Ingela Strandberg

Ingela Strandberg
Ingela Strandberg på Poesimässan 2018 på Stockholms Stadsbibliotek.
Ingela Strandberg på Poesimässan 2018 på Stockholms Stadsbibliotek.
Född26 februari 1944 (80 år)
Grimeton
YrkeFörfattare, översättare, journalist, musiker
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1973–

Åsa Ingela Bernice Strandberg, född 26 februari 1944 i Grimeton utanför Varberg, är en svensk poet, författare, dramatiker, översättare, journalist och musiker.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Strandberg är född och uppvuxen i Halland, där hon fortfarande bor med sin familj. Hon började arbeta som reporter på Hallands Nyheter som 18-åring, och är utbildad journalist.

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]

Strandberg tar i sina böcker ofta moraliskt utpekade personer i försvar. Dessa kan vara gravida flickor, omaka par, skabbiga rävar eller andra. Hon utsätter ofta sina kvinnliga rollfigurer för svåra prövningar, som i Genom brunnarna till havet (1987) och Blank päls och starka tassar (TV-drama 1993, roman 1995).[1]

I flera av hennes diktsamlingar – inklusive Blues för snöigt landskap (1994), Lyssnaren (1997) och Lilla svarta hjärta (1999) – är naturen ett viktigt tema. Andra berörda ämnen och teman är ensamhet (Bäste herr Thoreau, 2008) och barndomsminnen (En för att stanna, en för att gå, 2011).[1] Frihetslängtan är central i Att snara en fågel (2018).[2] Temat för samlingen Nattmannen (2020) är den föraktade och fruktade nattmannen eller rackaren som står för mörker, fara och död, inre och yttre. Miljön med landsbygdens natur, lantbruk, djur och ödsliga busskurer igenkänns och återfinns som i tidigare diktsamlingar.[3][4][5] I Ingenstans mitt segel (2022) återvänder författaren till sin barndoms landskap där de åldrade ladorna pockar på minnenas tillvaratagande. Fadern, modern och djuren, de betydelsefulla korna likväl som de lägsta byrackorna får en mening i återblickens ljus.[6][7][8] När jag var snö (2024) inleds med sorgen över en död katt. Andra djur som hanteras och domineras av människans makt och grymhet återkommer också i verket.[9] ”Det är en bok om döden men också om hur gärna vi vill leva”, har Strandberg sagt i en intervju.[10]

I motiveringen till Werner Aspenström-priset 2017 beskrevs Strandberg som ”föränderlighetens poet – få har som hon skrivit om den inre oro vars ständiga flyktsignaler fyller gårdsplanen med vägskäl”.[11] Hon kan enligt akademiledamoten Göran Malmqvist uppfattas som en sentida romantiker.[12] Hennes engelske översättare Scott Minar ser släktskap med Paul Celans poesi.[13]

Strandberg har tilldelats ett flertal priser för sitt författarskap, däribland Karlfeldtpriset och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2022)[14][15] och Svenska Akademiens nordiska pris (2024).[16][17]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1973 – Tomas får en vän (barnbok)
  • 1974 – Flickebarn
  • 1975 – Vår snurrande jord och folkhemmet
  • 1975 – Visor i vinden
  • 1975 – Jenny, Petra och den mystiske mannen
  • 1976 – Genom pärleporten
  • 1976 – Jan gör årets kupp
  • 1977 – I kvinnorum
  • 1977 – En lösdrivares söndag
  • 1978 – Men kråkorna visste ingenting
  • 1979 – Jordlöparen
  • 1979 – Pojken mitt i världen
  • 1981 – Hemligheter
  • 1982 – Mannen som trodde att han var Fritiof Andersson
  • 1984 – Ett rum för natten (lyrik)
  • 1987 – Genom brunnarna till havet
  • 1991 – Väg 153 (lyrik)
  • 1994 – Blues för snöigt landskap (lyrik)
  • 1995 – Blank päls och starka tassar
  • 1997 – Lyssnaren (lyrik)
  • 1999 – Lilla svarta hjärta
  • 1999 – Le royaume des bois d'Élans (översättning av Virginie Büschel)
  • 2000 – En indian i Seattle
  • 2001 – Låt dem aldrig ta dig (visor, skiva)
  • 2002 – Häger på Stockholms central
  • 2008 – Bäste herr Thoreau
  • 2011 – En för att stanna en för att gå
  • 2014 – Den stora tystnaden vid Sirius nos
  • 2014 – I dreamt of Sam Shepard last night (översättning av Göran Malmqvist))
  • 2016 – Vid oro skog (dikter i urval)
  • 2016 – Gud, naturen och svartrockarna (skiva, dikter, sånger och uppläsning ur Genom pärleporten)
  • 2018 – Att snara en fågel
  • 2020 – Nattmannen
  • 2022 – Ingenstans mitt segel
  • 2024 – När jag var snö

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Ingela Strandberg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 25 april 2017.
  2. ^ ”Att snara en fågel”. www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/bocker/171809-att-snara-en-fagel. Läst 3 mars 2018. 
  3. ^ ”Örnen och Kråkan”. http://ornenochkrakan.se/. Läst 18 februari 2020. 
  4. ^ Klingberg, Per (18 februari 2020). ”Hennes hjärta har förblivit natten troget”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/hennes-hjarta-har-forblivit-natten-troget. Läst 18 februari 2020. 
  5. ^ ”DANIEL SJÖLIN: Den här dikten är det hårdaste jag har läst på tio år”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/det-ar-det-hardaste-jag-har-last-pa-tio-ar/. Läst 18 februari 2020. 
  6. ^ Ulf Karl Olov Nilsson (17 jan. 2022). ”Ingenstans mitt segel. Smärtsamt vackert och med självklar auktoritet”. Svenska Dagbladet (Anna Careborg). 
  7. ^ Per Helge (17 jan. 2022). ”Ingela Strandberg ser ljuset i mörkret”. Dala-Demokraten Premium (Peter Carlsson). 
  8. ^ Ann Lingebrandt (25 jan. 2022). ”Hos Ingela Strandberg har raseriet blivit mer och mer glödande”. Helsingborgs Dagblad Premium (Marcus Ekdahl). 
  9. ^ Hedvig Ljungar (14 februari 2024). ”Med sorgens skärpa”. Örnen och kråkan. https://www.ornenochkrakan.se/veckans-upplaga/. Läst 16 februari 2024. 
  10. ^ Emmakarin Alaska Hallheden (9 feb.2024). ”"Jag har aldrig haft en så här stor summa"”. Dagens Nyheter (Peter Wolodarski). 
  11. ^ ”Werner Aspenströmpriset | Werner Aspenström-sällskapet”. xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160806230806/http://xn--werneraspenstrmsllskapet-5bc97b.se/aspenstrompriset/. Läst 14 november 2017. 
  12. ^ Itkes-Sznap, Gabriel. ”En alltför ouppmärksammad poet”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/en-alltfor-ouppmarksammad-poet. Läst 2 maj 2017. 
  13. ^ ”Scott Minar - Introducing Ingela Strandberg” (på engelska). laurelreview.org. Arkiverad från originalet den 15 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210515021814/http://laurelreview.org/issues/toc/471/scott-minar-introducing-ingela-strandberg. Läst 2 maj 2017. 
  14. ^ TT (28 juni 2022). ”Hon får Karlfeldtspriset”. gp.se. https://www.gp.se/1.75772778. Läst 26 november 2022. 
  15. ^ ”Ingela Strandberg får Gustaf Fröding-sällskapets lyrikspris 2022 – Gustaf Fröding-sällskapet”. http://frodingsallskapet.se/2022/06/23/5691/. Läst 26 november 2022. 
  16. ^ ”Svenska Akademiens nordiska pris”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/akademiens-priser/svenska-akademiens-nordiska-pris. Läst 15 februari 2024. 
  17. ^ [a b] ”Svenska Akademien prisar Ingela Strandberg”. Aftonbladet. 8 februari 2024. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/veajd5/svenska-akademien-prisar-ingela-strandberg. Läst 8 februari 2024. 
  18. ^ ”Samfundet De Nio delar ut 1,25 Mkr till tio författare”. Boktugg.se. 27 februari 2019. https://www.boktugg.se/2019/02/27/samfundet-de-nio-delar-ut-12-mkr-till-tio-forfattare/. Läst 19 december 2019. 
  19. ^ Ett, Studio (27 april 2023). ”Ingela Strandberg får Sveriges Radios Lyrikpris 2023”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/ingela-strandberg-far-sveriges-radios-lyrikpris-2023. Läst 27 april 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata