Flygarvingar finns i USA:s flygvapen för att särskilja personer i olika former av flygtjänst från all annan uniformerad personal.[1]
Från 1913 började ett särskilt märke tilldelas piloter i det som då var aeronautiska avdelningen i arméns signalkår, relativt få av dessa utdelades.[2] I augusti 1917 införde flygarpionjären Henry H. Arnold ett silverfärgat märke med två vingar som varit ungefär detsamma sedan dess.[2][3] År 1942, i det som då var USA:s arméflygkår, infördes tre nivåer av samma märke, beroende på tjänstgöringstid och antalet flygtimmar.[3]
Sedan flygvapnet bildades 1947 är det enbart officerare som tillåts att tjänstgöra som piloter ombord på flygplan.[4] Från 2016 har dock möjligheten öppnats för underbefäl och underofficerare att flyga obemannade luftfarkoster (även kända som drönare), och i deras utbildning ingår att soloflyga enmotoriga propellerflygplan.[5]