Emil Wikström | |
![]() | |
Född | 13 april 1864[1][2][3] Åbo[3] |
---|---|
Död | 26 september 1942[3] (78 år) Helsingfors |
Begravd | Sandudds begravningsplats |
Medborgare i | Finland |
Utbildad vid | Akademie der bildenden Künste Wien ![]() |
Sysselsättning | Skulptör, arkitekt, bildkonstnär[4][5][6] |
Noterbara verk | Lyktbärare |
Barn | 3 |
Släktingar | Karl Gustav Wikström (syskon) Yrjö Suomalainen Kari Suomalainen |
Utmärkelser | |
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1923)[7] Tre Stjärnors orden, tredje klass (1926)[8] Riddare av Hederslegionen[7] Dukatpriset | |
Redigera Wikidata |
Emil Erik Wikström, född 13 april 1864 i Åbo, död 26 september 1942 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.
Emil Wikström var son till en byggmästare och en bonddotter. Han gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom träskulptur och fick med understöd studera vid Finska Konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors samt reste med ett litet statsstipendium till Wien 1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och xylografi. Han studerade i Wien 1883–85, därpå ett år i Paris och vistades sedan i Helsingfors, där han modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens galleri). Därefter studerade han skulptur i Wien och Paris 1887–92 med ett uppehåll i hemlandet 1890–91, där han utförde skulpturen Stockflottare. År 1893 fick han vid en tävling första priset för gavelgrupp till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I omgiven av Finlands ständer vid lantdagen i Borgå 1809. Gruppen avtäcktes 1903.
Hans nästa monumentalverk blev Elias Lönnrots monument. Han vann första priset 1899, men utförde därefter ett nytt förslag, som blev antaget och utfört (avtäcktes 1902) i Helsingfors; det framställer Lönnrot mellan Väinämöinen och den unga flicka, som enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk faller Fredrik Pacius’ byst i Kaisaniemi, Helsingfors, 1895).
Till hans verk hör även J. V. Snellmans monument i Helsingfors och skulpturerna utanför Helsingfors centralstation. Wikströms skulpturverk beröms för realistisk hållning, kraftfull karakteristik, känsloinnerlighet och vekt behag. Flera av sina alster har han själv gjutit i brons i det gjuteri som han inrättade 1903.
Han bodde från 1893 på Visavuori i Valkeakoski, som nu är ett konstnärsmuseum. Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[9]
|