Frans Oskar Lilius
| Frans Oskar Lilius | |
.jpg) Frans Oskar Lilius.
| |
| Tid i befattningen 2 juni 1922–14 november 1922 | |
| President | Kaarlo Juho Ståhlberg |
|---|---|
| Statsminister | A.K. Cajander |
| Företrädare | Albert von Hellens |
| Efterträdare | Otto Åkesson |
| Tid i befattningen 18 januari 1924–31 maj 1924 | |
| President | Kaarlo Juho Ståhlberg |
| Statsminister | A.K. Cajander |
| Företrädare | Elias Sopanen |
| Efterträdare | Albert von Hellens |
| Tid i befattningen 31 mars 1925–31 december 1925 | |
| President | Lauri Kristian Relander |
| Statsminister | Antti Tulenheimo |
| Företrädare | Albert von Hellens |
| Efterträdare | Urho Castrén |
| Tid i befattningen 1 februari 1911–31 oktober 1917 | |
| Född | 15 april 1871 Messuby, Västra Finlands län 
|
| Död | 12 december 1928 (57 år) Helsingfors, Nyland 
|
| Politiskt parti | Ungfinska partiet |
Frans Oskar Lilius, född 15 april 1871 i Messuby, död 12 december 1928 i Helsingfors, var en finländsk politiker. Han var justitieminister 1922, 1924 och 1925.[1]
Lilius var son till vice häradshövding Frans Emil Lilius och Mathilda Maria Hildén. Han blev student 1890, filosofie kandidat 1892 och tog juristexamen 1896. Han blev vice häradshövding 1899 samt tog licentiat- och doktorsexamen i juridik 1903. Lilius var kopierare vid senatens juridik- och ekonomiavdelning 1900–1904, kanslist vid juridikavdelningen 1904–1908, protokollsekreterare 1908–1917 och var medlem av lagberedningen 1907–1912. Dessutom var Lilius sekreterare vid justitie- och finansutskottet 1900, sekreterare vid finansutskottet 1904–1905, chefsskribent för tidskriften Lakimies 1904–1917 och dess chefredaktör 1918–1920. Han var senator och medlem av juridikavdelningen 1917–1918 samt justitieråd 1918–1928.[1]
Lilius var riksdagsman för Ungfinska partiet i Satakunta valkrets 1911–1917. Han var justitieminister i regeringen Cajander I 1922, regeringen Cajander II 1924 och regeringen Tulenheimo 1925.[1]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1919[2]
Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden, 1925[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Heikinheimo, Ilmari (1955). Suomen elämäkerrasto. Helsingfors: WSOY. sid. 457
- ^ [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 2035.[källa från Wikidata]
|