FY Canis Majoris

FY Canis Majoris
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stora hunden
Rektascension	07^t 26^m 59,48269^s[1]
Deklination	-23° 05′ 09,5897″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+4,8 - 6,25[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	B0.5 IVe[2]
Variabeltyp	Gamma Cassiopeiae-variabel[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+25,0 ± 10[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -6,692 ± 0,038[1] mas/år Dek.: +4,054 ± 0,078[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	1,7919 ± 0,0645[1]
Avstånd	1 820 ± 70 lå (560 ± 20 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-2,23[5]
Detaljer
Massa	10 - 13[6] M☉
Radie	6,8[6] R☉
Luminositet	26 915[6] L☉
Temperatur	27 500 ± 3 000[7] K
Vinkelhastighet	340 ± 40[7] km/s
Andra beteckningar
HD 58978, ALS 418, BD-22 1874, CD-22 4526, CEL 1859, CPD-22 2178, GSC 06538-02654, HIC 36168, HIP 36168, HR 2855, IRAS 07248-2259, LS 418, 2MASS J07265948-2305094, PPM 252419, SAO 173752, TD1 10176, TYC 6538-2654-1, UCAC2 22410995, UCAC4 335-028774, uvby98 511210035, FY Canis Majoris, Gaia DR3 5618635367207942400, Gaia DR2 5618635367207942400[4][8]

FY Canis Majoris eller HD 58978, är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en minsta skenbar magnitud av ca 6,25^[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 1,79 mas^[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 800 ljusår (ca 560 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 25 km/s.^[4] Stjärnan är en Gamma Cassiopeiae-variabel, vars ljusstyrka varierar från magnituden 4,8 till 6,25.^[3]

Observation

År 1967 upptäckte Alejandro Feinstein en låg amplitudvariation (0,14 magnitud) i HD 58978:s ljusstyrka, vid fotoelektriska observationer vid La Plata Observatory.^[9] Stjärnan fick 1973 variabelbeteckningen FY Canis Majoris.^[10] Under ett utbrott 2009 ljusnade stjärnan till magnituden 4,8, dess historiskt högsta kända ljusstyrka.^[3] TESS-data visar att FY Canis Majoris pulserar med flera olika frekvenser, med perioder från 1,07 timme till 5,8 dygn.^[11]

År 1905 noterade Edward King att FY Canis Majoris har ett märkligt spektrum med ovanligt ljusa Hβ (och andra) emissionslinjer.^[12] Paul Merrill et al. listade den som en Be-stjärna 1925.^[13] Spektra tagna av olika observatörer under flera decennier på 1900-talet visar att styrkan och den relativa intensiteten hos stjärnans emissionslinje är varierande^[2] och kan förändras i en tidsskala på bara några dygn.^[14]

År 2008 erhöll Geraldine Peters et al. högupplösta spektra från IUE och fann att Be-stjärnan har en het, mycket mindre massiv subdvärg som följeslagare, med vilken den bildar en spektroskopisk dubbelstjärna.^[7]

Hui-Lau Cao beräknade att FY Canis Majoris förlorar massa med en hastighet av cirka 6 × 10⁻⁸ solmassa per år genom en stjärnvind med en sluthastighet på cirka 750 km/sek.^[15]

Egenskaper

Ljuskurva för FY Canis Majoris. Det övre diagrammet, som visar variabiliteten under lång tid, är plottad från ASAS-data,^[16] och det nedre diagrammet visar variabilitet under kort period, anpassad från TESS-data^[17]

Primärstjärnan i FY Canis Majoris är en blå underjättestjärna av spektralklass B0.5 IVe^[2] och en Be-stjärna. Den har en massa av ca 10 - 13^[7] solmassor, en radie av ca 6,8^[6] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 27 000^[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 27 500 K.^[7]

Följeslagaren är en het subdvärg. Den har en massa av 1,1-1,5^[6] solmassa, en radie av ca 0,81^[6] solradie och utsänder energi från dess fotosfär ca 2 400^[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 45 000 K.^[7]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, FY Canis Majoris, 13 augusti 2023.

Noter

1. ^ [ ] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] Slettebak, A. (September 1982). "Spectral types and rotational velocities of the brighter Be stars and A-F type shell stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 50: 55–83. Bibcode:1982ApJS...50...55S. doi:10.1086/190820.
3. ^ [ ] "FY CMa". The International Variable Star Index. AAVSO. Retrieved 1 February 2023.
4. ^ [ ] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=FY+CMa. Hämtad 2024-07-24.
5. Anderson, E.; Francis, Ch. (May 2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331–346. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. eISSN 1562-6873. ISSN 1063-7737. S2CID 119257644.
6. ^ [ ] Nazé, Yaël; Rauw, Gregor; Smith, Myron A.; Motch, Christian (2022). "The X-ray emission of Be+stripped star binaries★". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 516 (3): 3366. arXiv:2208.03990. Bibcode:2022MNRAS.516.3366N. doi:10.1093/mnras/stac2245.
7. ^ [ ] Peters, Geraldine J.; Gies, Douglas R.; Grundstrom, Erika D.; McSwain, M. Virginia (October 2008). "Detection of a Hot Subdwarf Companion to the Be Star FY Canis Majoris". Astrophysical Journal. 686 (2): 1280–1291. arXiv:0806.3004. Bibcode:2008ApJ...686.1280P. doi:10.1086/591145.
8. "HD 58978 -- Be Star". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2023-02-01.
9. Feinstein, A. (1968). "A Survey of Southern Be Stars. II. Photometric data". Zeitschrift für Astrophysik. 68: 29–47. Bibcode:1968ZA.....68...29F.
10. Kukarkin, B. V.; Kholopov, P. N.; Kukarkina, N. P.; Perova, N. B. (October 1973). "59th Name-List of Variable Stars" (PDF). Information Bulletin on Variable Stars. 834 (1): 1. Bibcode:1973IBVS..834....1K. Hämtad 2 februari 2023.
11. Balona, L. A.; Ozuyar, D. (April 2020). "TESS observations of Be stars: a new interpretation". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 493 (2): 2528–2544. arXiv:1911.03068. Bibcode:2020MNRAS.493.2528B. doi:10.1093/mnras/staa389.
12. Pickering, Edward C.; Fleming, W. P. (July 1905). "Stars having peculiar spectra. Spectra of known variables". Astrophysical Journal. 22: 87–90. Bibcode:1905ApJ....22...87P. doi:10.1086/141242.
13. Merrill, P. W.; Humason, M. L.; Burwell, C. G. (June 1925). "Discovery and Observations of Stars of Class Be". Astrophysical Journal. 61: 389–417. Bibcode:1925ApJ....61..389M. doi:10.1086/142899.
14. Peters, G. J. (May 1987). "FY Canis Majoris". IAU Circ. 4391: 2. Bibcode:1987IAUC.4391....2P. Hämtad 1 februari 2023.
15. Cao, Hui-Lai (December 2001). "Infall and Outflow Activities in the Be star FY CMa". Chinese Journal of Astronomy & Astrophysics. 1 (6): 514–524. Bibcode:2001ChJAA...1..514C. doi:10.1088/1009-9271/1/6/514.
16. "ASAS All Star Catalogue". The All Sky Automated Survey. Hämtad 1 februari 2023.
17. "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 1 februari 2023.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/36168/fycanismajoris