Hans Villius

Hans Villius
Hans Villius, 1964.
Född10 juli 1923
Kalmar, Kalmar län (Småland)
Död22 juni 2012 (88 år)
Täby, Stockholms län
Yrke/uppdragDokumentärfilmare, författare, historiker
MakaElsa Brunkman
(g. 1952–2012; hans död)
SläktingarSara Villius (barnbarn)
Emil Villius (far)
Gertrud Zetterholm (syster)
Finn Zetterholm (systerson)

Hans Emil Villius, född 10 juli 1923 i Kalmar, död 22 juni 2012 i Täby,[1] var en svensk historiker, författare och TV-personlighet.

Villius blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1948,[2] filosofie doktor i historia där 1951 på en avhandling om Karl XII:s ryska fälttåg [3] samt var docent i historia där 1952–1957.[2] Han producerade tillsammans med Olle Häger under flera decennier en mängd historiska dokumentärfilmer för Sveriges Television, i vilka Villius också bidrog med sin välbekanta berättarröst. Villius har även skrivit flera böcker, bland annat om diplomaten Raoul Wallenberg. Han spelade även justitieminister i filmen Mannen från Mallorca (1984) av Bo Widerberg och medverkade som berättarröst i de svenska versionerna av de historiskt inriktade datorspelen Caesar 3, Farao och expansionen, Kleopatra: Nilens drottning samt reklamen för tv-spelet Gears of War 3 och i den svenska tv-serien Rederiet.

Hans Villius anställdes vid Sveriges radio 1957, var chef för ljudradions kulturredaktion 1963–1966, chef för Televisionens sektion för dokumentärhistoria 1966, anställd vid TV2 1969–1987 och vid Kanal 1 1987–1996.[2]

Villius erhöll många priser och utmärkelser för sitt arbete. Han tilldelades 1996 professors namn;[4] vidare var han hedersledamot av Kalmar nation vid Uppsala universitet. År 2012 belönades han med H.M. Konungens medalj i guld av åttonde storleken i Serafimerordens band, tillsammans med kollegan Olle Häger.[5]

Hans Villius var son till tandläkaren Emil Villius (1889–1952) och Anna Villius (1885–1973), född Madelung (gifta 1917).[6] Han gifte sig den 10 april 1952 med filosofie kandidaten Elsa Brunkman [7] (1928–2017).[3][8] Hans Villius var bror till Gertrud Zetterholm, morbror till Finn Zetterholm och morfar till Sara Villius.[9] Hans Villius och hans hustru är gravsatta på Vikens gamla kyrkogård.[10]

Produktioner

[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Filmproduktioner (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Radioproduktioner (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • 1954 – På jakt efter odödlighet – Erik Dahlbergs dagbok
  • 1958 – Död åt drottningen- Babingtons konspiration mot Elisabet I
  • 1958 – Kryssarspel på liv och död – Hoods undergång och jakten på Bismarck

Skrifter (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • 1951 – Karl XII:s ryska fälttåg – Doktorsavhandling
  • 1955 – Kassettbrevens gåta – Maria Stuart och mordet på Darnley
  • 1959 – Makten, äran och helvetet
  • 1966 – Fallet Raoul Wallenberg Medförfattare Elsa Villius

Priser och utmärkelser (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ SvD.se 22 juni 2012: Tv-legendaren Hans Villius är död, läst 22 juni 2012
  2. ^ [a b c] Vem är det, (2007), s. 606
  3. ^ [a b] Vem är Vem?
  4. ^ [a b] ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn” (PDF). Statsrådsberedningens promemorior. Statsrådsberedningen. Januari 2006. sid. 29. https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 23 juni 2012. 
  5. ^ [a b] Kungliga Hovstaterna (6 juni 2012). ”Medaljförläningar 6 juni 2012”. Pressmeddelande. Läst 23 juni 2012. Arkiverad från originalet den 23 september 2012.
  6. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 2007, huvudred. Ann Moen, Nationalencyklopedin, Malmö 2006 ISBN 91-975132-7-X ISBN 978-91-975132-7-2, s. 606
  7. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7 
  8. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet 18 november 2017 sid.53
  9. ^ DN.se: "Skrivandet som en mystisk process", hämtad 26 oktober 2010
  10. ^ Gravar.se: Hans Villius, läst 27 augusti 2023
  11. ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1985-04-15, 11:40
  12. ^ Tidningarnas Telegrambyrå, 1991-12-11, 08:53
  13. ^ ”Tidigare pristagare Stora historiepriset”. Sörmlands museum. Arkiverad från originalet den 4 december 2022. https://web.archive.org/web/20221204173623/https://www.sormlandsmuseum.se/om-oss/stora-historiepriset/tidigare-pristagare/. Läst 4 december 2022. 
  14. ^ Nyköpings kommun (7 april 2010). ”Historiepris till Bo Eriksson”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2012. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]