Heinrich von Bamberger

Heinrich von Bamberger
Född27 december 1822[1][2]
Prag[3]
Död9 november 1888[1] (65 år)
Wien[4]
Medborgare iÖsterrike
Utbildad vidKarlsuniversitetet
Wiens universitet
SysselsättningPatolog, professor, läkare[3]
ArbetsgivareWiens universitet
Würzburgs universitet
Redigera Wikidata

Heinrich von Bamberger, född 27 december 1822 i Zwornarka vid Prag, död 9 november 1888 i Wien, var en österrikisk patolog.

Bamberger studerade vid Wiens universitet som lärjunge till bland andra Josef Škoda och Karl von Rokitansky. Han tjänstgjorde först i Prag, sedan i Wien och utnämndes 1854 till professor i speciell patologi och terapi vid medicinska kliniken i Würzburg samt 1872 till samma befattning i Wien.

Bamberger utgav flera praktisk-medicinska arbeten, som var av framstående betydelse till följd av hans ovanligt rika kliniska erfarenhet. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1871.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Lehrbuch der Krankheiten des Herzens (1857)
  • Krankheiten des chylopoetischen Systems (andra upplagan 1864)
  • Über Bacon von Verulam, besonders vom medicinischen Standpunkte (1865)
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6nz9fm7, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Who Named It?, Whonamedit?-ID: 867, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bamberger, H., vol. 24, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 375.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bamberger, Heinrich von, 1904–1926.