Jättesvan Förhistorisk | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Andfåglar Anseriformes |
Familj | Änder Anatidae |
Släkte | Cygnus |
Art | Jättesvan C. falconeri |
Vetenskapligt namn | |
§ † Cygnus falconeri | |
Auktor | Parker, 1865[1] |
Jättesvan[2] (Cygnus falconeri) var en mycket stor utdöd svan i familjen änder inom ordningen andfåglar beskriven 1865 av William Kitchen Parker utifrån fossil från mellersta Pleistocen funna i områden kring Sicilien och Malta.
Dess beskrivna mått, från stjärtspets till näbbspets, överskrider knölsvanens med en tredjedel eller en fjärdedel[1] vilket skulle innebära att den mätte mellan 175 och 210 cm. Parker menar att den trots sin större storlek hade samma vingstorlek som knölsvanen.[1][a] I jämförelse med knölsvanen hade den framförallt proportionellt längre tarser än knölsvanen medan dess tår var kortare, vilket mer påminner om proportionerna hos gäss, än hos svanar.[1] Stående var den troligen högre, men inte tyngre, än områdets dåtida dvärgelefanter, som inte ens mätte en meter i mankhöjd.
På grund av svanens storlek kan den ha varit flygoförmögen och levde förmodligen främst på land.[3] Den dog ut innan människans storskaliga intåg i regionen, så dess försvinnande tros ha orsakats av extrem klimatvariation eller ankomsten av antingen nya predatorer eller att det uppstod konkurrens om föda.[4]