Berghumla
| Berghumla Status i Sverige: Nära hotad[1] | |
 Berghumla, drottning. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Pyrobombus[2] |
| Art | Berghumla B. monticola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus monticola | |
| Auktor | Smith, 1849[2] |
| Synonymer | |
|
Bombus norvegicus Friese, 1911[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Berghumla (Bombus monticola) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[3][4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Humlan förekommer från Irland, över norra och västra Storbritannien till bergsområden i Norden och den europeiska kontinenten (Pyreneerna, Alperna och bergen i Balkan).[5] I Sverige förekommer arten i och nära hela fjällkedjan.[1]
I Finland förekommer den endast i Lappland längst i norr, nära den norska gränsen.[6]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt sett klassificerar IUCN berghumlan som livskraftig ("LC"), även om de varnar för värmeböljor till följd av klimatförändringar och habitatförlust till följd av hårt betestryck som tänkbara hot.[7] Arten är rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige,[1], men även i Finland är den klassificerad som livskraftig[6].
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Berghumlan är en ganska liten humla; drottningen blir mellan 16 och 18 millimeter lång, arbetarna mellan 10 och 14 millimeter och hanarna mellan 13 och 15 millimeter långa. Drottningen har svart mellankropp och orangeröd bakkropp med undantag för den första och ofta främre delen av den andra tergiten, som är svarta. Hanen har samma färger på bakkroppen, men dessutom har den en inblandning av blekgula hår på kragen, den bakersta delen av mellankroppen, buk och ben. Berghumlan är en ganska liten humla; drottningen blir mellan 16 och 18 millimeter lång, arbetarna mellan 10 och 14 millimeter och hanarna mellan 13 och 15 millimeter långa. Drottningen har svart mellankropp och orangeröd bakkropp med undantag för den första och ofta främre delen av den andra tergiten[a], som är svarta.[1] Hanen har samma färger på bakkroppen, men dessutom har den en inblandning av blekgula hår på kragen, den bakersta delen av mellankroppen, buk och ben. Arbetarna liknar honorna, men har ofta gula partier på krage och bakre mellankropp, dock svagare än hos hanen.[8] Mörka former finns på bland annat de Brittiska öarna[7]. Drottningen liknar alphumla och polarhumla, men dessa är betydligt större. Förväxlingsrisk med arbetare av nämnda arter finns dock. Speciellt den sydligare populationen är också mycket lik lapphumla – se nedan under Taxonomi.[8]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Berghumlan förekommer främst i bergsregioner, gärna i björkskog[8]. Den kan också återfinnas på hed- och gräsmark (ej i Norden).[5] Berghumla är en korttungad art som utnyttjar växter med lätt tillgänglig nektar. Hanarna ses mest på högsommarens blommor som gullris och fibblor. I Abiskotrakten där parningsbeteendet undersökts patrullerade de från trädgränsen till högt upp på fjället på lågörtsängar.[9] Näringsväxter är annars bland andra lingon, blåbär, tranbär, hallon, mjölkört, kråkvicker, skogsnäva, vitklöver, brudborste, ljung, ärttörne, fjällmaskros och skogsnäva. [8] [10].
De övervintrande honorna kommer fram i april, arbetarna i maj och könsdjuren (ungdrottningar och hanar) flyger i juli till september.[5]
Boet, som vanligtvis inryms i övergivna, underjordiska däggdjursbon är inte särskilt stort, och kan rymma mellan 50 och 120 arbetare. [10]
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Arten påminner mycket om lapphumla, och det var inte förrän 1979 som feromonanalyser (av det feromon som humlehanarna använder för att locka till sig parningsvilliga drottningar) visade att de är olika arter. Detta har också bekräftats av senare undersökningar från 2007 och 2013. Berghumlans feromoner har ingen speciell lukt för människan, medan lapphumlans hanar får en tydlig parfymlukt av sitt feromon.[11]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Fem underarter har beskrivits:[7]
- Bombus monticola monticola – en mörk form som förekommer på de Brittiska öarna.
- Bombus monticola scandinavicus – förhållandevis mörk, förekommer i Norden.
- Bombus monticola alpestris – förekommer i Alperna och på Balkan.
- Bombus monticola rondoui – en ljus form som förekommer i Pyreneerna och de Kantabriska bergen.
- Bombus monticola konradini – en ljus form som förekommer i Appeninerna.
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Berghumla Bombus monticola Smith, 1849”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103275/information. Läst 29 november 2024.
- ^ [a b] ”Pyrobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html. Läst 15 januari 2015.
- ^ [a b c] ”Bombus monticola Smith, 1849”. ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714960#null. Läst 6 juli 2023.
- ^ [a b c] ”Berghumla Bombus monticola Smith, 1849”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103275/taxonomi. Läst 29 november 2024.
- ^ [a b c] M Edwards (2020). ”Bombus monticola Smith, 1849” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-monticola. Läst 6 juli 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Berghumla – Bombus monticola”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204751. Läst 7 juli 2023.
- ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus monticola . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 juli 2023.
- ^ [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor – Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 102-103. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ Mossberg, Bo och Cederberg, Björn (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-170-9
- ^ [a b] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 343-347. ISBN 0-00-717451-9
- ^ Frode Ødegaard, Jan Ove Gjershaug, Arnstein Staverløkk och Roald Bengtson (12 oktober 2022). ”Bombus monticola - berghumle” (på norska). Norsk institutt for naturforskning. https://www.artsdatabanken.no/Pages/150151. Läst 7 juli 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|