Elsa Danson Wåghals

Elsa Danson Wåghals
Född13 januari 1885[1][2][3]
Hedvig Eleonora församling[1][3][4], Sverige
Död30 mars 1977 (92 år)
Lidingö församling[1], Sverige
BegravdLidingö församlings kyrkogård[5]
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige
Utbildad vidKonstfack[6][7]
Althins målarskola[6][7][8]
British Academy of Arts in Rome, [6]
Académie Scandinave[9]
SysselsättningModernistisk målare och skulptör
PartnerLars Theodor Hyllander[7]
Redigera Wikidata
Kvinnoporträtt i granit rest 1980 vid Olovslundsdammen i Olovslundsparken i Olovslund i Bromma.

Elsa Danson Wåghals, egentligen Anna Ingeborg Elsa Danson, född 13 januari 1885 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 30 mars 1977 i Lidingö församling i Stockholms län[10], var en svensk modernistisk målare och skulptör.

Elsa Danson Wåghals var en av tre döttrar till revisor Carl August Wilhelm Danson och Anna Petrini.[11] [10] Hon tog namnet Wåghals, ett släktnamn på faderns sida, någon gång på 1910-talet.

Elsa Danson Wåghals arbetade 1903–1920 som telegrafist och var 1917–1920 telegrafföreståndare i Backe i Västernorrlands län (numera Jämtlands län). Hon utbildade sig på 1910-talet på Tekniska skolan i Stockholm och Althins målarskola i Stockholm. Från 1921 studerade hon först skulptur en period för Fabio Stecchi (1855–1928) i dåvarande Nizza och 1921–1923 måleri och skulptur på Académie de Sculpture i Nice och teckning på British School at Rome. Hon studerade också för Antoine Bourdelle i Paris.[12]

Hon gjorde offentliga utsmyckningar till Stockholms stadshus och "Kvinnoporträtt" i granit vid Olovslundsdammen i Bromma, rest 1980.[13] Danson Wåghals är representerad vid Östergötlands museum[14].

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok, läst: 21 januari 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Danson, Elsa, Benezit Dictionary of Artists, 16 december 2017, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00046662.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0006/C I/31 (1884-1886), bildid: 00012308_00129, sida 133, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 17 februari 2020, ”35,,13,,1,Anna Ingeborg Elsa”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sveriges folkräkning 1900, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 17 februari 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ FinnGraven.se, läs online, läst: 16 januari 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Elsa Danson-Wåghals 1885-1977, Signaturer.se-ID: ElsaDanson, läst: 16 januari 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Konstvetaren 2016 / Elsa Danson Wåghals - skulptör och målare, s. 4, läs online, läst: 16 januari 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Svenska konstnärer : biografisk handbok, Nybloms, 1980, s. 507, ISBN 978-91-85040-31-5, läs onlineläs online, läst: 16 januari 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, skbl.se .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD-rom) (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  11. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  12. ^ Roosval Johnny, Lilja Gösta, Andersson Knut, red (1952-1967). Svenskt konstnärslexikon: tiotusen svenska konstnärers liv och verk. Malmö: Allhem.
  13. ^ Anna Ingeborg Elsa Wåghals-Danson på Konstnärslexikonett Amanda, läst 2014-08-20.
  14. ^ Östergötlands museum

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]