Bombus armeniacus Status i världen: Starkt hotad[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Underordning | Midjesteklar Apocrita |
(orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Långtungebin Apidae |
Släkte | Humlor Bombus |
Undersläkte | Thoracobombus[2] |
Art | B. armeniacus |
Vetenskapligt namn | |
§ Bombus armeniacus | |
Auktor | Radoszkowski, 1877[3] |
Synonymer | |
Fervidobombus scythes Skorikov, 1925[4] | |
![]() Bombus armeniacus på ryskt frimärke. | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Bombus armeniacus (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som lever i Östeuropa och Väst- till Centralasien.
Arten har ett avlångt, svarthårigt huvud. Även området mellan vingfästena på mellankroppen är svarthårigt, liksom bakkroppsspetsen och benen. Resten av kroppen är täckt av ljusgul päls.[5]
Bombus armeniacus flyger från slutet av maj till slutet av september.[6] Arten förekommer framför allt i öppna landskap som det östeuropeiska och asiatiska stäppområdet[1], men kan även påträffas i barrskog[6]. Boet, som normalt är underjordiskt, omfattar mellan 60 och 120 individer.[6]
Arten är polylektisk, den besöker växter från flera olika familjer, framför allt ärtväxter[1] men även kransblommiga växter, korgblommiga växter (däribland tistlar[3]) samt strävbladiga växter (däribland snokörtssläktet[3])[7].
Utbredningsområdet sträcker sig från östra Österrike via Östeuropa, Grekland, Turkiet, Ryssland och Turkiet genom Asien (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och norra Iran) till Mongoliet.[1]
Arten minskar, och Internationella naturvårdsunionen (IUCN) rödlistar den som starkt hotad (EN). Främsta orsakerna är upplöjning av stäppområdena. Även klimatförändringar, framför allt torka och värmeböljor, spelar även in.[1] Arten är även rödlistad i Ryssland, där, förutom stäppernas omvandling till jordbruksområden, en ökad användning av biocider också är en orsak.[7]
|