Jerzy Ossoliński | |
Född | 15 december 1595[1][2] Sandomierz[3] |
---|---|
Död | 9 augusti 1650[4][2][5] (54 år) Warszawa[6], Brühl Palace, Warsaw eller Kraków[3] |
Begravd | St. Joseph Church in Klimontów |
Medborgare i | Polsk-litauiska samväldet |
Utbildad vid | Jesuit college in Pułtusk La Sapienza Universitetet i Bologna Universitetet i Padua Leuvens gamla universitet Neapels universitet Federico II universitetet i Orléans |
Sysselsättning | Politiker, diplomat[7] |
Befattning | |
Starosta adzelski Staroste de Radom Staroste de Jydatchiv Staroste de Brodnica Staroste de Lublin Staroste de Ryki Staroste de Lubaczów Lubomelski starosta Staroste de Bohouslav Starost i Tartu Starosta lajski Liste over marskalkene i Sejmen 1548-1793 1631 års ordinarie sejm och 1635 års ordinarie sejm Deputerad till den första polska republikens sejm 1629 års ordinarie sejm, 1631 års ordinarie sejm, 1635 års extraordinära sejm, 1627 års ordinarie sejm, 1625 års sejm, 1634 års sejm, 1629 års extraordinära sejm, 1632 års sammankallande sejm, 1628 års sejm, 1633 års kröningssejm, 1637 års Sejm och 1635 års ordinarie sejm Polsk elektor Podstola the Great Crown (1628–1632)[8] Hofkronschatzmeister (1632–1636)[9] Staroste of Bydgoski (1633–1645) Voïvode de Sandomierz (1636–) Senator rezydent (1637–) Polska Kronans vicekansler (1638–1643)[10] Polens storkronkansler (1643–1650)[5] Staroste of Bydgoski (1648–1650) | |
Barn | Teresa Anna Ossolińska Franciszek Ossoliński (f. 1625) Helena Tekla Ossolińska (f. 1635) |
Föräldrar | Jan Zbigniew Ossoliński |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Jerzy Ossoliński, född den 15 december 1595 i Sandomir, död den 9 augusti 1650 i Warszawa, var en polsk statsman.
Ossoliński studerade länge vid utländska universitet, skickades av Sigismund III till Jakob I av England och påven Urban VIII för att få deras bistånd i kriget mot turkarna och blev kronkansler 1643. Han deltog också i fredsunderhandlingarna i Altmark 1629 och i Stuhmsdorf 1635. Efter kung Vladislavs död (1648) genomdrev han Johan Kasimirs val till hans efterträdare och ledde fredsunderhandlingarna med khanen av Krim, sedan han lyckats upplösa dennes allians med kosackerna 1649.
Ossoliński, som hade stora statsmannaegenskaper och var vän av en fredlig politik, ivrade kraftigt för stärkandet av kungamakten gentemot adeln, i vars privilegierade ställning han såg en olycka för Polen. På 1638 års riksdag blev han därför av adeln förbjuden att bära den furstetitel, som han fått av Ferdinand II. Han utgav De optimo statu rei publicae (1614), Quaestiones morales (1615) och Mercurius Sarmaticus (1645). Hans dagbok, Dziennik wlasnego zycia trycktes 1875.
|