Julian Assange

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2024-06)
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Julian Assange
Julian Assange, 2014.
FöddJulian Paul Hawkins
3 juli 1971[1][2][3] (53 år)
Townsville, Queensland, Australien
Andra namnProff[4][5] och Mendax[6]
Medborgare iAustralien[7]
Utbildad vidCentral Queensland University
University of Melbourne[8]
Townsville State High School
SysselsättningInternetaktivist[9], programledare, journalist[9], affärsman, visselblåsare, TV-programledare, författare[10], TV-producent[11][12][13], hackare[14], TV-regissör[15][16], programmerare[17][18], datavetare, förläggare[9]
ArbetsgivareWikiLeaks[9]
Politiskt parti
The Wikileaks Party (–)
partilös (–)
MakaStella Moris, född Sara González Devant (g. 2022– )
FöräldrarJohn Shipton
Christine Ann Assange
Utmärkelser
Index Award (2008)[19]
Sam Adams Award (2010)[20]
Gold medal for Peace with Justice (2011)[21]
Walkley Awards (2011)[22]
Martha Gellhorn Prize for Journalism (2011)[23]
Sydneys fredspris (2011)[24]
Courage Award for the Arts (2013)[25]
Stuttgart Peace Prize (2020)[26][27]
Premis Dignitat (2021)
Günter-Wallraff-Preis für Journalismuskritik (2022)
Ossietzkypriset (2023)[28]
Serena Shim Award
Namnteckning
Redigera Wikidata

Julian Paul Assange (engelska: [əˈsɑːnʒ]) född 3 juli 1971 i Townsville i Queensland,[29] är en australisk journalist, programmerare och nätaktivist, mest känd för sitt engagemang inom den internetbaserade visselblåsar-plattformen Wikileaks.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Assange föddes i Townsville på den australiska östkusten. Hans mor, Christine Hawkins, separerade från hans far, John Shipton, redan innan Assange var född.[30] Hon gifte sig i stället med teaterregissören Brett Assange. Paret Assange drev en mindre teater tillsammans i Lismore. De specialiserade sig på dockteater.[31]

När Julian Assange var åtta år skildes hans mor från Brett Assange, som han betraktade som sin riktiga far. Hon inledde ett förhållande med en annan man som var musiker.[29] De fick en son tillsammans. Förhållandet var stormigt och tog slut tre år senare. Assange och hans halvbror undervisades till stor del i hemmet av sin mor, som inte ville att "deras själar skulle knäckas av skolsystemet".[32] Assange bodde på många olika platser i Australien under sin uppväxt. När han var 14 år gammal hade han och hans mor flyttat vid inte mindre än 37 tillfällen. De bodde på Magnetic Island i tre omgångar, 1971, 1976 och 1982.[33]

1987 började Assange ägna sig åt hacking och blev under aliaset Mendax känd som en skicklig programmerare som kunde bryta sig in i system med mycket hög säkerhet. Tillsammans med två andra hackare bildade han hackargruppen International Subversives. De lyckades bryta sig in i bland annat det amerikanska försvarsdepartementets, NASA:s, Nortels och Los Alamos National Laboratorys datasystem.[29][34] Enligt Assange tillämpades ett slags hackarnas "gyllene regel" på den tiden: "Skada inte datorsystem du bryter dig in i (inklusive det att krascha dem); ändra inte informationen i systemen (bortsett från att ändra loggar för att täcka dina spår); och sprid information."[29]

Från 1994 bodde Assange i Melbourne och arbetade som programmerare och utvecklare av fri programvara.[35] 1995 skrev han Strobe, den första fria portskannern baserad på öppen källkod.[36] Assange har studerat programmering, matematik och fysik vid Central Queensland University[37] och University of Melbourne.[29][38] Han har arbetat både i Australien och i flera andra länder, som bland annat Kina, Iran, USA och Storbritannien.[39]

År 2006 var han en av grundarna till Wikileaks, dit det var möjligt att läcka hemligstämplade dokument och han beskrevs som organisationens chefredaktör och var dess främste talesperson. Wikileaks fick ett stort genomslag när de redovisade dokument och filmer som bland annat visade övergrepp i av amerikanska styrkor i Afghanistan och Irak.[40]

Assange tilldelades 2009 Amnesty International Media Award (New Media) för att ha rapporterat om utomrättsliga avrättningar i Kenya.[41]

År 2010 anklagades han för våldtäkt i Sverige och han häktades i London. Efter att ha släppts fri mot borgen sökte han asyl på Ecuadors ambassad av rädsla för att bli utlämnad till USA för sin verksamhet med Wikileaks. Han tillbringade fem och ett halvt år i Ecuadors ambassad i centrala London och Ecuadors utrikesminister Maria Fernanda Espinosa har meddelat att han den 12 december 2017 beviljats ecuadorianskt medborgarskap.[42] Han föll senare i onåd hos ett nytt ledarskap i Ecuador och våren 2019 fick han ett förnyat pass från Australien, och han tvingades lämna ambassaden den 11 april samma år. Förundersökningen i Sverige är nedlagd, men han greps av brittisk polis eftersom han avvikit från borgen.[43][44]

Engagemang i Wikileaks

[redigera | redigera wikitext]

Assange är medlem i Wikileaks styrelse, bestående av nio medlemmar, och är en framstående talesman i media för organisationen. Han har också beskrivits som webbplatsens redaktör[45] och grundare.[46] Även om han inte använder den senare termen om sig själv,[47] har han medgivit att han har den sista beslutanderätten i huruvida dokument ska publiceras på webbplatsen.[48] Precis som alla andra som är involverade i Wikileaks är Assange inte betald av organisationen, utan jobbar som volontär.[47] I april 2010 sade sig Assange vara beredd att placera delar av Wikileaks verksamhet i Sverige.[49]

Wikileaks servrar finns i Sverige, därför att landet har en grundlagsskyddad yttrandefrihet. För att skyddas av denna lag krävs att organisationen har en ansvarig utgivare i Sverige, varför Julian Assange har sökt arbetstillstånd i Sverige, dock utan framgång.[50]

90 000 hemliga NATO-dokument som rör USA:s krigföring i Afghanistan har publicerats på Wikileaks, tillsammans med en säkerhetsklassad video filmad med kameran på en amerikansk stridshelikopter i Irak, vilken visar hur helikopterbesättningen skjuter ihjäl civila reportrar från Reuters med helikopterns automatkanon.[51]

Talesmän för amerikanska myndigheter uppmanar andra länder att undersöka om läckorna strider mot deras säkerhetslagstiftning.[52]

Misstankar om sexualbrott

[redigera | redigera wikitext]

I augusti 2010 besökte Julian Assange Sverige för att presentera Wikileaks senaste offentliggörande.[53] Under besöket anhölls Assange av jouråklagaren i sin frånvaro[54] misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande[55] av två kvinnor. Anhållandet hävdes knappt ett dygn senare, den 25 augusti, av ordinarie åklagare Eva Finné,[54] och misstankarna ändrades till ofredande.[56] Den 30 augusti besökte Assange den svenska polisen och blev förhörd.[57] Den 1 september återupptogs förundersökningen, nu av överåklagare Marianne Ny och rubriceringen ändrades till att återigen gälla våldtäkt.[58] Den 18 november häktades Assange i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt [59] och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen.[60] Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen.[61]

Den 24 februari 2011 beslutade en brittisk domstol att Julian Assange skulle utlämnas till Sverige.[62] Det överklagades, och en ny rättegång om utlämning genomfördes 12-13 juli 2011. Den 2 november 2011 beslutade High Court i England att avslå hans överklagan och att han fortfarande skulle utlämnas till Sverige.[63] Den 19 juni 2012 framkom att Assange sökt politisk asyl i Ecuador och befann sig på landets ambassad i London.[64] Den 16 augusti 2012 kom beskedet att Ecuador beviljat honom asyl.[65] Nio personer som ställde borgen för Assange har därför av en brittisk domstol beordrats betala 93 000 pund till det brittiska statsverket.[66] När Sverige övervägde att lägga ned fallet blev Marianne Ny uppmanad i ett brev från brittiska myndigheten Crown Prosecution Service(en) den 31 augusti 2012 : «Våga inte få kalla fötter».[57] Den 16 juli 2014 prövade Stockholms tingsrätt återigen häktningsskälen och fann att Assange alltjämt var på sannolika skäl misstänkt för brott och att häktningen skulle bestå.[67]

Åklagaren i målet, Marianne Ny, hade sedan 2010 hävdat att svensk lag skulle hindra henne från att förhöra någon via videolänk eller på en ambassad i London.[68] Den 16 november 2014 beslutade Svea hovrätt, efter att Assange överklagat dit, att han skulle vara fortsatt häktad. I sitt beslut riktade hovrätten emellertid kritik mot åklagaren för att inte göra tillräckligt för att driva förundersökningen framåt.[69] I mars 2015, efter kritiken, ändrade Ny sin uppfattning och accepterade att förhöra Assange på Ecuadors ambassad i London, vilket inleddes den 14 november 2016.[68] Strax innan dess, den 18 augusti 2015, gick preskriptionstiden ut för tre mindre allvarliga anklagelser. Han var emellertid fortfarande misstänkt för "mindre grov våldtäkt". Sex månader efter förhören, den 19 maj 2017, släppte de svenska myndigheterna sin utredning mot Assange. Överåklagaren Marianne Ny upphävde officiellt sin arresteringsorder, men sade att utredningen fortfarande kunde återupptas om Assange besökte Sverige före augusti 2020.[70][71] Den 11 april 2019 arresterades Assange av brittisk polis i London sedan Ecuador upphävt den politiska asyl landet gett honom tidigare. [72] Den 24 februari 2020 initierade en brittisk domstol i London en ny rättegång om utlämning, denna gången till USA. Han blev dock frisläppt från brittiskt fängelse den 24 juni 2024.

Kritik mot Sveriges hantering

[redigera | redigera wikitext]

FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden(en) konstaterade 2016 att Sverige och Storbritannien godtyckligt har hållit Assange frihetsberövad, och uppmanade Sverige att därmed betrakta eventuellt straff som avtjänat och ge honom hans frihet åter, dock utan att bli åtlydda. Arbetsgruppen har två gånger konstaterat att Assange har rätt till skadestånd.[73][74] FN:s särskilda rapportör om tortyr, Nils Melzer(en), har anklagat den svenska polisen och åklagarmyndigheten för att medvetet ha dragit ut på förundersökningen, genom att vara ovilliga att ge Assange löfte att han inte ska utlämnas till USA som han krävde för att åka till Sverige, och genom att i flera år avvisa tanken på att förhöra honom på ambassaden i London.[57]

Filmprojektet Mediastan

[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2013 släpptes dokumentärfilmen Mediastan som Julian Assange producerat tillsammans med svensken Johannes Wahlström, som var regissör. Filmens undertitel är "The WikiLeaks roadmovie". Den handlar om WikiLeaks publicering av hundratusentals läckta diplomattelegram och om den censur (både självpåtagen och från myndigheternas sida) som hotar journalistikens oberoende i många länder i västvärlden och i Asien.[75]

Kritik

[redigera | redigera wikitext]

Enligt en artikel av Tobias Brandel, publicerad i Svenska Dagbladet den 17 januari 2011, skulle många inom Wikileaks vid den tidpunkten ha tröttnat på vad Brandel beskriver som toppstyrning och att Assange framhäver sin egen person. Brandel hävdar att Assanges uttalande om Sverige som "feminismens Saudiarabien" och att han riskerar att hamna i Guantánamo och avrättas om han utlämnas till Sverige, skulle ha fått personer som stött Assange att "skruva generat på sig".[76]

Tidningen Expressen hävdar, dock utan att uppvisa bevis, att de har ett pm som visar att Wikileaks och/eller Julian Assange (tillsammans med företaget Ullman PR) bedriver en kampanj för att granska privatekonomin för några svenska journalister som kritiserat Assange.[77] Wikileaks talesperson Kristinn Hrafnsson menar att Expressen fabricerar bevis. Expressen vägrade att delta i en TV-debatt med Hrafnsson.[78][79] Den mänskliga-rättigheter bloggen Professorsblogg (Prof. Marcello Ferrada de Noli), som citerades flitigt av WikiLeaks sajter mellan 2010 och 2012, förde tesen att det var tvärtom; nämligen, att det var Expressen som ”initierade ett mediadrev mot WikiLeaks och Assange som stöd till de svenska myndigheterna”, en kampanj som enligt författaren skulle ha följts av övriga medierna och TV.[80][81]

Självbiografi

[redigera | redigera wikitext]

I december 2010 sålde Assange rättigheterna till sin biografi för över 1 miljon pund (SEK 10,7 milj). Han sade då, enligt brittiska Sunday Times, att han kände sig tvungen att skriva boken för att kunna betala sina kostnader för juridisk rådgivning och kunna fortsätta med WikiLeaks och dess arbete.

Bokrättigheterna såldes till det Edinburgh-baserade förlaget Canongate (Storbritannien) och Alfred A. Knopf (Nordamerika), och även till andra förlag i Europa: Feltrinelli (Italien), Kiepenheuer & Witsch (Tyskland), Laffont (Frankrike), Text (Australien), Random House/Mondadori (Spanien), De Geus (Holland), Objektiva (Portugal), Font (Norge), Norstedts (Sverige), och Companhia das Letras (Brasilien). Enligt Guardian skulle alla länder samordna utgivningen av boken.[82]

Men i juni 2011 drog sig Assange ur projektet. Enligt förlaget Canongate kunde han inte betala tillbaka förskottsbeloppet så förlaget bestämde sig för att ge ut biografin ändå.

Assanges självbiografi The Unauthorised Autobiography, är skriven av spökskrivaren Andrew O’Hagan[ej i angiven källa] och gavs ut i oktober 2011. På svenska heter den ”Memoarer är prostitution” - en omtvistad självbiografi. Den gavs ut i februari 2012.[83]

Flera andra böcker har redan gjorts om WikiLeaks och Julian Assange. Till exempel WikiLeaks: Inside Julian Assange's War on Secrecy (Guardian Books), skriven av journalisterna David Leigh & Luke Harding, och den tidigare WikiLeaks-talesmannen Daniel Domscheit-Bergs bok om världsfenomenet han lämnade hösten 2010; WikiLeaks: Historien bakom sajten som förändrade hela världen (Bokförlaget Forum) /org: Inside WikiLeaks - My Time with Julian Assange at the World's Most Dangerous Website (Random House).

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

På svenska

[redigera | redigera wikitext]

Nils Melzer: Fallet Julian Assange. En historia om förföljelse (översättning från tyska Margareta Zetterström, Karneval, 2021)

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm4006677co0047972, läst: 14 augusti 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Discogs, Discogs artist-ID: 3759609, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: assange-julian, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.marutukku.org , läst: 13 april 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.independent.co.uk , läst: 15 mars 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.newyorker.com , läst: 15 mars 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 21 januari 2013, Libris-URI: khw05qg35k2czb3, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.forbes.com , läst: 11 april 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d] läs online, www.tacticalmediafiles.net , läst: 19 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.worldcat.org .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.pbshowfolio.com .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.animationmagazine.net .[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.pbshowfolio.com .[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.nndb.com .[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.huffingtonpost.com .[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.brecorder.com .[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, www.rawstory.com .[källa från Wikidata]
  18. ^ läs online, www.quora.com .[källa från Wikidata]
  19. ^ Awards 2008 - Index on Censorship Index on Censorship (på serbiska), läs online, läst: 15 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  20. ^ Julian Assange - Sam Adams Associates for Integrity in Intelligence (på engelska), läs online, läst: 15 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  21. ^ Sydney Peace Medal: Julian Assange | Sydney Peace Foundation (på engelska), läs online, läst: 15 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  22. ^ läs online, www.walkleys.com .[källa från Wikidata]
  23. ^ Previous Winners (på serbiska), läs online, läst: 15 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  24. ^ läs online, www.guardian.co.uk .[källa från Wikidata]
  25. ^ Yoko Ono Lennon Presents 2013 Courage Award to Julian Assange (in absentia) in New York City – IMAGINE PEACE (på engelska), läs online, läst: 15 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  26. ^ läs online, www.die-anstifter.de .[källa från Wikidata]
  27. ^ läs online, www.pressenza.com .[källa från Wikidata]
  28. ^ läs online, www.journalisten.no .[källa från Wikidata]
  29. ^ [a b c d e] Raffi Khatchadourian (7 juni 2010). ”No secrets; Julian Assange’s mission for total transparency”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2010/06/07/100607fa_fact_khatchadourian?currentPage=all. Läst 28 juli 2010. 
  30. ^ Richard Guilliatt (15 juni 2013). ”For John Shipton, the Wikileaks Party isn't just a political cause”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/news/features/like-father-like-son/story-e6frg8h6-1226663757794. Läst 20 december 2014. 
  31. ^ Dominic Feain (29 juli 2010). ”WikiLeaks founder's Lismore roots”. The Northern Star. http://www.northernstar.com.au/news/wikileaks-founders-lismore-roots/595626/. Läst 20 december 2014. 
  32. ^ Stuart Rintoul och Sean Parnell (11 december 2010). ”Julian Assange, wild child of free speech”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/in-depth/wikileaks/julian-assange-wild-child-of-free-speech/story-fn775xjq-1225969230839. Läst 20 december 2014. 
  33. ^ Glenda Kwek (8 december 2010). ”Magnet for trouble: how Assange went from simple island life to high-tech public enemy number one”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/technology/technology-news/magnet-for-trouble-how-assange-went-from-simple-island-life-to-hightech-public-enemy-number-one-20101208-18pb3.html. Läst 20 december 2014. 
  34. ^ Assange, Julian (22 september 2011). ”Julian Assange: 'I am – like all hackers – a little bit autistic'”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/julian-assange-i-am-ndash-like-all-hackers-ndash-a-little-bit-autistic-2358654.html. Läst 23 december 2014. 
  35. ^ Lagan, Bernard (10 april 2010). ”International man of mystery”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/technology/technology-news/international-man-of-mystery-20100409-ryvf.html. Läst 16 juni 2010. 
  36. ^ ”strobe-1.06: A super optimised TCP port surveyor”. The Porting And Archive Centre for HP-UX. http://hpux.connect.org.uk/hppd/hpux/Networking/Admin/strobe-1.06/. Läst 16 juni 2010. 
  37. ^ Frazer Pearce (18 december 2010). ”Assange studied at CQU”. The Morning Bulletin. http://www.themorningbulletin.com.au/news/wikileaks-mastermind-usq-university-julian-assange/725740/. Läst 21 december 2014. 
  38. ^ Robert Manne (Mars 2011). ”Julian Assange: The Cypherpunk Revolutionary”. The Monthly. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151016055708/https://www.themonthly.com.au/issue/2011/march/1324265093/robert-manne/cypherpunk-revolutionary. Läst 21 december 2014. 
  39. ^ ”Julian Assange”. The Centre for Investigative Journalism. Arkiverad från originalet den 21 april 2012. https://web.archive.org/web/20120421030036/http://www.tcij.org/about-2/teachers-and-speakers/julian-assange. Läst 1 juni 2010. 
  40. ^ Burns, John F.; Somaiya, Ravi (23 oktober 2010). ”WikiLeaks Founder on the Run, Chased by Turmoil” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2010/10/24/world/24assange.html. Läst 13 april 2019. 
  41. ^ ”Amnesty Media Awards Shortlist 2009”. amnesty.org.uk. 11 juni 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525023332/http://www.amnesty.org.uk/news_details.asp?NewsID=18188. Läst 1 juni 2010. 
  42. ^ Bowcott, Owen. ”Julian Assange is made an Ecuadorian citizen in effort to resolve impasse”. The Guardian. https://www.theguardian.com/media/2018/jan/11/julian-assange-is-made-ecuadorian-citizen-in-effort-to-resolve-impasse. Läst 11 januari 2018. 
  43. ^ ”Australia confirms Wikileaks' Assange has valid passport” (på engelska). Reuters. 23 februari 2019. https://www.reuters.com/article/us-britain-ecuador-assange-idUSKCN1QC049. Läst 11 april 2019. 
  44. ^ Lyons, Kate (11 april 2019). ”Julian Assange arrested at Ecuadorian embassy in London” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/uk-news/2019/apr/11/julian-assange-arrested-at-ecuadorian-embassy-wikileaks. Läst 11 april 2019. 
  45. ^ McGreal, Chris (5 april 2010). ”WikiLeaks reveals video showing US air crew shooting down Iraqi civilians”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2010/apr/05/WikiLeaks-us-army-iraq-attack. 
  46. ^ Richard Guilliat (30 maj 2009). ”Rudd Government blacklist hacker monitors police”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/news/rudd-government-blacklist-hacker-monitors-police/story-e6frg8yx-1225718288350. 
  47. ^ [a b] ”Leak-o-nomy: The Economy of WikiLeaks”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100524131035/http://stefanmey.wordpress.com/2010/01/04/leak-o-nomy-the-economy-of-WikiLeaks. 
  48. ^ ”Inside WikiLeaks’ Leak Factory”. Mother Jones magazine. 12 mars 2010. http://motherjones.com/politics/2010/04/WikiLeaks-julian-assange-iraq-video?page=3. Läst 9 april 2010. 
  49. ^ Wikileaks grundare om satsningen på Sverige, Aftonbladet 30 april 2010.
  50. ^ Hemligstämplat - Så arbetar Wikileaks, Svenska Dagbladet 2010-12-05
  51. ^ ”Vi fick lära oss att hata”, Aftonbladet 2 februari 2012.
  52. ^ Philip Shenon (10 augusti 2010). ”U.S. Urges Allies to Crack Down on WikiLeaks”. thedailybeast.com,. Arkiverad från originalet den 10 december 2010. https://web.archive.org/web/20101210191231/http://www.thedailybeast.com/blogs-and-stories/2010-08-10/a-western-crackdown-on-wikileaks/. Läst 24 augusti 2010. 
  53. ^ Assange: Pentagon utnyttjar medier mot Wikileaks, Aftonbladet 14 augusti 2010.
  54. ^ [a b] Assange överväger stämning mot staten, Aftonbladet. Hämtad 18 september 2010
  55. ^ Sexbrottsmisstankarna en världsnyhet. Dagens Nyheter. 21 augusti 2010.
  56. ^ Åklagare: Misstankarna mot Julian Assange kvarstår. Dagens Nyheter. 24 augusti 2010.
  57. ^ [a b c] Republik. ”«A murderous system is being created before our very eyes»” (på tyska). www.republik.ch. https://www.republik.ch/2020/01/31/nils-melzer-about-wikileaks-founder-julian-assange. Läst 24 februari 2020. 
  58. ^ Dagens Nyheter, 1 september 2010: Assange våldtäktsmisstänkt
  59. ^ Ström Sofia (18 november 2010). ”Julian Assange kommer att efterlysas”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/julian-assange-kommer-att-efterlysas_5694301.svd. Läst 18 november 2010. 
  60. ^ Assange gripen i Storbritannien Svenska Dagbladet 2010-12-07
  61. ^ Magnus Hellberg (14 december 2010). ”Julian Assange släppt mot borgen”. Expressen. Arkiverad från originalet den 17 december 2010. https://web.archive.org/web/20101217164529/http://www.expressen.se/nyheter/1.2254490/julian-assange-slappt-mot-borgen. Läst 15 januari 2011. 
  62. ^ Domstolsbeslut 24 februari 2011 Arkiverad 25 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  63. ^ Julian Assange to be extradited to Sweden: UK High Court på tubu.in (engelska), läst 2011-12-20
  64. ^ ”Assange söker asyl i Ecuador”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/assange-soker-asyl-i-ecuador. Läst 20 juni 2012. 
  65. ^ ”Assange får asyl i Ecuador”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/assange-far-asyl-i-ecuador. Läst 16 augusti 2012. 
  66. ^ Reuters: WikiLeaks founder Assange’s bail guarantors ordered to pay out Arkiverad 26 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. 2012-10-08.
  67. ^ ”Beslut i fråga om häktning i utevaro”. Sveriges domstolar. http://domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Sveriges-Domstolars-pressrum/Nyheter-och-pressmeddelanden/Beslut-i-fraga-om-haktning-i-utevaro--Decision-concering-a-detention-order/. Läst 16 juli 2014. 
  68. ^ [a b] ”Explained: Assange to be interviewed over sexual assault allegations”. 14 november 2016. http://www.abc.net.au/news/2016-11-14/julian-assange-to-be-interviewed-over-allegations-sexual-assault/8021186. 
  69. ^ ”Kritik mot åklagarna i Assangemål”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritik-mot-aklagarna-i-assangemal_4120507.svd. Läst 16 december 2014. 
  70. ^ ”Julian Assange: Sweden drops rape investigation”. BBC News. 19 maj 2017. http://www.bbc.com/news/world-europe-39973864. Läst 19 maj 2017. 
  71. ^ Addley, Esther; Travis, Alan (19 maj 2017). ”Swedish prosecutors drop Julian Assange rape investigation”. The Guardian. https://www.theguardian.com/media/2017/may/19/swedish-prosecutors-drop-julian-assange-investigation. Läst 19 maj 2017. 
  72. ^ Davies, Caroline; Crouch, David; Lyons, Kate (11 april 2019). ”Julian Assange arrested at Ecuadorian embassy in London” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/uk-news/2019/apr/11/julian-assange-arrested-at-ecuadorian-embassy-wikileaks. Läst 11 april 2019. 
  73. ^ The Working Group on Arbitrary Detention Deems the deprivation of liberty of Mr. Julian Assange as arbitrary. The Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights (OHCHR). 5 February 2016.
  74. ^ ”Assanges pappa: Julian bör få skadestånd av Sverige”. DN.SE. 24 februari 2020. https://www.dn.se/nyheter/varlden/assanges-pappa-julian-bor-fa-skadestand-av-sverige/. Läst 24 februari 2020. 
  75. ^ ”US Release of Mediastan - WikiLeaks' Fifth Estate Challenger”. WikiLeaks. https://wikileaks.org/Press-Release-US-Release-of.html. Läst 17 december 2014. 
  76. ^ ”Stjärnläckan får konkurrens”. Svenska Dagbladet. 17 januari 2011, 23.21. Senast ändrad: 17 januari 2011, 23.37. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/wikileaks-far-konkurrens-det-lacker-som-ett-sall-pa-natet_5871569.svd#. Läst 18 januari 2011. 
  77. ^ Organisationen kartlade svenska journalister, Expressen 2012-03-06.
  78. ^ Wikileaks och Expressen i nytt storbråk, Dagens media 2012-03-06
  79. ^ Vi tänker inte smutskasta Sverige Arkiverad 6 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine., debattartikel på svt.se av Kristinn Hrafnsson, talesperson för WikiLeaks, 2012-03-05.
  80. ^ M Ferrada-Noli (23 februari 2012). ”Anatomy of an untruthful scoop: Sweden’s psychological warfare against WikiLeaks, and the political case VS Julian Assange. Part One”. professorsblogg.com. http://professorsblogg.com/2012/02/23/anatomy-of-an-untruthful-scoop-swedens-psychological-warfare-against-wikileaks-and-the-political-case-vs-julian-assange-part-one/. 
  81. ^ M Ferrada-Noli (3 mars 2012). ”Plan Z: the latest campaign anti-WikiLeaks in the Swedish media”. professorsblogg.com. http://ferrada-noli.blogspot.se/2012/03/swedens-plan-z.html. 
  82. ^ ”Canongate to publish Julian Assange memoirs”. The Guardian. 7 januari 2011, 14.34. http://www.guardian.co.uk/edinburgh/2011/jan/07/edinburgh-assange-book-canongate-wikileaks. Läst 1 februari 2011. 
  83. ^ Julian Assange: ”Memoarer är prostitution.” En omtvistad självbiografi., recension, DN.se.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Auktoritetsdata