Hermann Hoffmann | |
Född | 22 april 1819[1] Frankfurt am Main |
---|---|
Död | 26 oktober 1891[1] (72 år) Giessen |
Medborgare i | Tyska förbundet, Nordtyska förbundet och Kejsardömet Tyskland |
Utbildad vid | Justus-Liebig-Universität Gießen |
Sysselsättning | Botaniker, universitetslärare, mykolog |
Arbetsgivare | Justus-Liebig-Universität Gießen |
Redigera Wikidata |
Heinrich Karl Hermann Hoffmann, född 22 april 1819 i Rödelheim (Frankfurt am Main), död 26 oktober 1891 i Giessen, var en tysk botaniker och mykolog.
Hoffmann studerade först medicin vid Giessens universitet. År 1839 studerade han psykologi hos Johannes Peter Müller i Berlin. Verkade som praktiserande läkare och docent i Giessen, men övergick snart till botaniken, där han intresserade sig mest för fröväxter. Hoffmann gjorde klassiska arbeten inom mykologi och bakteriologi, där särskilt jästsvamparnas och bakteriernas utvecklingshistoria var föremål för forskning, vidare inom växtgeografi, klimatologi och särskilt fenologi, där hans undersökningar varit banbrytande. Han har gjort omfattande iakttagelser över växternas variation, och publicerat arbeten om växternas sömn.
Auktorsnamnet H.Hoffm. kan användas för Hermann Hoffmann i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
––––––––––
a) I detta verk ingår ett långt utdrag från Gregor Mendels uppsats 1865 om ärflighetslagarna. Hoffmann ville med undersökningen ge underlag för stöd åt Charles Darwins teorier om evolution.
b) Bark från Quebracho-ved.
|