HS Hydrae

HS Hydrae
Observationsdata Epok: J2000.0[2]
Stjärnbild	Vattenormen
Rektascension	10^t 24^m 36,768^s[1]
Deklination	-29° 14′ 55,9997″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	8,08[3]
Stjärntyp
Spektraltyp	F5 V[4]
B–V	+0,466 ± 0,014[5][1]
Variabeltyp	Algolvariabel[6]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-7,13 ± 0,2[7] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -14,017[1] mas/år Dek.: +10,686[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	9,7366 ± 0,0643[8]
Avstånd	335 ± 2 lå (102,7 ± 0.7 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	+3,25[3]
Detaljer
Massa	1,31 ± 0,03[9] M☉
Radie	1,275 ± 0,007[10] R☉
Temperatur	6 500 ± 50[10] K
Andra beteckningar
BV 701, HD 90242, BD-18 2927, GSC 06069-01131, HIC 50966, HIP 50966, 2MASS J10243676-1905330, PPM 222916, 1RXS J102437.5-190521, SAO 155964, TYC 6069-1131-1, uvby98 100090242, HS Hydrae, Gaia DR2 5668792270155162240, Gaia DR3 5668792270155162240, Gaia DR1 5668792265859379712[8][11]

HS Hydrae (HD 90242) är en trippelstjärna^[10] belägen i den södra delen av stjärnbilden Vattenormen. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 8,08^[3] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras.^[6] Baserat på parallax enligt Gaia Early Data Release 3 på ca 9,74^[1] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca  335 ljusår (ca  103 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -7 km/s.^[7]

Observation

Stjärnan fastställdes av W. Strohmeierand et al.1965, som en del av en undersökning av ljusstarka sydliga stjärnor, till att vara en Algolvariabel, vilket visar att den är en dubbelstjärna med en omloppslutning nära siktlinjen från jorden.^[12] DM Popper noterade en förmörkelseperiod på 1,568024 dygn för paret med en kombinerad uppskattad spektralklass av F3–F4.^[13] En långsiktig analys av systemets radiella hastigheter 1997 visade att en tredje medlem av systemet sannolikt kretsar runt det inre paret. Denna är förmodligen en liten röd dvärg med ungefär hälften av solens massa och en omloppsperiod på ca 190 dygn.^[10]

Det inre paret var en förmörkande binär under perioden 1920 till 2019.^[14] År 1997 visade observationer med Hipparcossatelliten att djupet av båda förmörkelserna var lägre än de var 20 år tidigare. År 2012 visade P. Zasche och A. Paschke att lutningen av omloppsplanet för det inre paret hade förändrats med 15° sedan upptäckten. Den tredje stjärnan i systemet får det inre parets omloppsbana att precessera, vilket resulterar i en förändring av lutningen med 7,8° under samma period.^[15] År 2022 hade förmörkelserna kommit till ett slut, med de sista observerade händelserna fångade av rymdteleskopet TESS 2019. Under primärstjärnans förmörkelse sjönk magnituden till 8,61 och under sekundärstjärnans förmörkelse sänktes magnituden till 8,55.^[6] Undersökning av tidigare data visade att förmörkelserna hade börjat i början av 1920-talet, och systemet förutspås återuppta förmörkelserna år 2125.

Egenskaper

Ljuskurva som visar förmörkelserna av HS Hydrae under tre olika år. Det översta diagrammet är från data publicerade av Gyldenkerne et al.,^[2] mittendiagrammet visar Hipparcosdata,^[5] och det nedersta diagrammet visar TESS-data.^[16]

Primärstjärnan HS Hydrae A är en gul till vit stjärna i huvudserien av kombinerad spektralklass F5 V.^[4] Den har en massa av ca 1,31^[9] solmassa, en radie av ca 1,28^[10] solradie och har en effektiv temperatur av ca 6 500^[10] K.

Följeslagaren, HS Hydrae B, är en stjärna av magnituden 6,62^[1] och spektralklass B6 V.^[3] Den har en massa av ca 1,27 solmassor.^[9] och en radie av ca 1,22^[10] solradie Den osynliga tredje komponenten, HS Hydrae C, har en massa av ca 56 procent av solens massa.^[9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HS Hydrae, 1 december 2023.

Noter

1. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] Gyldenkerne, K.; Jørgensen, H. E.; Carstensen, E. (September 1975). "Four-colour photometry of eclipsing binaries. I. HS Hya, light curves, photometric elements, and determination of helium content". Astronomy and Astrophysics. 42: 303–309. Bibcode:1975A&A....42..303G. Hämtad 22 juni 2022.
3. ^ [ ] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015, S2CID 119257644.
4. ^ [ ] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, vol. 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
5. ^ [ ] "Light Curve". Hipparcos ESA. ESA. Hämtad 17 februari 2022.
6. ^ [ ] Samus', N. N; et al. (2017), "General catalogue of variable stars", Astronomy Reports, GCVS 5.1, 61 (1): 80, Bibcode:2017ARep...61...80S, doi:10.1134/S1063772917010085, S2CID 125853869.
7. ^ [ ] Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits", Astronomy and Astrophysics, 424 (2): 727–732, arXiv:astro-ph/0406573, Bibcode:2004A&A...424..727P, doi:10.1051/0004-6361:20041213, S2CID 119387088.
8. ^ [ ] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HS+Hya. Hämtad 2025-02-20.
9. ^ [ ] Vokrouhlický, D.; Zasche, P. (2022), "A New Look at the HS Hydrae System", The Astronomical Journal, 163 (2): 94, Bibcode:2022AJ....163...94V, doi:10.3847/1538-3881/ac4492, S2CID 246359148.
10. ^ [ ] Torres, Guillermo; et al. (December 1997), "The Absolute Dimensions of Eclipsing Binaries. XXII. The Unevolved F-Type System HS Hydrae", Astronomical Journal, 114: 2764, Bibcode:1997AJ....114.2764T, doi:10.1086/118685.
11. "HS Hya", SIMBAD, Centre de données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2022-02-19.
12. Strohmeier, W.; et al. (October 1965), "Bright Southern BV-Stars", Information Bulletin on Variable Stars, 107 (1): 1, Bibcode:1965IBVS..107....1S.
13. Popper, Daniel M. (June 1971), "Six Main-Sequence Eclipsing Binaries of Types a to F", Astrophysical Journal, 166: 361, Bibcode:1971ApJ...166..361P, doi:10.1086/150965.
14. Davenport, James. R. A.; et al. (November 2021), "The Rise and Fall of the Eclipsing Binary HS Hydrae", The Astronomical Journal, 162 (5): 7, arXiv:2107.10954, Bibcode:2021AJ....162..189D, doi:10.3847/1538-3881/ac1f97, S2CID 236318568, 189.
15. Zasche, P.; Paschke, A. (June 2012), "HS Hydrae about to turn off its eclipses", Astronomy & Astrophysics, 542: 4, arXiv:1205.6321, Bibcode:2012A&A...542L..23Z, doi:10.1051/0004-6361/201219392, S2CID 118522266, L23.
16. "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 8 december 2021.

Vidare läsning

• Urton, James (January 14, 2021), Astronomers document the rise and fall of a rarely observed stellar dance, https://www.washington.edu/news/2021/01/14/hs-hydra/, läst 22 februari 2022. 
• Davenport, J. R. A.; Windemuth, D.; Warmbein, K.; Howard, E. L.; Klein, C.; Birky, J. (November 2021), ”125 years light curve of HS Hydrae with DASCH”, VizieR On-line Data Catalog: J/AJ/162/189, doi:10.26093/cds/vizier.51620189, Bibcode: 2021yCat..51620189D. 

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/50966/hshydrae