Oslos kommunstyrelse 1992–1995.
Hon var ordförande i Norges Røde Kors åren 1993-1999[8], senare hedersordförande, och ordförande i Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen 1997–2001, i båda fallen som första kvinna.[8]
Hon hade flera olika styrelseuppdrag inom hälsovården och var ordförande för Norsk institutt for kulturminneforskning från år 2003 och ledde den norska kommissionen i Unesco från år 2004.
Heiberg var ersättare i Stortinget i perioden 2013–2017 och statssekreterare för Bent Høie i Erna Solbergs regering från 16 oktober 2013[9] till 15 april 2016.[10]
|