Folkhälsomyndigheten | |
Departement | Socialdepartementet |
---|---|
Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
Ledning | Enrådighetsmyndighet |
Säte | Solna och Östersund |
Kommun | Solna och Östersund |
Län | Stockholm och Jämtland |
Föregångare | Smittskyddsinstitutet Statens folkhälsoinstitut |
Inrättad | 1 januari 2014 |
Generaldirektör | Olivia Wigzell |
Antal anställda | 490 |
Instruktion | SFS 2021:248 |
Webbplats | www.fohm.se www.folkhalsomyndigheten.se |
Folkhälsomyndigheten (Fohm)[1] är en svensk statlig myndighet som har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor.[2] Myndigheten verkar för en god folkhälsa och arbetar för att befolkningen ska ha ett skydd mot smittsamma sjukdomar och andra hälsohot.
Myndigheten är från 1 oktober 2022 beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorn hälsa, vård och omsorg.[3]
Folkhälsomyndigheten har till uppgift att ta fram och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsa och förebygger sjukdomar och skador. Myndighetens prioriterade målgrupper är riksdag och regering, andra statliga myndigheter, regioner, landsting och kommuner, länsstyrelser samt olika intresseorganisationer.
Folkhälsomyndigheten har det övergripande nationella ansvaret för befolkningens skydd mot smittsamma sjukdomar och samordnar smittskyddet på nationell nivå. Hit är en statsepidemiolog knuten. Drygt hälften av de omkring 500 anställda arbetar med att förebygga smittsamma sjukdomar, övriga med andra folkhälsofrågor.[4]
Folkhälsomyndigheten medverkar aktivt i folkhälsoarbetet inom bland annat EU och Världshälsoorganisationen (WHO). Myndigheten är dessutom nationell kontaktpunkt för dessa organisationer, till exempel när det gäller skydd mot och hantering av internationella hot mot människors hälsa. En knapp majoritet av de anställda arbetar med smittsamma sjukdomar och smittskydd.[4] I arbetet med smittsamma sjukdomar finns en statsepidemiolog.
Folkhälsomyndigheten ansvarar för det Nationella vaccinationsregistret (NVR).[5]
Folkhälsomyndigheten har genomfört ett flertal nationella prevalensundersökningar av covid-19.[6] I undersökningar avseende förekomsten av SARS-CoV-2 har utvalda individer, barn såväl som vuxna, fått erbjudande om att ta prov på sig själva i de övre luftvägarna. Därefter analyseras proverna på laboratorium för att undersöka om de innehåller arvsmassa från SARS-CoV-2, som är det virus som orsakar covid-19. I rapporterna finns detaljer kring genomförandet av undersökningarna, resultaten avseende förekomsten av covid-19 samt de symtom som personerna har rapporterat i samband med provtagningen.
Resultaten bidrar till att komplettera bilden från den provtagningen som genomförs i regionerna och används bland annat som underlag för de modelleringar av smittspridning som Folkhälsomyndigheten gör. Detta genomförs inom ramen för operation Gloria, som är en civil-militär smittskyddsoperation som leds av Folkhälsomyndigheten och stöds av Försvarsmakten.[7]
Folkhälsomyndigheten verkar för likvärdiga förutsättningar för god hälsa genom att:
Folkhälsomyndigheten bildades 1 januari 2014 genom en sammanslagning av Smittskyddsinstitutet i Solna och Statens folkhälsoinstitut i Östersund. Samtidigt överfördes större delen av Socialstyrelsens arbete med miljöhälsa och miljö- och folkhälsorapportering. Den 1 juli 2015 tog Folkhälsomyndigheten över det samordnade ansvaret för smittskyddsområdet, vilket tidigare hanterats av Socialstyrelsen. Den nya myndigheten sysslar med både smittskydd och annat folkhälsoarbete, såsom rökning, kost, fysisk aktivitet och alkohol, på båda orterna.[4]
Vid folkhälsomyndigheten finns det enda högrisklaboratoriet i Norden – ett av endast sex i Europa. Laboratoriet är beläget vid huvudkontoret i Solna, och har varit i drift sedan 2001. Det är inrymt i en byggnad med stålinneslutning och är helt isolerat från andra enheter. Hela byggnaden hålls vid undertryck för att förhindra att smitta sprids ut från laboratoriet. Endast cirka 20 anställda, som förhandsgranskats av säkerhetspolisen, har tillträde till anläggningen. Patienter med mycket smittsamma sjukdomar behandlas vanligen vid särskilda isoleringsenheter som finns på Universitetssjukhuset i Linköping och vid Karolinska Universitetssjukhuset.[11][12][13]