Axel Georg Ljungdahl | |
Porträttmålning på generallöjtnant Axel G Ljungdahl | |
Information | |
---|---|
Född | 7 augusti 1897 Lund, Sverige |
Död | 12 april 1995 (97 år) Stockholm |
I tjänst för | Sverige |
Försvarsgren | Flygvapnet |
Tjänstetid | 1918–1960 |
Grad | General |
Befäl | F 1 (1939–1942) E 3 (1947–1954) CFV (1954–1960) |
Axel Georg Ljungdahl, född 7 augusti 1897 i Lund, död 12 april 1995 i Stockholm, var en svensk general och chef för flygvapnet 1954–1960.
Han var son till herrekiperingshandlaren August Ljungdahl och dennes fru Clara Lundberg. Han har givit ut sina memoarer samt en doktorsavhandling i religionshistoria år 1970. Vidare gifte han sig med Ruth Ljungdahl 1938, med vilken han 1940 fick dottern Birgitta. Han hade fågelskådning som hobby.
Ljungdahl var yngre bror till Karl-Gustaf Ljungdahl, överdirektör hos Vattenfall, VD för Ångpanneföreningen, preses i IVA.
Ljungdahl inledde sin militära karriär vid infanteriet, där han utnämndes till officer 1918. Han var militär- och flygattaché i London 1935–1936. Vid återkomsten till Sverige utnämndes han till major i Flygvapnet. Han var flottiljchef vid Västmanlands flygflottilj (F 1) 1939–1942 samt chef för Tredje flygeskadern (E 3) 1947–1954. Därefter utnämndes han till chef för flygvapnet fram till pensionen 1960. Vid sin pensionering 1960 utnämndes han till general i reserven.[1] Han var ledamot i Luftfartsinspektionen 1945–1965. Han har doktorerat i religionshistoria 1970 och avlagt en teologie kandidatexamen 1975. Ljungdahl är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]
50 år efter officersexamen 1918 var han den drivande kraften bakom en återträff på Krigsskolan Karlberg. Inför jubileet bestämde sig 23 av officerarna för att skriva ner några av sina minnen från sin tjänstetid, också på initiativ av Ljungdahl, och dessa texter ger en unik inblick i svenskt militärliv från ett världskrig till ett annat. Ljungdahl själv bidrar med flera kapitel i boken.[3]
Från kapitlet Flygkompaniet av Ljungdahl: "Bristen på flyginstrument omöjliggjorde flygning i moln som man därför sorgfälligt sökte undvika. Men ibland lyckades detta inte och då fick man uppleva de underligaste sensationer under sina omedvetna svängar inne i molnet.Tyngdkraft och centrifugalkraft spelade mot varandra och man hade till slut ingen aning om vad som var upp eller ner. Man kom nedansande ur molnen i de mest otroliga lägen. Men det var snälla plan!"[4]