Bronssmalbi | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Vägbin Halictidae |
Släkte | Smalbin Lasioglossum |
Undersläkte | Dialictus[1] |
Art | Bronssmalbi Lasioglossum leucopus |
Vetenskapligt namn | |
§ Lasioglossum leucopus | |
Auktor | (Kirby, 1802) |
Synonymer | |
Melitta leucopus Kirby, 1802[1] Halictus leucopus (Kirby, 1802)[1] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Bronssmalbi (Lasioglossum leucopus) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3] Inga underarter finns listade.[4] På svenska kallas arten även ärgsmalbi.[3]
Huvud och mellankropp är grönglänsande. Undersidan av antennerna är gul, mest tydligt hos hanen. Han har även gul spets på clypeus (munskölden), gul överläpp[a] och bruna käkar. På sidorna av den i övrigt mörka bakkroppens tergit 2 och 3[b] har honan svaga, vita hårfält; hanen saknar några sådana markeringar. Arten är liten; kroppslängden uppgår till 5 mm för honan, 4 till 5 mm för hanen.[5]
Bronssmalbiet är polylektiskt[c], det besöker blommor från många olika växtfamiljer. Honorna flyger från maj till oktober, hanarna från juli till september. Endast de parade honorna övervintrar.[6] Arten förekommer i många olika biotoper, som jordbruksområden, samhällen och inte minst skog. Arten tros vara primitivt eusocial i Mellaneuropa.[5] Som hos alla smalbin är larvbona underjordiska[7], och kan parasiteras av blodbiet småblodbi, vars hona lägger ägg i larvbona, efter det hon förstört värdägget eller dödat värdlarven[5].
Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Irland i väster till Omsk i Sibirien och norra Iran i öster, och Skandinavien från 64° N till norra Iberiska halvön och Grekland i söder samt norra Iran i sydöst.[8][9] I de södra delarna av utbredningsområdet är biet framför allt en bergsart.[6]
Globalt betraktas bronssmalbiet som vanligt och livskraftigt ("LC") av IUCN, som inte ser någon hotbild för arten.[8]
Arten är mycket vanlig i större delen av Sverige utom det inre av norra Norrland, och populationen är stabil. Den är klassificerad som livskraftig av Artdatabanken.[5]
I Finland har arten observerats i hela landet, men ungefär från landskapet Kajanaland och norrut mycket sällan. Också där klassificeras arten som livskraftig av Finlands artdatacenter.[10]
|