Heliga stolens egendomar

Vatikanstaten

Heliga stolens egendomar regleras genom Lateranfördraget[1]) mellan påven Pius XI och konungariket Italien 1929.[2] Genom konkordatet åtnjuter en del av Heliga stolens egendomar på italiensk mark immunitet (extraterritorial authority),[3]) liknande[2] utländska ambassader.

Heliga stolen, som icke-statlig auktoritet, saknar eget territorium men påven är furste[2] över Vatikanstaten och ledare för Heliga stolen som Romersk-katolska kyrkans högste ledare. Som sådan erkänns den internationell ändå som en suverän entitet som företräder Vatikanstaten och har diplomatiska relationer[4]) med 176 stater, däribland[4] Sverige.

Heliga stolens egendomar omfattar[5] 28 områden[3] (varav 23 inom staden Rom och 5 utanför[5] staden). 1980 upptogs dessa egendomarUnescos lista över världsarv.

Utanför Vatikanstaten men i staden Rom

[redigera | redigera wikitext]
Extraterritoriella egendomar i Castel Gandolfo:
1. Påvepalatset med tillhörande trädgård
2. Villa Cybos trädgård
3. Villa Barberini, trädgårdar och jordbruksområde
4. Oliveto ex-Bacelli
5. Kyrkan San Tommaso da Villanova

Extraterritoriella egendomar

[redigera | redigera wikitext]

Före detta extraterritoriella egendomar

[redigera | redigera wikitext]

Övriga egendomar i Rom

[redigera | redigera wikitext]

Utanför staden Rom

[redigera | redigera wikitext]

Extraterritoriella egendomar

[redigera | redigera wikitext]

Övriga egendomar i Italien

[redigera | redigera wikitext]

Fördraget Grundläggande enighet mellan Heliga stolen och staten Israel, signerat 1993, ger Vatikanstaten egendomsrättigheter och skattemässiga undantag på olika kristna heliga platser i Israel. Avtalet kom dock aldrig slutföras på grund av diplomatiska problem mellan Vatikanen och Israel.

  1. ^ Patti Lateranensi/Lateranfördraget, artikel 13, 14, 15, 16, Vatican.va (läst 20 juni 2020)
  2. ^ [a b c] Vatican City turns 91, Vaticannews.va (läst 20 juni 2020)
  3. ^ [a b] Holy See (Vatican City) Arkiverad 7 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine., Vatican.va (läst 20 juni 2020)
  4. ^ [a b] Bilateral and Multilateral Relations of the Holy See, Vatican.va (läst 20 juni 2020)
  5. ^ [a b c] Zone extraterritoriali vaticane, Vatican.va (läst 20 juni 2020)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]