Karl Holl

Karl Holl
Född15 maj 1866[1][2]
Tübingen[3], Tyskland
Död23 maj 1926[1][2] (60 år)
Berlin[4]
Medborgare iTyskland
Utbildad vidTübingens universitet
SysselsättningKyrkohistoriker
ArbetsgivareTübingens universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
Redigera Wikidata

Karl Holl, född 15 maj 1866 i Tübingen, död 23 maj 1926 i Berlin, tysk teolog, professor i kyrkohistoria i Berlin 1906. Han var Adolf von Harnacks efterträdare.

Holls första vetenskapliga storverk var Die Sacra parallella des Johannes Damscenus (1896). Detta följdes av omfattande undersökningar över den gamla kyrkan, vilka ledde till studier i ryskt fromhetsliv (arbeten om Tolstoj m.m.). I Urchristentum und Religionsgeschichte (1925) har Holl samlat resultaten av årslånga forskningar, vittnande om hans förmåga att i kunskapsstoffets mångfald finna de viktigaste motiven. Holls forskning är betydande både i idéhistoriskt och filologiskt avseende. Hans filologisk-historiska mästerskap framträder i Enthusiasmus und Bussgewalt beim griechischen Mönchtum (1898), Amphilochius von Ikonion (1904) m.fl. Mest bekant är han för sina artiklar om Luther, vilka räknas som ett av de viktigaste bidragen till Luthersforskningens renässans kring 1917. Han tillhörde den nationalkonservativa skolan och lyfte fram Luther som symbolen för den irrationellt obändiga, urtyska anden.

Rudolf Bultmann kritiserar Holls Urkristendom och religionshistoria, ifrågasätter Holls tes att urkristendomen företräder en ny gudsföreställning. Bultmann hävdar att det istället rör sig om en kontinuitet mellan Gamla och Nya Testamentet.

Holl har påverkat svenska teologer som Anders Nygren och Gustaf Aulén.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Die Sacra Parallela des Johannes Damascenus, 1897
  • Enthusiasmus und Bußgewalt beim griechischen Mönchtum, und Studium zu Symeon der Neuen Theologen, 1898
  • Fragmente vornicänischer Kirchenväter aus den Sacra Parallela, 1899
  • Amphilochius von Ikonium in seinem Verhältnis zu den großen Kappadoziern, 1904
  • Die geist. Übungen des Ignatius von Loyola. Eine psychologische Studie, 1905
  • Die Rechtfertigungslehre im Licht der Geschichte des Protestantismus, 1906
  • Was hat die Rechtfertigungslehre dem modernen Menschen zu sagen?, 1907
  • Der Modernismus, 1908
  • Johannes Calvin, Rede zur Feier der 400. Wiederkehr des Geburtstages Calvins, 1909
  • Die handschriftliche Überlieferung des Epiphanius, 1910
  • Thomas Chalmers und die Anfänge der kirchlich-sozialen Bewegung, 1913
  • Der Kirchenbegriff des Paulus in seinem Verhältnis zu dem der Urgemeinde, 1921
  • Augustins innere Entwicklung, 1923
  • Urchristentum und Religionsgeschichte, 1924, sv. övers. 1924
  • Die Entstehung der vier Fastenzeiten in der griechischen Kirche, 1924
  • Christliche Reden, 1926

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6qk0bgm, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: holl-karl, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata