HD 154088 | |
![]() | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Ormbäraren |
Rektascension | 17t 04m 27,84s[1] |
Deklination | -28° 34′ 57,64″[1] |
Skenbar magnitud () | +6,7258 ± 0,005 (V)[1] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K1 V[2] |
B–V | +0,814 ± 0,034[1] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | 14,2972 ± 0,0003[3] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: 83,76 ± 0,64[1] mas/år Dek.: -268,69 ± 0,36[1] mas/år |
Parallax () | 56,06 ± 0,50[1] |
Avstånd | 58,2 ± 0,5 lå (17,8 ± 0,2 pc) |
Absolut magnitud () | 5,33[2] |
Detaljer | |
Massa | 0,97 ± 0,05[4] M☉ |
Radie | 0,95 ± 0,03[5] R☉ |
Luminositet | 0,68+0,06-0,05[6] L☉ |
Temperatur | 5 423 ± 51[4] K |
Metallicitet | +0,31 ± 0,033 (Fe/H)[4] dex |
Vinkelhastighet | 1,9 ± 0,5[6] km/s |
Ålder | 3 – 8[4] miljarder år |
Andra beteckningar | |
AKARI-IRC-V1, J1704278-283458, CD-28 12769, CPD-28 5517, GJ 652, GSC 06823-01187, HD 154088, HIC 83541, HIP 83541, IRAS 17013-2830, 2MASS J17042783-2834572, NLTT 44097, PLX 3870, PPM 266356, SAO 184990, TYC 6823-1187-1, uvby98 100154088, WISEA J170427.91-283500.3, Gaia DR2 6029992663310612096 [7] |
HD 154088 är en ensam stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en skenbar magnitud av ca 6,73[1] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 56,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 58 ljusår (ca 18 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 14 km/s.[3]
HD 154088 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass K1 V.[2] Stjärnan är mycket metallrik med en Fe/H på 0,3 dex som är ungefär dubbelt så mycket som solens innehåll av järn, vilket gör att den faller in i den något vaga gruppen av supermetallrika (SMR) stjärnor.[4] Den har en massa som är ungefär en[4] solmassa, en radie som är omkring en[5] solradie och har ca 0,68 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 400 K.[4] Stjärnan har ett uttalat magnetfält[4] och har en magnetisk cykel som liknar solens,[8] även om dess längd inte är begränsad.
En undersökning 2015 har uteslutit att det finns ytterligare följeslagare inom ett beräknat avstånd från 8 till 119 astronomiska enheter.[9]
En planet som kretsar kring HD 154088, upptäckt med HARPS-spektrografen, tillkännagavs i september 2011. Med en minsta massa på 6 jordmassor faller följeslagaren inom superjordarnas regim.
(AE) |
(d) |
|||||
---|---|---|---|---|---|---|