HD 202628 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Mikroskopet |
Rektascension | 21t 18m 27,26879s[1] |
Deklination | -43° 20′ 04,7450″[1] |
Skenbar magnitud () | +6,75 (V)[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | G2 V[3] |
B–V | +1,425 ± 0,006[3] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | 10,10 ± 0,81[2] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +240,89[1] mas/år Dek.: +21,00[1] mas/år |
Parallax () | 40,95 ± 0,46[1] |
Avstånd | 79,6 ± 0,9 lå (24,4 ± 0,3 pc) |
Absolut magnitud () | 4,81[2] |
Detaljer | |
Massa | 1,08[4] M☉ |
Radie | 1,01[4] R☉ |
Luminositet | 1,00[4] L☉ |
Temperatur | 5 833 ± 11[5] K |
Metallicitet | 0,002 ± 0,009(Fe/H)[5] dex |
Vinkelhastighet | 2,64 ± 0,11[5] km/s |
Ålder | 600 ± 450[5] miljoner år |
Andra beteckningar | |
CD-43 14464, CPD-43 9422, GJ 825.2, GJ 9730, GSC 07978-01128, HD 202628, HIC 105184, HIP 105184, IRAS 21151-4332, 2MASS J21182725-4320048, NLTT 50941, PPM 327056, 1RXS J211826.9-432016, SAO 230622, TYC 7978-1128-1, uvby98 100202628, WISEA J211827.48-432004.3, Gaia DR2 6577318075351824512 [6] |
HD 202268, är en solliknande stjärna, belägen i den södra delen av stjärnbilden Mikroskopet. Den har en skenbar magnitud av ca 6,75[3] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 41,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 80 ljusår (ca 24 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -46 km/s.[3]
HD 202628 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G2 V.[4] Den har en massa som är ca 1,1[4] solmassor, en radie som är omkring en[4] solradie och utsänder från dess fotosfär ungefär samma mängd[4] energi som solen vid en effektiv temperatur av ca 5 800[5] K.
HD 202628 har en elliptisk (e = 0,18) stoftskiva med 64° lutning mot siktlinjen från jorden. Den inre kanten av ringen, som ligger ca 158 AE från stjärnan, är tydligt definierad.[3] Detta tyder på att det finns en trolig exoplanet som är orsak till denna definierade kant, och den har beräknats kretsar mellan 86 och 158 AE från stjärnan.[7]
|