Bombus transversalis

Bombus transversalis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bombus transversalis, hona, på paranötblomma.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteThoracobombus[2]
ArtBombus transversalis
Vetenskapligt namn
§ Bombus transversalis
Auktor(Olivier, 1789)[3]
Synonymer

Apis transversalis Olivier, 1789[3]
Apis cajennensis Fabricius, 1798[3]
Bombus incarum Franklin, 1913[3]

Bombus cayennensis ochraceus Friese, 1931[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus transversalis är en biart som först beskrevs av Olivier 1789.[3] Den ingår i släktet humlor och familjen långtungebin.[3] Inga underarter finns listade.[4]

Huvudet är svarthårigt, hos hanen med en inblandning av gula hår på ansikte och hjässa, mellankroppen gul med ett svart tvärband mellan vingfästena, och bakkroppen svart med tergit[a] 3 (och halva till hela tergit 4 hos hanen) gul. Vingarna är svarta med violett glans i vissa vinklar, främst hos honorna (drottning och arbetare). Drottningen är omkring 20 mm lång, arbetarna omkring 18 mm, och hanarna omkring 19 mm.[5]

Bombus transversalis är en av mycket få humlearter som är anpassade för att leva i vått, tropiskt klimat.[6]

Humlan är en tropisk låglandsart som, till skillnad från många andra humlearter, bygger sitt bo på marken, inte i håligheter under jord.[7] Ett typiskt bo är byggt på en 1 till 2 cm tjock matta av lövbitar, strån, bitar av fjädrar och så vidare, som isolering mot den ofta mycket våta marken. Det täcks av en kupol av löv, strån och kvistar. Boet kan bli mycket stort och innehålla flera tusen individer. Under torrt väder promenerar alltid ett antal humlor omkring på kupolen som vakter och underhållsarbetare. Dessa försvarar frenetiskt boet mot angripare.[8] Materalet till boet hämtar humlorna till fots, gående på särskilda stigar på ett sätt som påminner om myror. Ofta bildar de kedja längs stigarna och skickar materialet mellan sig. Samtidigt hämtar andra honor nektar och pollen på vanligt sätt, det vill säga flygande.[7]

Kolonierna är troligtvis ettåriga, med könsdjur som börjar framträda under kolonins sista fas i samband med torrperioden, men bona återanvänds av flera generationer.[9]

Det har konstateras att arten har en förmåga att informera andra humlor i samma koloni om förekomsten av nektarkällor. Denna förmåga är som mest specialiserad hos honungsbin, och förekommer även hos gaddlösa bin, men är ovanlig hos humlor (förutom denna art har mörk jordhumla, Bombus terrestis, samma förmåga).[6]

Bombus transversalis är en tropisk art som förekommer i Bolivia (departementen Cochabamba, Beni, La Paz och Santa Cruz), Brasilien (delstaterna Acre, Amapá, Amazonas, Maranhão, Mato Grosso, Pará och Rondônia), Colombia (Distrito Capital och departementet Amazonas), Ecuador, Franska Guyana, Guyana, Peru (regionerna Amazonas, Huánuco, Junín, Loreto, Madre de Dios, Pasco och Ucayali), Suriname samt Venezuela (delstaten Bolívar).[10]

Bevarandestatus

[redigera | redigera wikitext]

Inte mycket är känt om artens populationsförändringar, men då utbredningsområdet är stort, inga rapporter om populationsminskningar har inkommit och inga hot har registrerats, har Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerat den som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b] Pineda Diez de Bonilla, E., Vandame, R.V. & Martínez López, O.G. 2016 Bombus transversalis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 november 2024.
  2. ^ Thoracobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 25 januari 2015. 
  3. ^ [a b c d e f g] Bombus transversalis (Tkalcu, 1968)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715028#null. Läst 3 november 2024. 
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+transversalis/match/1. Läst 25 januari 2015. 
  5. ^ Milliron, H.E. (1973) (på engelska). A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bombinae). The Entomological Society of Canada. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+transversalis. Läst 3 november 2024 
  6. ^ [a b] Anna Dornhaus och Sydney Cameron (2003). ”A scientific note on food alert in Bombus transversalis (på engelska). Apidologie 34. doi:10.1051/apido:2002045. http://www.apidologie.org/articles/apido/pdf/2003/01/11.pdf. Läst 10 augusti 2015. 
  7. ^ [a b] Sydney A. Cameron, James B. Whitfield, Miles Cohen och Natalie Thorp (1999). ”Novel Use of Walking Trails by the Amazonian Bumble Bee, Bombus transversalis (Hymenoptera: Apidae)” (på engelska) (PDF, 2,65 MB). University of Kansas Natural History Museum Special Publication (University of Kansas) (24). http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Cam_et_al.Btrans99.pdf. Läst 6 augusti 2015. 
  8. ^ Jens M. Olesen (1989). ”Behaviour and nest structure of the Amazonian Bombus transversalis in Ecuador” (på engelska). Journal of Tropical Ecology 5 (2). doi:10.1017/S0266467 400003540. http://www.researchgate.net/publication/231984281_Behaviour_and_nest_structure_of_the_Amazonian_Bombus_transversalis_in_Ecuador. Läst 10 augusti 2015. 
  9. ^ Olivia Mariko Taylor och Sydney A. Cameron (2003). ”Nest construction and architecture of the Amazonian bumble bee (Hymenoptera: Apidae)” (på engelska). Apidologie 34. doi:10.1051/apido:2003035. https://hal.archives-ouvertes.fr/hal-00891795/document. Läst 10 augusti 2015. 
  10. ^ J. S. Moure och G. A. R. Melo (17 juli 2023). Bombus (Fervidobombus) transversalis (Olivier, 1789)” (på engelska). Moure's Bee Catalogue. https://moure.cria.org.br/catalogue?id=111864. Läst 3 november 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]