Håkon Løken | |
Född | 9 november 1859[1][2][3] Inderøy kommun, Norge |
---|---|
Död | 10 september 1923[1][2][4] (63 år) Christiania |
Medborgare i | Norge |
Sysselsättning | Journalist, författare, redaktör, advokat, politiker |
Befattning | |
Suppleant till Stortinget Stortingets mandatperiod 1898–1900, Trondhjem og Levanger (1898–1900)[5] Suppleant till Stortinget Stortingets mandatperiod 1900–1903, Trondhjem og Levanger (1900–1903)[6] | |
Politiskt parti | |
Venstre | |
Föräldrar | Herman Løchen Anna Margretha Jenssen Løchen |
Släktingar | Olaug Løken (syskon) Gudrun Løchen Drewsen (syskon) |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Håkon Løken, född 9 november 1859 i Inderøy, död 10 september 1923, var en norsk journalist och jurist, son till Herman Løchen, och bror till Olaug Løken och Gudrun Løchen Drewsen.
Løken tog juridisk ämbetsexamen 1884[7] och var mellan 1890 och 1902 redaktör på Dagsposten, mellan 1902 och 1910 redaktör på Nidaros, som han grundade. Den sista delen av sin redaktörstid var han även borgmästare i Trondheim. 1902–1910 var han statsadvokat i Bratsberg och Nedenes, och 1913–1918 i Oslo. 1918–1920 och 1921–1923 var han fylkesman i Oslo.
Løken var en ivrig språkreformator på riksmålets grundval, men föreslog även en del mindre medgivanden åt landsmålet.[7] Åren 1910–1912 gav han ut en novellistiskt utarbetad kulturhistoria i tre band: Anne Kathrines ungdom, Landsens liv och Fra Fjordnes til Sjøvinn, med vardagsbilder från 1870-talet. 1923 avslutade han denna bokcykel med Urolige tider.