.
Barnekow, tysk uradel bestående av en eller två ätter med olika vapensköldar, vars släktskap med varandra inte är bekräftat. Den ena ätten härstammar från Mecklenburg, och den andra ätten är från Pommern och Rügen. Den mecklenburgska ätten anses ha utslocknat på 1600-talet, medan ätten från Pommern och Rügen fortlever i flera länder, inklusive Sverige och Danmark.
Barnekow (Mecklenburg) | |
Vapensköld från Bellenvillevapenboken | |
Känd sedan | 1230 |
---|---|
Ursprung | Mecklenburg |
Inflyttad | Till Sverige under 1300-talet |
Stamfar | Alverich Barnekow |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | omkring 1600 |
Denna medeltida adelsätt härstammar från byn Barnekow (Mecklenburg-Vorpommern) nära Wismar i Mecklenburg, och kan först beläggas år 1230 i Mecklenburg via Ratzeburger Zehntregister med förnamnet på Alverich Barnekow (död 1271). Ätten för i sin vapensköld en röd oxpanna över två svarta örnfjädrar. Ätten anses ha utslocknat helt på 1600-talet.
Alverich Barnekow var rådgivare åt hertigen Johan I av Mecklenburg och hans son hertig Henrik I av Mecklenburg i Wismar och hans efterkommande bildade fyra grenar av ätten. Från Alverich stammade den under 1400-talet utdöda linjen Roggenstorf,
Till linjen Roggenstorf räknas Ulrich Barnekow, Heinrich Barnekow och Ravn Barnekow som de mest betydande, och de stod alla tre hertigarna Henrik II av Mecklenburg och Albrekt II av Mecklenburg nära och förärades olika län i Mecklenburg.
Till denna linje hörde personer med namnet Barnekow, som inflyttade till Sverige under 1300-talet, under hertig Albrekt av Mecklenburgs regeringstid (1364–1389), och där de i Sverige förärades fler gods av hertig Albert.
Henneke Barnekow är omnämnd 1338 när han, Detlev von Siggem, Sifrid Wittensee och Slote von Osterholt, förbinder sig till åtta veckors krigstjänst för staden Lübeck.[1]
En Henneke Barnekow är omnämnd 1436 när väpnaren Erik Jönsson (Hallkvedsätten) i Hallkved i Funbo socken) pantsätter för en skuld av 30 mark penningar stockholmskt mynt till välborne Henneke Barnekow sitt gods Sörby om 6 öresland jord, Hubbo socken.[2]
I motsats till linjen Roggenstorf, föll den av Reimar Barnekow grundade linjen Gustävel ner i politiskt hänseende, och med försäljningen av godset Gustaväl på 1600-talet försvann familjen Barnekow från det Mecklenburgska ridderskapet.
Kända medlemmar av släkten är:
Barnekow | |
Barnekows vapen med röd halv gumse i silverfält, tecknad 1912 av Anders Thiset | |
Känd sedan | 1255 Lubbertus de Barnekow |
---|---|
Ursprung | Tysk uradel från Mecklenburg och Pommern |
Inflyttad | Till Danmark i början av 1500-talet, till Sverige 1658 (Freden i Roskilde) |
Stamfar | Hans Barnekow till Birkholm (död 1559) |
Synonym | Barnekow från Rügen |
Utgrenad i | friherrliga och grevliga ätterna Barnekow 230/128 |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 1664 (riddarklassen) |
Grad | adlig ätt nr 23 riddarklassen |
Länk URL | Sida på riddarhuset.se |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 1772 |
Adel i Danmark | |
Naturaliserad | 1547 |
Värdighet | adlig |
Länk URL | Sida på adelsforeningen.dk |
Adel i Tyskland | |
Namn | von Barnekow |
Naturaliserad | Uradel |
Värdighet | adlig |
† Utslocknad i Tyskland | |
Utslocknad | 1838 |
Svärdssidan | Rutger Christian Barnekow |
von Barnekow | |
Förgrenad ur | adliga ätten von Barnekow |
---|---|
Upphöjd | 1825 av Fredrik Vilhelm III av Preussen |
Stamfar | Christoph Gottlieb Bogislav von Barnekow |
Sätesgård | Gut Klein Kubbelkow |
Adel i Tyskland | |
Namn | von Barnekow |
Naturaliserad | Uradlig |
Värdighet | friherrlig |
Denna medeltida adelsätt anses ha vendiskt ursprung. Ätten härstammar från Pommern och framträder med väpnaren Lubbertus de Barnekow (nämnd 1255). Den för i sin vapensköld en röd halv gumse (bagge) i silverfält, som är krönt med samma krona som på hjälmen, mellan två vita strutsfjädrar eller två påfågelfjädrar. Då en bagge på det vendiska språket sorbiska heter baran, är det inte uteslutet, att släktnamnet kommer från sköldmärket.
Ätten anses utdöd i ursprungslandet Tyskland, där den sannolikt utdog på svärdssidan med Rutger Christian Barnekow år 1838, men den tyska friherrliga ätten fortlever.[3]
Kända medlemmar av släkten är:
Den äldsta grenen av den pommerska ätten Barnekow, vars huvudgods var Ralsvik på Rügen, kom i början av 1500-talet över till Danmark med Hans Barnekow (död 1559), som skrev sig till Birkholm. Hans Barnekow naturaliserades 1547 som dansk adelsman, och blev senare riksråd. Denna gren fortlever även som dansk adlig ätt.
Hans Barnekows sonsonson Christian Barnekow (1626–66) på Vittskövle slott i Skåne, gift med Brita Scheel blev svensk genom att Skåne blev en del av Sverige i och med Freden i Roskilde och introducerades på svenska riddarhuset 1664. Den adliga ätten utslocknade år 1772 i Sverige, men en medlem upphöjdes till friherre (nummer 230) år 1751, och denna gren fortlever.
Friherrliga ätten Barnekow | |
Ursprung | Tysk uradel från Mecklenburg och Pommern |
---|---|
Upphöjd | 1751 i Stockholm av Adolf Fredrik |
Stamfar | Christian Barnekow (1626-66) |
Utgrenad i | Grevliga ätten Barnekow nr 128 |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 1752 |
Grad | friherrlig ätt nr 230 |
Landshövdingen Christian Barnekow (1694–1762) blev friherre 1751. Den idag levande svenska friherrliga ätten ätten Barnekow är också utgrenad i en sammanhörande grevlig gren (nummer 128) på svenska riddarhuset, där grevevärdigheten bara ärvs av äldste sonen.
Kända medlemmar av släkten är:
Grevliga ätten Barnekow | |
Ursprung | Tysk uradel från Mecklenburg och Pommern |
---|---|
Förgrenad ur | Friherrliga ätten Barnekow nr 230 |
Upphöjd | 1816 på Stockholms slott av Karl XIII |
Stamfar | Christian Barnekow (1773–1830) |
Huvudman | Henrik Barnekow (f. 1944) |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 1818 |
Grad | grevlig ätt nr 128 |
Dennes sonson hovmarskalken Christian Barnekow (1773-1830), upphöjdes i grevlig värdighet 1816, jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet.