Bombus morio

Bombus morio Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bombus morio på Tibouchina granulosa i Brasilien.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Humlor Bombus
Undersläkte	Thoracobombus[2]
Art	Bombus morio
Vetenskapligt namn
§ Bombus morio
Auktor	(Swederus, 1787)[3]
Synonymer
Apis morio Swederus, 1787[3] Bombus velutinus Illiger, 1806[3] Bombus kohli Cockerell, 1906[3] Bombus carbonarius Handlirsch, 1888[3] Bombus violaceus Lepeletier, 1836[3] Bombus violaceus brunnescens Friese, 1931[3]
Bombus morio på Tibouchina granulosa i Brasilien.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bombus morio är en biart som först beskrevs av Nils Samuel Swederus 1787.^[3] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.^[3] Inga underarter finns listade.^[4]

Beskrivning

Bombus morio är helsvart, med undantag för hanen, som delvis har de svarta håren i ansiktet, på nedre delen av mellankroppens sidor och ben uppblandade med vita eller ljusgrå hår. Vingarna är mörka, med ett violett skimmer i vissa riktningar. Arten är en stor humla: Drottningen är omkring 26 mm lång, arbetarna omkring 20 mm, och hanarna knappt 20 mm långa.^[5]

Ekologi

Habitatet utgörs av tropiska regnskogar. Bona byggs främst på marken, även om underjordiska bon har påträffats.^[6]

Humlan försvarar ihärdigt sina bon, och de samlade attackerna från humlorna kan ge tydliga förgiftningssymptom hos fridstörarna (i likhet med alla bin utom honungsbin kan humlor stickas flera gånger). Två individer av en grupp forskare som i en djungel i Venezuela råkade skada ett bo av Bombus morio blev stuckna flera gånger, med kraftiga smärtor i extremiteter och buk samt blåmärken och blödningar vid stickställena. Två timmar senare, när de initiala symptomen klingat av, drabbades de av kraftig svettning, frossbrytningar, illamående, kräkningar, förvirringssymptom och matthet. De drabbade fick söka läkare när de kom till bebyggda trakter, sex dagar efter händelsen, men tillfrisknade utan restsymptom.^[7]

Som många andra tropiska humlor kan denna art få flera generationer per år (åtminstone två), och är aktiv hela året.^[1]

Arten är polylektisk, den hämtar nektar och pollen från många olika familjer, framför allt korgblommiga växter, ärtväxter och potatisväxter, men också kransblommiga växter, ananasväxter, kannaväxter, vindeväxter, gurkväxter, fackelblomsväxter, pepparväxter, vattenhyacintväxter, måreväxter, malvaväxter, verbenaväxter^[1] och myrtenväxter^[8]. Pollen hämtas med en metod som på engelska kallas "buzz pollination"; humlan vibrerar flygmusklerna kraftigt, så att pollenet skakas av. Samtidigt lossnar en del av pollenet på humlans kropp och pollinerar växten.^[8]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar norra Argentina (provinserna Catamarca, Chaco, Corrientes, Formosa, Jujuy, Misiones, Salta, Santa Fé, Santiago del Estero och Tucumán), Bolivia (departementen Cochabamba, Beni, La Paz, Santa Cruz och Tarija), Brasilien (delstaterna Bahia, Espírito Santo, Mato Grosso, Mato Grosso do Sul, Minas Gerais, Paraná, Pará, Rio Grande do Sul, Rio de Janeiro, Santa Catarina och São Paulo), Colombia (departementet Santander), Ecuador (provinserna Pichincha och Tungurahua), Paraguay, Peru (regionerna Cuzco och San Martín samt provinsen Lima), Uruguay samt Venezuela (delstaten Carabobo).^[9]

Bevarandestatus

Bombus morio är en vanlig humla med ett vidsträckt utbredningsområde, och har därför klassificerats som livskraftig (LC) av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). IUCN ser ändå habitatförlust till följd av utökad odling av sojabönor och biobränsle som ett potentiellt hot. Tänkbar konkurrens från inporterade, främmande humlearter för pollineringsändamål är en annan, potentiellt negativ faktor.^[1]

Bildgalleri

• 
• 

Källor

1. ^ [ ] Morales, C. 2016 Bombus morio . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2024.
2. ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html#morio. Läst 30 januari 2015. 
3. ^ [ ] ”Bombus morio (Swederus, 1787)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714963#null. Läst 24 oktober 2024. 
4. Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+morio/match/1. Läst 30 januari 2015. 
5. Milliron, H.E. (1973) (på engelska). A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bombinae). The Entomological Society of Canada. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+morio. Läst 24 oktober 2024 
6. ”Nest construction and architecture of the Amazonian bumble bee (Hymenoptera: Apidae)” (på engelska). Apidologie 34 (4). 2003. doi:10.1051/apido:2003035. https://www.apidologie.org/articles/apido/pdf/2003/04/M3410.pdf. 
7. Alexis Rodríguez-Acosta, Ricardo Guerrero, Matías Reyes och Bárbara Szymanska (1998). ”Picaduras venenosas en el mundo tropical: accidente por mordeduras y picaduras de un enjambre de abejorros en una selva lluviosa venezolana” (på spanska/engelska). Revista Cubana de Medicina Tropical 50 (1). Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923195553/http://www.bvs.sld.cu/revistas/mtr/vol50_1_98/mtr01198.htm. Läst 31 augusti 2015. 
8. ^ [ ] Adriana De O. Fidalgo och Astrid De M. P. Kleinert (2009). ”Reproductive biology of six Brazilian Myrtaceae:‐is there a syndrome associated with buzz-pollination?” (på engelska). New Zealand Journal of Botany 47 (4). doi:10.1080/0028825x.2009.9672712. https://www.tandfonline.com/doi/epdf/10.1080/0028825x.2009.9672712?needAccess=true. Läst 31 augusti 2015. 
9. J. S. Moure och G. A. R. Melo (3 juli 2012). ”Bombus (Fervidobombus) morio (Swederus, 1787)” (på engelska). Moure's Bee Catalogue. https://moure.cria.org.br/catalogue?id=111878. Läst 24 oktober 2024.