Diplomatstaden

Vy över Diplomatstadens läge i Stockholm i förgrunden vid Djurgårdsbrunnsviken, 2009.

Stadsplan för kv Diplomaten, kv Ambassadören och kv Legationssekreteraren, 1934.

Diplomatstaden är ett område inom stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, som utmärks av tolv palatsliknande villor eller townhouses från 1910- och 1920-talen, Engelska kyrkan samt ett antal mer sentida beskickningsbyggnader.

Områdets villakvarter gavs namnen Ambassadören och Diplomaten,^[1][2] men beboddes i början huvudsakligen av förmögna privatpersoner. Efter hand kom området dock att domineras av ambassader och residens^[3]. Under 1950-talet påbörjades uppförandet av modernare ambassadbyggnader norr om Dag Hammarskjölds väg.

Diplomatstaden är klassad som riksintresse för kulturmiljövård,^[4] och områdets villor betingar de högsta priserna i Sverige.^[5]

Avgränsning

Diplomatstadens läge, karta från 1915.

Diplomatstaden avsåg ursprungligen enbart villaområdet i anslutning till Nobelgatan, i stora drag avgränsat av Nobelparken i väster, Dag Hammarskjölds väg i norr och Djurgårdsbrunnsviken i söder. Genom tillkomsten av ambassadbyggnaderna norr om Dag Hammarskjölds väg och mellan Gärdesgatan och Skarpögatan under 1950- och 1960-talen räknas dessa ibland också in i Diplomatstaden.^[6][7][8]

Det finns även en officiell indelning av stadsområden i så kallade basområden. Enligt denna omfattar Diplomatstaden utöver villa- och ambassadkvarteren även Nobelparken, Berwaldhallen och byggnaderna för Sveriges Radio och Sveriges Television vid Oxenstiernsgatan. Denna artikel beskriver de klassiska villakvarteren och de nyare ambassadkvarteren.

Historik

I början av 1400-talet fanns här en kungsladugård på Vädla bys mark.^[9] Driften lades ner på 1670-talet och ett laboratorium för krut- och ammunitionstillverkning flyttade in i byggnaden. Vid en explosion i laboratoriet 1716 raserades hela byggnaden varefter ett nytt laboratorium byggdes upp på nuvarande Sveriges Radios område. Några gamla byggnader finns ännu kvar som exempelvis Törnerska villan, och gatunamn som Laboratoriegatan och Kruthusplan som går genom villakvarteren påminner om den tidigare verksamheten.^[10] Inom området, norr om Engelska kyrkan, ligger även den numera stängda Artillerikyrkogården, som sen 1997 är klassat som ett fornminne.

Vy från Skansen över Diplomatstaden (ca 1930). I bakgrunden syns gasklockan i Värtagasverket. Fotograf: Bertil Norberg

Villakvarteren

Översiktsplan för Diplomatstadens villakvarter (klicka på bilderna för respektive artikel).

Brittiska residenset

Villa Josephson

Villa Bonnier

Bünsowska villan

Villa Geber med stenhuggarens hälsning på sockeln.

Söder om Dag Hammarskjölds väg ligger tolv så kallade patriciervillor samlade i en halvcirkel runt Engelska kyrkan, de flesta med utsikt över Djurgårdsbrunnsvikens vatten. Fastigheterna domineras idag av ambassader och residens, och hör numera till de mest centralt belägna villorna i Stockholm. Två villor i området är de hittills dyraste svenska privatvillorna genom tiderna, Bünsowska villan såld för 115 miljoner kronor 2007 och Villa Geber som såldes för 70 miljoner kronor 2001.^[5]

Stadsplanen

År 1911 hade arkitekten Ferdinand Boberg utarbetat ritningar till ett monumentalt Nobelpalats i området för nuvarande Nobelparken, men planerna förverkligades aldrig. Namn som Nobelparken och Nobelgatan påminner om detta. Snart började arbetet med en stadsplan för exklusiva bostadshus i trakten kring dåvarande Skogsinstitutet.

Redan 1911 började stadsplanearbetet. I ett yttrande av Kungl. Maj:t. (Gustaf V) till byggnadsnämnden av den 13 oktober 1913 nämndes vissa grundprinciper som skulle gälla för den nya stadsdelen enligt följande:

”

Genom nådigt brev av den 15 december 1911 angående fastställelse av stadsplan för vissa områden av Norra Djurgården i Stockholm m.m. hava Vi fastställt, bland annat, de byggnadsbestämmelser, att å de med IV och V å stadsplanekartan betecknade kvarteren invid Skogsinstitutet, numera benämnda Diplomaten, de med svarta punkter utmärkta områden icke finge bebyggas, samt att ritningar till byggnader å tomter i nämnda kvarter icke finge fastställas av Stockholms stads byggnadsnämnd, förrän de beträffande läget å tomten och yttre anordningar blivit av Oss på vederbörlig framställning godkända ...[11]

„

Av brevet framgår även att namngivningen av kvarteren som Diplomaten redan tidigt hade en ”diplomatisk” anknytning, och man tror att syftet med området var att utländska beskickningar skulle etablera sig här.^[12] Trots detta uppfördes elva av de tolv villorna av privatpersoner, och det skulle dröja många år innan området fick en tydligare koppling till diplomati. Beteckningen Diplomatstaden föddes dock tidigt, och finns omnämnt i skrift redan 1919.^[13]

Från 1913 utvisar Stockholms adresskalender för första gången adressen ”Laboratoriegatan” med kvarteren ”Diplomaten 1–4”. Som ägare anges Kungl. Maj:t och Kronan. Stockholmskartan från 1915 redovisar ett delvis bebyggt kvarter ”Diplomaten”. Från 1915 finns även kvarteret ”Ambassadören 1–6” upptaget i adresskalendern, och även här står Kronan angiven som ägare till tomterna. Den från början enkla tomtindelningen med fyra respektive sex tomter i varje kvarter ändrades 1924.^[14]

Diplomatstadens stadsplan ritades av Stockholms stadsplanechef Per Olof Hallman mellan år 1911 och 1914.^[15] I stadsplanen reglerades i stora drag vilka byggnadsmaterial som fick användas och byggnadernas yttre form. Fasadmaterialet skulle huvudsakligen bestå av rött tegel vilket gav villorna en relativt enhetlig karaktär. Några byggnader avviker dock starkt från denna bestämmelse: villan för engelska ministern har en ljus, nästan vit avfärgad puts och Tillbergska villan har en gammalrosa^[16] nyans. Husens slutgiltiga utformning bestämdes i hög grad av hur tomterna var utformade.

Tomten i kvarteret Legationssekreteraren (Villa Åkerlund) tillkom i sin nuvarande form i början av 1920-talet och avviker helt från Hallmans stadsplan där han anordnade villakvarteren i form av en solfjäder runt Engelska kyrkan. Kvarteret, som inkräktar i Nobelparken, verkar vara specialritat för byggnaden och tycks så att säga påklistrat på Nobelgatans sydvästra sida.^[1] Ursprungligen hade dock tomten en trapetsliknande form snarlik de övriga tomterna i området.^[17] Legationssekreteraren med adressen Nobelgatan 2 nämns första gången 1923 i Stockholms adresskalender och hette då ”Legationssekreteraren nr 1”.

Byggherrar

Diplomatstaden till trots kom samtliga villor utom det Brittiska residenset att uppföras av förmögna privatpersoner med höga krav på avskildhet och behov av stora utrymmen för representation och en omfattande hushållspersonal.^[18] Flera av tidens stora företagare var representerade, bland andra Berndt August Hjorth (Bahco), Carl Wikström (masonit) och Erik Åkerlund (Åhlén & Åkerlunds förlag, Åkerlund & Rausing), framstående jurister och politiker såsom Ernst Trygger (statsminister) och Knut Tillberg (häradshövding, affärsman). Därtill fanns bland ägarna många som tillhörde några av dåtidens mest förmögna familjer i Sverige: Bonde (politiker, adel), Bonnier (publicister), Bünsow (trävaror), Gumælius (politiker, publicister) och Josephson (affärsmän).

Innan villorna byggdes fanns andra ägare till flera av fastigheterna och en livlig handel med dessa attraktiva tomter uppstod i början av 1920-talet. Ambassadören nummer 9 ägdes av en grevinna Lewenhaupt innan den såldes till B.A. Hjorth. Robert Bünsow ägde bland annat Ambassadören nummer 4 och 5, varav nummer 5 kvarblev i hans ägo och 4:an såldes vidare till Carl Wickström som sedan delade sin tomt och överlät ena halvan till sin syster Margit Bonde och hennes man. Ambassadören nummer 2 och 3 ägdes av K. Hulth respektive S. Hulth. Ingen av dem byggde utan nummer 2 såldes vidare till John Josephson och 3:an till Åke Bonnier. Diplomaten nummer 7 ägdes av en bankdirektör N. Persson som sedermera sålde fastigheten till Gumælius. Även Legationssekreteraren nummer 3 hade en annan ägare (en rentier K. Bergsten) innan Erik Åkerlund förvärvade tomten.^[19]

Redan 1924 överläts Tillbergska villan till Electrolux-VD:n Axel Wenner-Gren som gjorde huset känt för många stora fester och namnet ”Wennergrenska palatset”. Så småningom kom flertalet fastigheter att säljas till privatpersoner, ambassader och andra institutioner. De enda privata ägarna är idag cykelkungen Salvatore Grimaldi (Villa Geber) och filippiniern Clarence Tan (Bünsowska villan). Ingen av de privat uppförda villorna är idag i ursprungsfamiljens ägo.

På 1930-talet vaknade fler utländska staters intresse för att förlägga sin ambassadverksamhet hit. Bland de första var USA som från 1935 hyrde Villa Åkerlund till sin envoyé Laurence Steinhardt. Från slutet av 1960-talet disponerades hälften av fastigheterna för diplomatisk verksamhet.^[3] Idag ägs de flesta av villorna av utländska stater för sina ambassader respektive som residens för deras personal.

• 
  Axel Wenner-Gren
• 
  Laurence Steinhardt
• 
  Ernst Trygger
• 
  Erik Åkerlund
• 
  Berndt August Hjorth

Arkitekter

Villorna uppfördes under 1910- och 1920-talen av några av den tidens mest erkända arkitekter som Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Cyrillus Johansson, Erik Josephson och Carl Westman. Området där Diplomatstadens villor skulle uppstå var platsen för läktarna under Stockholmsolympiadens seglings- och roddtävlingar 1912. Så snart dessa var rivna påbörjades arbetet med villorna.^[20] Det första huset som byggdes i området var Villa Geber från 1913, ritat av Ragnar Östberg. Brittiska residenset ritades 1913 av den brittiske arkitekten Sir Richard Allison,^[21] och disponeras fortfarande av Storbritanniens ambassad. Samma år hade Engelska kyrkan flyttats från Wallingatan på Norrmalm till området under ledning av arkitekt Adolf Emil Melander. En av de sista villorna var Villa Bonnier 1927, även den ritad av Ragnar Östberg för Åke Bonnier. År 1932 färdigställdes Villa Åkerlund på en tomt väster om Nobelgatan, som ursprungligen inte ingick i Per Olof Hallmans stadsplan.

• 
  Cyrillus Johansson
• 
  Erik Josephson
• 
  Ivar Tengbom
• 
  Ragnar Östberg
• 
  Carl Westman

Tidsandan

Huvudartiklar: Sverige under första världskriget, Sverige under mellankrigstiden och Nödbostäder i Stockholm

Uppförandet av villorna i Diplomatstaden genomfördes under tre decennier som var präglade av krig och fred, av lågkonjunktur och glada 1920-talets högkonjunktur samt den stora depressionen i slutet av 1920- och början av 1930-talet. Gemensamt för dessa tre decennier var en enorm bostadsnöd i Stockholm, som ständigt ökade. Trångboddheten var på 1920-talen värre än i de flesta andra europeiska länder. Det fanns bara ett land i Europa som hade en större trångboddhet än Sverige vid den här tidpunkten och det var Finland.^[22] På grund av den dåliga bostadssituationen och den svaga samhällsekonomin minskade barnafödandet kontinuerligt vilket föranledde bland annat paret Alva och Gunnar Myrdal att 1934 skriva debattboken Kris i befolkningsfrågan.

Tryggerska villan, Bünsowska villan och Tillbergska villan planerades och byggdes samtliga under eller kort tid efter första världskriget i en tid av materialbrist, arbetslöshet och ransonering.^[23] År 1917, under första världskrigets slutskede, beställde vice häradshövdingen Knut Tillberg en villa med nära 25 rum (biutrymmen ej medräknade); samtidigt pågick Hemutställningen 1917 på Liljevalchs konsthall där man demonstrerade hur en barnfamilj kunde bo i ett ”bostadskök” eller ”spisrum” (ett kök som var samtidigt vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar). År 1918 beslöt regeringen att bygga nödbostäder – eller ”tillfälliga bostadsbyggnader av trä” – med statliga och kommunala bidrag. Mellan 1917 och 1924 uppfördes cirka 2 500 sådana nödbostäder i Stockholm,^[24] varav några finns kvar idag, bland andra Cedersdalsgatans hus och bostadslängan i kvarteret Bergsryggen i Ulvsunda. År 1916 bildades Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) och 1924 HSB:s riksförbund för att finna en egen lösning på bostadsnöden.

Konstnärlig utsmyckning

Nere vid Djurgårdsbrunnsvikens strand i höjd med Kruthusplan finns bronsskulpturen Den vilande Diana, ursprungligen skapad i mitten av 1500-talet av den franska konstnären Jean Goujon. En kopia restes 1964 på sin nuvarande plats.^[25]

Översikt

Fastighet	Byggår	Arkitekt	Byggherre	Fastighetsägare 2010	Verksamhet 2010
Villa Geber	1913	Ragnar Östberg	Philip Geber	Salvatore Grimaldi	privatbostad
Tryggerska villan	1914	Ivar Tengbom	Ernst Trygger	Sveriges advokatsamfund	kontor
Brittiska residenset	1915	Richard Allison	brittiska staten	brittiska staten	ambassadörsbostad
Bünsowska villan	1919	Carl Westman	Robert Bünsow	saudiarabiska staten	ambassad
Tillbergska villan	1919	Ivar Tengbom	Knut Tillberg	sydkoreanska staten	ambassad
Villa Gumælius	1924	Erik Trana	A. S:son Gumælius	ungerska staten	ambassad
Villa Bonde	1925	Cyrillus Johansson	Nils Gustaf Bonde	turkiska staten	ambassad
Villa Wikström	1925	Cyrillus Johansson	Carl Wikström	sydkoreanska staten	ambassadörsbostad
Villa Josephson	1926	Erik Josephson	John Josephson	belgiska staten	ambassadörsbostad
Villa Bonnier	1927	Ragnar Östberg	Åke Bonnier	svenska staten	representationsbyggnad
Villa Hjorth	1930	Curt Björklund	Berndt August Hjorth	turkiska staten	ambassadörsbostad
Villa Åkerlund	1932	Knut Perno	Erik Åkerlund	amerikanska staten	ambassadörsbostad

Diplomatisk anknytning

Nedan följer en sammanställning över årtal då respektive fastighet i Diplomatstadens villakvarter för första gången disponerades för diplomatisk verksamhet.^[26]

Fastighet	År	Kommentar
Brittiska residenset	1915–	Uppfört som brittiskt residens
Villa Gumælius	1929?[27]–1971	Irans ambassad
Villa Åkerlund	1935?–[28]	Disponerades av den amerikanske ministern
Bünsowska villan	1939–1968	Uthyrning till Brittiska ambassaden
	2010–	Förvärvades av Saudiarabiska staten
Villa Wikström	1959?–[29]	Först Sydkoreas ambassad, och från 1995 dess residens.
Villa Josephson	1962–	Förvärvades av belgiska staten
Villa Hjorth	1965–	Förvärvades av turkiska staten
Tillbergska villan	1993–	Sydkoreas ambassad
Villa Bonde	1995–	Turkiets ambassad
Villa Bonnier		Ej diplomatisk anknytning
Villa Geber		Ej diplomatisk anknytning
Tryggerska villan		Ej diplomatisk anknytning

Ambassadkvarteren

Översiktsplan över ambassadkvarteren (klicka på bilderna för respektive artikel).

Nordost om villakvarteren, längs Gärdesgatan och Skarpögatan utbreder sig ett område med moderna kontorskomplex som började uppföras efter andra världskriget. Man når området från norr via Valhallavägens smala förlängning. Här har kvartersbeteckningarna med namn Troppen, Kompaniet och Plutonen ingen anknytning till diplomatisk verksamhet utan till den tidigare militära aktiviteten.

Stadsplanen

Stadsplanen för kvarteren Kompaniet, Plutonen, Troppen med flera fastställdes den 23 augusti 1947 och är undertecknad av dåvarande stadsbyggnadsdirektören Sven Markelius. Beträffande områdets användning säger stadsplanebestämmelserna att ”området får endast bebyggas med statliga allmänna byggnader eller med utländska beskickningars legationsbyggnader”.^[30]

Kvarteret Troppen bytte 1958 namn till Plutonen 4 i samband med västtyska ambassadens bygglovsansökan. Väster om Gärdesgatan utbreder sig ett stort område med kontors- och studiobyggnader för Sveriges Radio och Sveriges Television. De övriga sju fastigheterna som finns här inrymmer genomgående ambassader, med undantag endast för Italienska kulturinstitutet.

Ambassaderna

En av de första ambassaderna i området var Norges ambassad som invigdes 1952, byggd efter arkitekt Knut Knutsens ritningar. Byggnaden är den enda i området som tar upp villakvarterens tegelarkitektur. 1955 flyttade USA:s ambassad tvärs över gatan från Villa Åkerlund hit. År 1967 öppnade Storbritanniens ambassad sina portar som tidigare hade sin verksamhet i Bünsowska villan i Diplomatstaden.^[31] Vid Gärdesgatan 10 uppfördes 1972 Japans ambassad efter arkitekt Yoji Kasajimas ritningar. Nyast i området är Finska borgen som togs i bruk av Finlands ambassad år 2001; byggnadens arkitekt var Kristian Gullichsen.

År 1975 blev Västtysklands ambassad nyhetsstoff i samband med ockupationen av Kommando Holger Meins.^[32] Den amerikanska ambassaden har varit föremål för ett flertal demonstrationer och avspärrningar, bland annat i samband med Irakkriget och 11 september-attackerna 2001. Ambassaden är omgärdad med höga metallstängsel. Gärdesgatan och Skarpögatan är här sedan några år avspärrade för infart från Dag Hammarskjölds väg och det råder stoppförbud utanför ambassaden.

Översikt

Fastighet	Byggår	Arkitekt
Norges ambassad	1952	Knut Knutsen
USA:s ambassad	1955	Ralph Rapson och John Van der Muelen
Italienska kulturinstitutet	1958	Giò Ponti
Tysklands ambassad	1958	Hans-Otto Muhlert
Storbritanniens ambassad	1967	William S. Bryant
Japans ambassad	1972	Yoji Kasajima
Finska borgen	2001	Kristian Gullichsen

Området i populärkulturen

I den äldre av sällskapsspelet Monopols svenska versioner är Diplomatstaden den tredje dyraste tomten.

Se även

• Diplomatstaden/Diplomatinflyttning
• Lärkstaden
• Departementsstaden

Referenser

Noter

1. ^ [ ] Se stadsplanen från 1930
2. Stadsplanen från 1934
3. ^ [ ] Utöver Brittiska residenset kom ytterligare ett par villor att disponeras av diplomater under 1930-talet, och från slutet av 1960-talet nyttjades hälften av villorna av ambassader; se Diplomatstaden/Diplomatinflyttning.
4. Stockholms stad 1997
5. ^ [ ] Se Bünsowska villan (115 miljoner kronor, 2007) och Villa Geber (70 miljoner kronor, 2001), båda landets dittills dyraste.
6. Eva von Zweigbergk, Se på stan i Stockholm, sid. 84, Bonniers 1960
7. Resehandboken Vad skall jag se i Stockholm, sid. 113, Svenska Turistföreningen 1958
8. I Stugart 2004 och Stugart 2007 ger Dagens Nyheters tidigare Stockholmianaexpert Martin Stugart intrycket att Diplomatstaden avser villakvarteren som ritades av Per Olof Hallman, men även att ambassaderna norr om Dag Hammarskjölds väg kan anses ingå. Den uppfattningen delas även av bland andra Christian Bratt (2004) och Finlands ambassad (2005). En informationstavla (2004) på platsen ger intrycket av en något vidare definition, där även Berwaldhallen och Garnisonen omnämns.
9. Fogelström m.fl. 1986, kapitlet Östermalm, sidan 262
10. Fogelström m.fl. 1986, kapitlet Östermalm, sidorna 271–272
11. Brev daerat 13 oktober 1913 i samband med bygglov till det Brittiska residenset.
12. Bratt, 2004
13. Nordisk familjebok: Tengbom, Ivar
14. Stockholms adresskalender för 1924, kvarteret Ambassadören nr 4 delas upp på nr 7 och nr 8 (nr 4 utgår), nr 6 byter till nr 9.
15. Hultin 2002
16. Gammalrosa är en färgnyans som har en blek, gråaktig nyans av rosa. Uttrycket använt sedan 1940-talet. Referens: Nationalencyklopedin.
17. Se stadsplanen från 1911
18. Informationstavla på platsen (2004)
19. Uppgifter om ägarförhållanden enligt Stockholms adresskalender 1920–1924
20. Telefonsamtal med Christian Bratt (2008-10-16)
21. Bygglovsritningarna är undertecknade ”R. Allison – A.R.I.B.A – H.M. OFFICE OF WORKS LONDON – 1.7.13”
22. Sigtunahem
23. Sverige under första världskriget#Kristid och ransoneringar
24. Sax, 1987
25. explore.stockholm.se
26. Se källor i respektive artikel.
27. Tidigast från 1929, då Sverige etablerade diplomatiska relationer med Iran.
28. Senast 1935, se: Erik Åkerlunds skärgårdsparadis, Vecko-Journalen nr 27, 1935
29. Tidigast 1959, då Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Sydkorea.
30. Stadsplanebestämmelser för kvarteret Plutonen m.m. (daterade 23 augusti 1947)
31. Information från pressansvarige i Storbritanniens ambassad, 2008-10-10
32. Ambassadockupationen i Stockholm 1975

Webbkällor

• ”Militärhistoria på Gärdet”. Finlands ambassad i Stockholm. 26 januari 2005. http://www.finland.se/public/default.aspx?contentid=111016&contentlan=3&culture=sv-FI. Läst 9 oktober 2008. 
• ”Stockholms adresskalender”. Stockholmskällan. Stockholms stad. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081001122606/http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=2. Läst 14 oktober 2008. 
• Martin Stugart (18 november 2004). ”Vilken bakgrund har namnet Zui ki tei?”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 10 december 2004. https://web.archive.org/web/20041210155201/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1467&a=342628&viewAll=true. Läst 15 september 2008. 
• Martin Stugart (27 april 2007). ”Diplomatstaden vore kul att få veta mera om”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1467&a=638804. Läst 15 september 2008. 
• ”Östermalms historia”. Stockholms stad. 5 maj 2008. http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Stadsdelsforvaltningar/Ostermalm/Ostermalms-historia/. Läst 9 oktober 2008. 
• ”Kulturhistoriskt värdefulla miljöer”. Stockholms stad. 30 juni 1997. http://www.sbk.stockholm.se/op/KULT.HTM. Läst 14 oktober 2008. 
• ”Allmännyttan del 3 – Framväxten av allmännyttan – krigsåren”. Sigtunahem. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818042446/http://www.sigtunahem.se/Templates/Page____223.aspx. Läst 14 oktober 2008. 
• ”Den vilande Diana”. explore.stockholm.se. Kulturförvaltningen, Stockholms stad. http://www.explore.stockholm.se/default.asp?id=7829&lang=SE&bhcp=1. Läst 26 oktober 2008. 

Tryckta källor

• Andersson, Henrik O.; Bedoire, Fredric (1977) [1973]. Stockholms byggnader: en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3). Stockholm: Prisma. Libris 7406664. ISBN 91-518-1125-1 
• Christian Bratt (2004). Diplomatstaden – tolv praktvillor vid Djurgårdsbrunnsviken. Född i Stockholm : Stockholms-Gillet 90 år. Stockholm: Stockholmsgillet. sid. 61–64. ISBN 91-631-4956-7. http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=8227&extras=430578%2FID 
• Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3 
• Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1 
• Informationstavla på platsen, uppsatt år 2004 av Stockholms gatu- och fastighetskontor i samarbete med Östermalms stadsdelsförvaltning.
• Tengbom, Ivar (Nordisk familjebok, Uggleupplagan). 1919. sid. 837–838. https://runeberg.org/nfch/0449.html 
• Ulrika Sax (1987). Stockholmshem 1937–1987 : Så blev det 1937. sid. 23. ISBN 91-85194-80-8 

Litteratur

• Fredric Bedoire (1998). Ett judiskt Europa : Kring uppkomsten av en modern arkitektur 1830–1930. sid. 50 ff. ISBN 9789172035522. http://books.google.com/books?id=-QUKtom7AtkC&printsec=frontcover&hl=sv 
• Elisabet Stavenow-Hidemark (1971). Villabebyggelse i Sverige 1900–1925. Nordiska museets handlingar. Uppsala: Nordiska museet. ISSN 0346-8585 
• Jan Mårtenson (2007). Kungliga Djurgården. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 9789146216018 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Diplomatstaden.
  Bilder & media
• Stockholmskällan har media som rör Diplomatstaden