Dunlop Phoenix Tournament (ダンロップフェニックストーナメント Danroppu fenikkusu tōnamento) är en professionell golftävling på den japanska golftouren. Tävlingen spelas i november på Phoenix Country Club i Miyazaki, en bana som har varit värd åt tävlingen sedan 1974.[1] Tävlingen har spelats sedan 1973 och har tilldragit sig många internationellt stora golfspelare, varav Johnny Miller var tävlingens första vinnare.[2]
Phoenix Country Club är en seasidebana med totalt 27 hål. För golftävlingen så spelas 9 hål på deras Takachiho course samt 9 hål på deras Sumiyoshi course.[3] Phoenix CC är rankad top 100 i världen och top 3 i Japan. Golfbanan har par 71 och spelas 6,425 meter lång.[4] Mellan åren 1974-1994 spelades banan som par 72.
2016 års vinnare av tävlingen var Brooks Koepka, med ronderna 65-70-63-65.[5]
| År | Spelare | Nationalitet | Resultat | Segermarginal |
|---|---|---|---|---|
| 2017 | ||||
| 2016 | Brooks Koepka | USA | 263 (−21) | 1 slag |
| 2015 | Yūsaku Miyazato | Japan | 270 (−14) | 2 slag |
| 2014 | Hideki Matsuyama | Japan | 269 (−15) | Särspel |
| 2013 | Luke Donald (2) | England | 270 (−14) | 6 slag |
| 2012 | Luke Donald | England | 268 (−16) | 5 slag |
| 2011 | Toshinori Muto | Japan | 201 (−12) | 4 slag |
| 2010 | Yuta Ikeda | Japan | 269 (−15) | 2 slag |
| 2009 | Edoardo Molinari | Italien | 271 (−13) | Särspel |
| 2008 | Prayad Marksaeng | Thailand | 276 (−8) | 1 slag |
| 2007 | Ian Poulter | England | 269 (−11) | 3 slag |
| 2006 | Pádraig Harrington | Irland | 271 (−9) | Särspel |
| 2005 | Tiger Woods (2) | USA | 272 (−8) | Särspel |
| 2004 | Tiger Woods | USA | 264 (−16) | 8 slag |
| 2003 | Thomas Bjørn (2) | Danmark | 272 (−12) | 2 slag |
| 2002 | Kaname Yokoo | Japan | 269 (−15) | 1 slag |
| 2001 | David Duval | USA | 269 (−15) | Särspel |
| 2000 | Shingo Katayama | Japan | 265 (−19) | 4 slag |
| 1999 | Thomas Bjørn | Danmark | 270 (−14) | Särspel |
| 1998 | Lee Westwood | England | 271 (−13) | 3 slag |
| 1997 | Tom Watson (2) | USA | 275 (−9) | 2 slag |
| 1996 | Masashi Ozaki (3) | Japan | 277 (−7) | 3 slag |
| 1995 | Masashi Ozaki (2) | Japan | 273 (−11) | 1 slag |
| 1994 | Masashi Ozaki | Japan | 201 (−15) | 1 slag |
| 1993 | Ernie Els | Sydafrika | 271 (−17) | 4 slag |
| 1992 | David Frost | Sydafrika | 277 (−11) | Särspel |
| 1991 | Larry Nelson | USA | 276 (−12) | Särspel |
| 1990 | Larry Mize (2) | USA | 274 (−14) | 3 slag |
| 1989 | Larry Mize | USA | 272 (−16) | 4 slag |
| 1988 | Ken Green | USA | 273 (−15) | 2 slag |
| 1987 | Craig Stadler | USA | 277 (−11) | 1 stroke |
| 1986 | Bobby Wadkins (2) | USA | 277 (−11) | 1 slag |
| 1985 | Tsuneyuki Nakajima | Japan | 275 (−13) | 3 slag |
| 1984 | Scott Simpson | USA | 282 (−6) | Särspel |
| 1983 | Chen Tze-ming | Taiwan | 286 (−2) | Särspel |
| 1982 | Calvin Peete | USA | 281 (−7) | |
| 1981 | Seve Ballesteros (2) | Spanien | 279 (−9) | |
| 1980 | Tom Watson | USA | 282 (−6) | |
| 1979 | Bobby Wadkins | USA | 279 (−9) | |
| 1978 | Andy Bean | USA | 275 (−13) | |
| 1977 | Seve Ballesteros | Spanien | 282 (−6) | |
| 1976 | Graham Marsh | Australien | 272 (−16) | |
| 1975 | Hubert Green | USA | 272 (−16) | |
| 1974 | Johnny Miller | USA | 274 (−14) | |
| 1973 | Yasuhiro Miyamoto | Japan | 288 (E) |
Källa:[6]