Bombus dahlbomii

Bombus dahlbomii Status i världen: Starkt hotad[1]
Bombus dahlbomii på kronärtskocka.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Humlor Bombus
Undersläkte	Thoracobombus[2]
Art	Bombus dahlbomii
Vetenskapligt namn
§ Bombus dahlbomii
Auktor	Guérin-Méneville, 1835
Synonymer
Bombus nigripes Haliday, 1836[3] Bombus chilensis Spinola, 1851[3] Bombus grandis Westwood, 1840[3]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bombus dahlbomii är en biart som beskrevs av Félix Édouard Guérin-Méneville 1835^[3], vilken namngav den efter den svenske entomologen Anders Gustaf Dahlbom^[4]. Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.^[3] Inga underarter finns listade.^[5]

Beskrivning

Arten är en stor, långtungad^[6] humla, övervägande orange på ovansidan, även om honorna (drottning och arbetare) har svart bakkroppsspets. Arbetarna blir mellan 10 och 20 mm långa, medan medellängden är 22 mm för hanarna och 32 mm för drottningen.^[7] Just drottningen kan emellertid bli upp till 40 mm lång^[8] och är därmed världens största humla^[6]. Gamla individer av alla kasterna kan bli mycket ljusa i färgen, med den orange färgen blekt till beige eller nästan gulvit.^[7]

Utbredning

Arten förekommer endast i Sydamerika, närmare bestämt Chile och Argentina, där nordgränsen går vid Coquimbo i Chile och Mendoza i Argentina (för Mendozas del dock bara med ett fynd), medan den söderut når Eldslandet i båda länderna.^[1] Se dock uppgifterna om tillbakagång i avsnittet "Ekologi" nedan!

Ekologi

Humlan är den enda inhemska arten i de tempererade skogarna^[9]. Den var tidigare vanlig i Patagonien, där den var den enda humlearten. Från omkring 2006 har man emellertid kunnat konstatera att arten minskat kraftigt, en minskning som sammanfaller med de första fynden av mörk jordhumla (Bombus terrestris) i området. Den mörka jordhumlan infördes 1997 till Chile för att tjäna som pollinator, och rymlingar från växthus observerades i Patagonien 2006. Man misstänker att den har smittat Bombus dahlbomii med den parasitiska protozon Apicystis bombi. Emellertid kan man inte utesluta att det även kan vara fråga om födokonkurrens från de införda humlornas sida.^[6] Även Internationella naturvårdsunionen (IUCN) drar slutsatsen att det är importen av främmande humlor i pollineringssyfte som ligger bakom nedgången, och kritiserar skarpt bruket. Man har därför rödlistat arten som starkt hotad (EN).^[1]

Bombus dahlbomii är en betydelsefull pollinator i många ekosystem: I Patagonien är den alströmerian (i familjen alströmeriaväxter) Alstroemeria aureas främsta pollinator,^[10] och i Maulinoskogen i centrala Chile pollinerar den bland andra växter Lapageria rosea, en ranka i familjen klätterliljeväxter (Philesiaceae)^[11]. Den har även påträffats på blommor ur pumpasläktet i familjen gurkväxter^[7], på ärtväxter, korgblommiga växter, myrtenväxter, kransblommiga växter samt rosväxter^[1].

Källor

1. ^ [ ] Morales, C., Montalva, J., Arbetman, M., Aizen, M.A., Smith-Ramírez, C., Vieli, L. & Hatfield, R. 2016 Moscardón Bombus dahlbomii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 januari 2022.
2. ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html#dahlbomii. Läst 2 mars 2015. 
3. ^ [ ] ”Bombus dahlbomii Guérin-Méneville, 1835” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714893#null. Läst 19 september 2024. 
4. José Montalva (31 maj 2024). ”The different identities of the Moscardon” (på engelska / spanska). Salvemos Nuestro abejorro (Let's save our bumblebee). https://salvemosnuestroabejorro.wordpress.com/2019/02/16/the-different-identities-of-the-moscardon/. Läst 19 juli 2023. 
5. Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+dahlbomii/match/1. Läst 11 januari 2015. 
6. ^ [ ] King, A. Plight of the Bumblebee. ScienceNow September 14, 2012. Läst 2 mars 2015.
7. ^ [ ] Milliron, H.E. (1973) (på engelska). A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bombinae). The Entomological Society of Canada. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+dahlbomii. Läst 19 september 2024 
8. Johnston, Ian (6 juli 2014). ”Bye bye big bee: In South America, the world's largest bumblebee is at risk from imported rivals” (på engelska). The Independent. http://www.independent.co.uk/environment/nature/bye-bye-big-bee-in-south-america-the-worlds-largest-bumblebee-is-at-risk-from-imported-rivals-9587240.html. Läst 2 mars 2015. 
9. Martínez-Harms, J.; Palacios, A. G.; Estay, N.; Arroyo, M. T. K.; Mpodozis, J. (15 februari 2010). ”Can red flowers be conspicuous to bees? Bombus dahlbomii and South American temperate forest flowers as a case in point.” (på engelska). The Journal of Experimental Biology (The Company of Biologists Ltd) 213 (4): sid. 564-571. doi:10.1242/jeb.037622. ISSN 1477-9145. http://jeb.biologists.org/content/213/4/564.long. Läst 2 mars 2015. 
10. Morales, C. L., et al. (6-10 september 2004). ”Potential displacement of the native bumblebee Bombus dahlbomii by the invasive Bombus ruderatus in NW Patagonia, Argentina.” (på engelska). Proceedings of the 8th IBRA International Conference on Tropical Bees and VI Encontro sobre Abelhas, Ribeirão Preto, Brasilien. CONICET. https://www.conicet.gov.ar/new_scp/detalle.php?keywords=&id=31821&congresos=yes&detalles=yes&congr_id=91078. Läst 2 mars 2015. 
11. Murúa, Maureen M.; Grez, Audrey A.; Simonetti, Javier A. (2011). ”Changes in wing length in the pollinator Bombus dahlbomii occurring with the fragmentation of the Maulino forest, Chile.” (på engelska). Ciencia e Investigación Agraria (Santiago de Chile: Pontificia Universidad Católica de Chile) 38 (3): sid. 391-396. doi:110.4067/S0718-16202011000300008. ISSN 0718-1620. http://www.scielo.cl/scielo.php?pid=S0718-16202011000300008&script=sci_arttext. Läst 2 mars 2015.