Draumkvedet är en norsk medeltidsballad. Den handlar om en man vid namn Olav som har sovit från julafton till trettondedag jul. Efter att ha vaknat rider han till kyrkan och berättar om de syner från dödsriket han upplevt. Innehållet knyter an till medeltidens tradition av visionsdikter. Texten upptecknades första gången 1842 och finns i flera versioner. Det är Norges mest kända folkvisa.
Jørgen Moe argumenterade för att Draumkvedet var en variant av den isländska Solsången. Sophus Bugge föreslog ett släktskap med den irländska Tundals vision. Den svenske balladforskaren Bengt R. Jonsson har argumenterat för att balladen har tillkommit i Norge mellan 1350 och 1550. Det katolska innehållet gör det osannolikt att texten skulle härstamma från tiden efter reformationen.[1]
Det finns över 100 uppteckningar av balladen, men de flesta består endast av korta brottstycken. De två mest värdefulla uppteckningarna anses vara de efter Maren Ramskeid i Brunkeberg och Anne Lillegaard i Lårdal. Den mest spridda versionen skapades av Moltke Moe, som utgick från en rad källor för att skapa en helhet.[1]
Antroposofins grundare Rudolf Steiner var mycket fascinerad av balladen. Tillsammans med Ingeborg Møller översatte han den till tyska och bidrog till dess internationella uppmärksamhet.[2]
Balladen har tonsatts av bland andra Ludvig Mathias Lindeman, David Monrad Johansen, Klaus Egge, Sparre Olsen, Johan Kvandal, Ludvig Nielsen, Eivind Groven och Arne Nordheim. De flesta av dessa håller sig nära de traditionella melodier som upptecknats.
Draumkvedet har givit inspiration till en rad bildkonstverk. Mest känd är en 55 meter lång broderad textil skapad 1980–1993 av Torvald Moseid. Denna upptar ett eget rum i Telenors högkvarter på Fornebu.[3]
En operaliknande bearbetning sattes upp på Det norske teatret 1994.[1]
|