Gösta Bredefeldt

Gösta Bredefeldt
Gösta Bredefelt (t.h.) på besök i Lilla Teatern i Helsingfors år 1964.
Gösta Bredefelt (t.h.) på besök i Lilla Teatern i Helsingfors år 1964.
FöddGösta Johan Harwey Bredefeldt
19 december 1935
Vasa församling, Göteborg, Sverige
Död10 januari 2010 (74 år)
Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige
IMDb SFDb

Gösta Johan Harwey Bredefeldt, född 19 december 1935 i Vasa församling, Göteborg, död 10 januari 2010 i Maria Magdalena församling, Stockholm, var en svensk skådespelare och dramatiker.[1] Han var far till skådespelerskan Ellen Bredefeldt och sångerskan samt sångpedagogen Maria Bredefeldt, äldre bror till skådespelaren Hans Bredefeldt[2] och farfar till skådespelarna Edvin, Nora och Einar Bredefeldt.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Gösta Bredefeldt arbetade i sin ungdom med diverse yrken som piccolo, guldsmedslärling och var även en tid till sjöss. När han återkom till Göteborg uttryckte han en önskan om att få sjunga med orkester och hamnade på teaterskolan Pickwickklubben. Han blev engagerad vid Folkets Husteatern 1953 och vidareutbildade sig sedan vid Gösta Terserus teaterskola i Stockholm. Efter detta flyttade han till Finland och verkade under ett drygt decennium vid olika scener som Svenska Teatern i Helsingfors 1957–1959, 1965–1966, Svenska Teatern i Vasa 1959–1962 samt Svenska Teatern i Åbo 1962.

Vid återkomsten till Stockholm kom han till Stockholms stadsteater 1967 där han förblev i tjugosex år med smärre uppehåll för frilansarbete. 1970 fick han sin första stora huvudroll i den av Pelle Berglund regisserade filmen om Salaligan, Den magiska cirkeln. Vid Stadsteatern var han medlem i den grupp som framförde Suzanne Ostens, på sin tid, uppmärksammade och nydanande dramatik såsom "Ge mig adressen" m.fl. Ett flertal av dessa har också gjorts för TV som t.ex. Moa, Östen och Stellan (1974), som byggde på uppsättningen "Ge mig adressen" (1972), och "Kärleksföreställningen" (1975).

Bredefeldt uttryckte en vardaglig vanlighet utan större åthävor i sitt spel och han värjde sig även mot alla former av stjärndyrkan när det gäller skådespeleri. Som yngre var han något av en politisk rebell på yttre vänsterkanten vilket måhända avspeglas i Lars Molins Kunglig toilette (1986) där han porträtterar ett vice kommunalråd som håller på sin ungdoms radikala ideal och vägrar fjäska för kungligheterna. De senare åren präglades dock av mer patriarkala roller, kanske ett resultat av hans auktoritativa framtoning. Tydliga exempel är byggmästaren i Tre kärlekar (1989 och 1991), arkitektfadern i TV-serien Storstad (1991) och hotellägaren i Hotel Seger (2000–2001). Hans sista filmroll blev i Män som hatar kvinnor (2009).

Han var också verksam som regissör och lärare vid Scenskolan. 1974 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium.

Bredefeldt avled 2010 i vad som förmodas ha varit ett slaganfall.[3] Han är begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Roller i urval

[redigera | redigera wikitext]

Film

[redigera | redigera wikitext]

Manus

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1960 Lasse Helin Strömkarlen
Björn-Erik Höijer		 Lars-Erik Liedholm Wasa Teater[4]
1968 Volker Jaktscener
Martin Sperr		 Ernst Günther Stockholms stadsteater
1970 Herr Miller
Kammartjänare		 Kärlek och politik
Freidrich von Schiller		 Anders Carlberg Stockholms stadsteater
1972 Blomman Bellman, Blomman, Baby och Bruden
Gösta Bredefeldt, Lars Hansson, Liselotte Nilsson, Suzanne Osten och Lena Söderblom		 Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1973 Medverkande Kärleksföreställningen
Suzanne Osten		 Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1974 Vildman Föräldrarna
Gösta Bredefeldt, Rolf Björkholm, Lars Hansson, Annicka Kronberg, Kenneth Gustavsson, Jan Erik Lindqvist, Suzanne Osten och Lena Söderblom		 Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1974 Medverkande Siden, sammet, trasa, lump
Britt Edwall, Lena Söderblom och Gösta Ekman		 Gösta Ekman Stockholms stadsteater
1980 Amundsen Terra Nova
Ted Tally		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
Kilman
Höna 2		 Hoppla, vi lever
Ernst Toller		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1985 Puntila Herr Puntila och hans dräng Matti
Bertolt Brecht		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1987 Carlsson Möss och människor
John Steinbeck		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater

Regi

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1983 Snöbollskriget
Hagar Olsson Riksteatern[5]

Radioteater

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi
1970 Tom Bilbo - En Hobbits äventyr
J.R.R. Tolkien		 Staffan Olzon

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Gösta Bredefeldt”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68353&iv=OVERVIEW. Läst 25 augusti 2012. 
  2. ^ ”Gösta Bredefeldt”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0106601/bio. Läst 25 augusti 2012. 
  3. ^ Gösta Bredefeldt är död, SvD, 13 januari 2010.
  4. ^ Ek (14 november 1960). ”Klart för urpremiär på nytt Höijer-drama”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-11-14/310/15. Läst 26 juli 2015. 
  5. ^ Åke Lundqvist (16 mars 1983). ”Hagar Olssons 'Snöbollskriget': Dagspolitik från 1939”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-03-16/73/24. Läst 4 februari 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata