Erik Sparre (1550–1600)

Erik Sparre
Erik Sparre
	Erik Sparre, porträtt av okänd konstnär från 1595 då Sparre var 45 år. I handen håller han sin skrift "Pro Rege, Lege et Grege".
	Titlar
	Svenskt riksråd
Tidsperiod	1575, eller 1576–1600
	Sveriges rikskansler
Tidsperiod	1593–1600
Företrädare	Nils Göransson Gyllenstierna
Efterträdare	Svante Turesson Bielke
	Ståthållare i Västmanland och Dalarna
Tidsperiod	1582–1600
Andra titlar	1583 upphöjd i skotsk baronvärdighet av kung Jakob VI
	Personfakta
Född	13 juli 1550; Öja
Åtalad	Förräderi
Dom/straff	dömdes att mista liv, ära och gods
Död	20 mars 1600 (49 år); Linköpings blodbad, Linköping
Dödsorsak	Avrättad genom halshuggning
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Sparre af Rossvik
Far	Lars Siggesson Sparre
Mor	Britta Turesdotter (Trolle)
Släktingar	svärson till Per Brahe d.ä.
	Familj
Make/maka	Ebba Pedersdotter Brahe
Barn	Brita, född 1580,; Gustaf, född 1582,; Påvel, född 1583,; Beata, född 1584,; Magdalena, f. 1585,; Johan, född 1587,; Katharina, f. 1588,; Lars, född 1590,; Sigismund, född 1591,; Peder, född 1592,; Thure, född 1593,; Carl, född 1595.
	Heraldiskt vapen
	;

För riksrådet, landshövdingen i Hudiksvalls län och hovrättspresidenten med samma namn, se Erik Larsson Sparre (1618–1673).

Erik Sparre, född den 13 juli 1550 på Stora Sundby slott nära Alberga i Öja socken, Södermanland vid Hjälmaresund, avrättad 20 mars 1600 genom halshuggning vid Linköpings blodbad, var en svensk rikskansler och riksråd.

Biografi

Sparre var son till riksmarsken Lars Siggesson (Sparre) och Britta Turesdotter (Trolle), gift med Ebba Brahe (1555–1634) (därmed svärson till Per Brahe den äldre) och far till friherrarna Johan Sparre (1587–1632), riksråd, lantmarskalk, Lars Sparre (1590–1644), riksråd, lantmarskalk, landshövding, Peder Sparre (1592–1647), friherre, riksråd, lagman, Ture Sparre (1593–1664), friherre, landshövding, lagman, riksråd, och Carl Sparre (1595–1632), ämbetsman.

Erik Sparre var högt utbildad, en framstående skriftställare som även behärskade latin och besatte från 1574 flera av rikets högsta ämbeten. Han blev riksråd 1575 eller 1576, vicekansler, hovkansler, lagman och från 1582 ståthållare i Västmanland och Dalarna. Han utarbetade 1585 skriften Pro lege, rege et grege (För lagen, kungen och folket), i vilken han hävdar att kungen måste styra riket i samverkan med rådet. Skriften utgör grundvalen för rådskonstitutionalismen, och Sparre framträdde därmed som en av sin tids främsta statsteoretiker.

Han ställde sig på Johan III:s sida mot hertig Karl och fick 1587 i uppdrag att, tillsammans med Erik Brahe, företräda Sigismund i förhandlingarna om vem som skulle få ärva den polska tronen. Han visade sig vara en skicklig diplomat och bidrog starkt till att Sigismund valdes till polsk kung samma år. Trots detta hamnade Sparre i onåd hos Johan III då han under förhandlingarna tvingats avge ett villkorat löfte om att Sverige skulle återlämna Estland.

Hans maka Ebba Brahe fick nyåret 1591 företräde för Johan III på Svartsjö slott och bad då om att han skulle bli benådad. Kungen ska vid det tillfället ha skällt ut henne, slagit med en järnklubba i omkringstående möblemang och sagt att Sparre inte skulle bli frigiven förrän Johans son återkom från Polen, något som fick den höggravida Ebba att svimma.^[1]

Efter Johan III:s död 1592 försonades Sparre med hertig Karl, då motsättningar mellan Sigismund och rådet gjorde Sparre till kungens främsta kritiker (till exempel under Uppsala möte 1593). Sedan hertig Karl börjat driva en allt mer auktoritär politik försämrades dock deras relation. Sparre undertecknade dock besluten vid Söderköpings riksdag 1595 där bland annat hertigen erkändes som riksföreståndare och beslut fattades att alla katoliker skulle utvisas ur landet. 1594 var han fadder vid dopet av den framtida kung Gustav II Adolf.^[2]

Men när hertig Karl med vapenmakt ville angripa den med Sigismund allierade ståthållaren i Finland, Clas Eriksson Fleming, protesterade Sparre och flera rådsmedlemmar. De öppna striderna ledde till att Sparre och flera rådsmedlemmar begav sig till Polen där de övertalade Sigismund att återvända till Sverige. Trots inledande framgångar i en skärmytsling vid Stegeborg besegrades Sigismund definitivt 1598 i Slaget vid Stångebro. Sigismund tvingades efter en överenskommelse i Linköping överlämna Sparre och övriga rådsherrar till hertig Karl som avrättade dem vid Linköpings blodbad år 1600.

En sägen berättar om hur Sparre räddade livet på en liten pojke som höll på att dränkas i Klara sjö. Pojken var Erik XIV:s son Gustav Eriksson Vasa som skulle dränkas på order av sin farbror Johan III.

Bilder

Erik Sparre, porträtt av okänd konstnär från 1600-talet på Gripsholms slott, baserad på en äldre målning från 1595.

Vidare läsning

Wikimedia Commons har media som rör Erik Sparre (1550–1600).
Bilder & media
Svedelius Wilhelm Erik (1871). Minnesteckning öfver riksrådet och rikskanslern Erik Larsson Sparre:. Stockholm: Norstedt. Libris 8461140

Referenser

Noter

^ Tegenborg Falkdalen, Karin, Vasadrottningen: en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621, Historiska media, Lund, 2015
^ Eriksson, Bo (2006). Lützen 1632: ett ödesdigert beslut. Prisma. sid. 274. ISBN 978-91-518-4430-5. Läst 29 november 2024

Övriga källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Erik Larsson, 1904–1926.

Externa länkar

http://www.benedi.se/?http://www.benedi.se/sltr/0003/3383.htm

Företrädare: Nils Göransson Gyllenstierna	Sveriges rikskansler 1593–1600	Efterträdare: Svante Turesson Bielke

[1] Tegenborg Falkdalen, Karin, Vasadrottningen: en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621, Historiska media, Lund, 2015

[2] Eriksson, Bo (2006). Lützen 1632: ett ödesdigert beslut. Prisma. sid. 274. ISBN 978-91-518-4430-5. Läst 29 november 2024

[1]

[2]