Bielke är en svensk uradligätt från Småland. Den svenska Bielkeätten har synbart inget påvisbart samband med den skånsk-danska eller norska Bielkeätten. En gren blev grevlig 1687 och introducerades på riddarhuset med nr 29, denna ätt fortlever.
Skölden innehåller noga taget inte någon bjälke; den är med dagens terminologi tre gånger delad i guld och blått. Hade den innehållit ytterligare ett blått fält överst, kunde den ha beskrivits som "i blått fält två bjälkar av guld". Detta gäller även den friherrliga ätten Bielke nr 6, den adliga ätten Bielke af Åkerö nr 8 samt de ointroducerade friherrliga ätterna Bielke till Leckö och Bielke till Wijk, vilkas vapen samtliga skiljer sig från den grevliga ättens endast genom utformningen av hjälmar och kronor.[1]
Dess tidigaste med säkerhet kända medlem är den enbart genom sönernas patronymikon kände Kettil. En text från 1600-talet på Riddarhuset anger med oklart ursprung att Kettils far skulle ha hetat Bengt, men någon sådan person kan inte återfinnas i medeltida källor. Teorier har också framförts att han skulle vara identisk med den småländske frälsemannen Kettil Pedersson som omtalas 1266 och 1268, teorin är grundad på godsinnehav, särskilt Skärbäcken och Holkaryd[2], men några belägg för teorin finns inte.[3][4]
Familjenamnet upptogs först av riksrådetTure Pedersson Bielke, som dog 1577, varför samtliga släktmedlemmar före honom skrivs med namnet Bielke inom parentes.
Den adliga obetitlade släktgrenen Bielke af Åkerö, vilken 1625 introducerades på Riddarhuset i riddarklassen med nummer 8, utslocknade 1647.[5]
^Dahlby, Frithiof (1964). Svensk heraldisk uppslagsbok: lexikon över svenska sköldemärken tillhörande samtliga på Riddarhuset introducerade ätter samt icke introducerade ätter. Stockholm: Bonnier. sid.65