Erik Asklund

Erik Asklund
FöddLars Erik Josef Larsson
20 juni 1908
Södermalm, Stockholm
Död6 november 1980 (72 år)
Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1928–1980
GenrerProsa
Litterära rörelserArbetarlitteratur
Make/makaVera Järlund
(1932–1939; hennes död)
Lis Lagercrantz
(1940–1980; skilda)
BarnMalin (f. 1946)
Jonas (f. 1951)

Lars Erik Josef Asklund, ursprungligen Larsson, född 20 juni 1908 i Maria Magdalena församling, Stockholm, död 6 november 1980 i Högalids församling, Stockholm,[1] var en svensk författare. Han är känd för sina skildringar av det tidiga 1900-talets Stockholm, och räknas till arbetarförfattarna.

Biografi och författarskap

[redigera | redigera wikitext]
Erik Asklund 1931.

Erik Asklund var son till sågverksarbetaren Lars Gustaf Larsson och Amanda Asklund, född Zander. Han växte upp på Södermalm i Stockholm tillsammans med sin ensamstående mor och tvillingbror under fattiga förhållanden. Moderns lågbetalda arbeten räckte inte alltid till hyran och ibland blev de vräkta från sina bostäder. De fann ett mer varaktigt hem på Långholmsgatan men fortsatte att leva under svåra förhållanden. Tvillingbrodern avled vid åtta års ålder till följd av undernäring.

Redan vid tio års ålder började Asklund försörja sig och arbetade senare bland annat som cykelbud, kontorist och lagerarbetare. I 20-årsåldern började han sälja artiklar och litterära texter till olika tidningar.

” Jag blev författare på grund av arbetslöshet. Sommaren 1928 fick jag sparken från den firma, där jag arbetat som springpojke, lagerarbetare och kontorist i en person, därför att jag i Folkets Dagblad Politiken givit en intervju om mina levnadsförhållanden och bl.a. fällt yttrandet att jag som kontorist ”miste mitt människovärde”. Direktören tog illa upp och avskedade mig med orden att jag skulle söka mig en ”människovärdigare” plats.[2] „

Erik Asklund var barndomsvän med Josef Kjellgren, som också blev författare. De hörde till olika pojkligor på det proletära Södermalm, men blev trots det goda vänner och hade till skillnad från sina övriga kamrater ett gemensamt litterärt intresse. I ett av grannhusen bodde den äldre författaren Rudolf Värnlund, som blev något av en förebild och läromästare för de båda ynglingarna. Asklund och Kjellgren började själva skriva dikter och noveller som de sålde till tidningar och tidskrifter. Därigenom kom de i kontakt med andra unga författare som Artur Lundkvist, Värnlunds vän Eyvind Johnson och Gustav Sandgren.

År 1929 debuterade Asklund med den självbiografiska romanen Bara en början och medverkade samma år i Fem unga, en antologi med modernistisk lyrik och prosa tillsammans med Kjellgren, Lundkvist, Sandgren och Harry Martinson. Asklund framstod under 1930-talet som en av de unga modernistiska och vitalistiska författarna. Han skrev om staden och livet i romaner som Kvinnan är stor, Ogifta (båda 1931) och den brett anlagda Fanfar med fem trumpeter (1934), som handlar om några arbetslösa ungdomar som startar en jazzorkester. Han skrev även lyriska prosadikter i Frukt (1932) och var redaktör för antologin Modern lyrik (1931).

Asklund lovordades som en Stockholmsskildrare i August Strindbergs och Hjalmar Söderbergs anda när han efter hand övergick till ett mer konkret och självupplevt berättande i fint skildrade Stockholmsmiljöer. Till hans främsta verk hör de självbiografiska berättelserna om södergrabben Manne (Manne, Röd Skjorta, Mormon Boy, Yngling i spegel och Kvarteret Venus, 1949–1957) samt trilogin Bröderna i Klara (1962), Livsdyrkarna (1963) och Drakens gränd (1965), som skildrar det livaktiga litterära livet i Stockholm kring Klarabohemerna under 1930-talet. Han gav även ut flera böcker om Stockholm utan litterär fiktion, bland andra Stad i Norden (1941), Ensamma lyktor (1947) och Se min stad! (1953).

Erik Asklund var 1932–1939 gift med Vera Järlund (1905–1939) och 1940–1980 med Lis Asklund. De blev lagligt skilda samma år som han avled. Han hade två barn i det andra äktenskapet: Malin (född 1946) och Jonas (född 1951).[3]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
Erik Asklund (till vänster) med Artur Lundkvist och Josef Kjellgren vid tiden för Fem unga.
  • Bara en början: ett romanpuzzle (Stockholm: Bonniers, 1929)
  • Kvinnan är stor: ”roman” (Stockholm: Bonniers, 1931)
  • Ogifta: kanske en roman (Stockholm: Bonniers, 1931)
  • Frukt: lyrisk prosa (Stockholm: Bonniers, 1932)
  • Lilla land: epos med parenteser (Stockholm: Bonniers, 1933)
  • Fanfar med fem trumpeter: roman (Stockholm: Bonniers, 1934)
  • Modisterna: roman (Stockholm: Bonniers, 1937)
  • Svensk idyll (Stockholm: Bonniers, 1937)
  • Den vita ön: berättelse för pojkar (Stockholm: Bonniers, 1938)
  • Solo i kör: dikter, prosa, kåserier (Stockholm: Bonniers, 1938)
  • Silverligan: berättelse för pojkar (Stockholm: Bonniers, 1941)
  • Stad i Norden, ill. Georg Lagerstedt (Stockholm: Bonniers, 1941)
  • Ynglingaresan (Stockholm: Bonniers, 1941)
  • Torkel Oxdrivare: historisk berättelse från år 1523 (Stockholm: Bonniers, 1942)
  • Fattigkrans: en bok om den gamla förstaden, ill. Björn Jonson (Stockholm: Bonniers, 1943)
  • Fågel grå: berättelse om en mås (Stockholm: Bonniers, 1943)
  • Stockholm: sommarstaden, bild K.W. Gullers (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1946)
  • Ensamma lyktor: studier och skisser (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1947)
  • Människor under jorden: Europa runt i bil (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1947)
  • Manne: berättelser (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1949)
  • Stockholm bakom fasaden, bild K.W. Gullers (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1949)
  • Skeppsholmen, bild Georg Lagerstedt (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1950)
  • Röd skjorta: berättelser (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1951)
  • Mormon boy: roman (Stockholm: Kooperativa Förbundet, 1951)
  • Se min stad!: Stockholmsbilder, ill. Charles Gl. Behrens (Stockholm: Rabén & Sjögren/Tidningen Vi, 1953)
  • Stig Åsberg (Stockholm: Folket i Bilds konstklubb, 1953)
  • Yngling i spegel: roman (Stockholm: Rabén & Sjögren/Tidningen Vi, 1955)
  • Söder om Trosa, ill. Reinhold Ljunggren (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1956)
  • Björn Jonson (Stockholm: Folket i Bilds konstklubb, 1957)
  • Kvarteret Venus: roman (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1957)
  • Brokigt sällskap: med böcker och vänner (Stockholm: Rabén & Sjögren/Tidningen Vi, 1958)
  • Gäst i naturen: åtta brev från Trosa skärgård, ill. Mats Nilsson (Stockholm: Rabén & Sjögren/Tidningen Vi, 1958)
  • Prosadikter, ill. Charles Gl. Behrens (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1958)
  • Bilden i boken (Stockholm: Bokcentralen, 1959)
  • Boken om Manne (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1959)
  • Reinhold Ljunggren (Stockholm: Folket i Bilds konstklubb, 1961)
  • Bröderna i Klara: roman (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1962)
  • Livsdyrkarna: roman (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1963)
  • Under Stockholms broar, ill. Gunnar Erkner (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1964)
  • Drakens gränd: roman (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1965)
  • Staden mellan broarna, ill. Gunnar Erkner (Stockholm: Nordisk rotogravyr, 1965)
  • Årsta i centrum (Stockholm: Stockholmsbyggen, 1966)
  • En kille från Hornstull: Stockholmsbilder (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1968)
  • Runt min ö: från Trosa skärgård (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1970)
  • Den underjordiska gången (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1970)
  • Stockholm och skärgården (Bollnäs: Inferi, 1981)

Översättningar

[redigera | redigera wikitext]

Medverkande

[redigera | redigera wikitext]
  • Fem unga, tillsammans med Josef Kjellgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och Gustav Sandgren (Stockholm: Bonniers, 1929)
  • Modern lyrik: en antologi, red. (Stockholm: Bonniers, 1931)
  • ”Exposé utan program”, i Avsikter: arton författare om sina verk (Stockholm: Bonniers, 1945), s. 6–16
  • Ur Stockholmslivet: från Bellman till Hjalmar Söderberg: en antologi, red. tillsammans med Torsten Svedfelt (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1949)
  • Berömda berättare från de sju haven, red.; ill. Eric Palmquist (Stockholm: Folket i Bild, 1954)
  • Lars Norrman, Sju länder: reproduktioner i färg, text (Stockholm: Bokkonsum, 1958)
  • Stadens sånger: Stockholmsdikter från två sekel, red.; ill. Svenolov Ehrén (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1962)
  • Hela Sverige, red.; ill. Gunnar Brusewitz (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969)
  • Kvinna: ett urval kärleksdikter, red.; ill. Claes Bäckström (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1970)

Filmmanus

[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Erik Asklund”, Svensk Filmdatabas. Läst 27 augusti 2023.
  2. ^ Ur förordet till utgåvan av Ogifta, Folket i Bilds förlag 1947
  3. ^ ASKLUND, L ERIK J, författare, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 69.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • https://archive.org/details/erik-asklund-manne
  • Askander, Mikael (2003). [http ://urn.kb.se/resolve?urn=urn :nbn :se :vxu :diva-386 Modernitet och intermedialitet i Erik Asklunds tidiga romankonst]. Acta Wexionensia. Humaniora, 1404-4307 ; 29. Växjö: Växjö Univ. Press. Libris 9123358. ISBN 9176363813. http ://urn.kb.se/resolve?urn=urn :nbn :se :vxu :diva-386 
  • Bergkvist, Sven O (1993). ”Orons bröder och kamraterna”. I Klarabohemernas värld / Sven O. Bergkvist, Dan Mellin (Stockholm  : Carlsson, cop. 1993): sid. 36-38.  Libris 2178375
  • Segewall, Marie (1998). En jämförande studie av Sigfrid Siwertz Mälarpirater och Erik Asklunds Den vita ön. Stockholm: Litteraturvetenskapliga institutionen, univ. Libris 2879964 
  • Sommar, Carl Olov (1995). ”En kille från Hornstull”. Strindberg, Ekelöf och andra (Stockholm  : Sällsk. Bokvännerna, 1995): sid. 121-134.  Libris 2127485
Auktoritetsdata