Kegon

Daibutsuden vid Tōdai-ji-templet i Nara, Japan.

Kegon (Kanji, 華厳宗; Hiragana, けごん) är en buddhistisk riktning i Japan. Den kom från Kina på 700-talet där den uppstått under namnet hua-yen.

Inriktningen grundades 736, när prästen Rōben, som varit munk i Hossō-traditionen bjöd in Shen-hsiang (japanska Shinshō) att hålla föreläsningar om Blomsterkranssutran, Avatamsakasutra[1], vid Kinshōsen-ji som senare skulle bli Tōdai-ji. [2] Sutran är viktig inom hela mahayana. I Kina hade studier av sutran gett upphov till en självständig buddhistisk riktning, hua yen, ungefär 600 e.Kr., en utveckling som pågick i åtminstone 300 år, fram till 900 e kr.

När Tōdai-ji-templet stod färdigt på 740-talet utropade Rōben officiellt kegon-shū som en buddhistisk inriktning i Japan. Rōbens lärjunge Jitchu tog över förvaltningen av Tōdai-ji och templet har med tiden blivit en allt viktigare symbol för kegon-inriktningen.

I Kina drabbades hua-yen-buddhismen hårt av kejsar Wuzongs förföljelser av buddhismen, och efter 846 överskuggades den av en kombination av chanbuddhismen och rena land-buddhismen.[3] I Japan har inriktningen upptagit tantriskt rituella drag från Shingon-buddhismen.

Läs mera

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Thomas Cleary (översättning) (1993). The Flower Ornament Scripture: A Translation of the Avatamsaka Sūtra. sid. XVII. ISBN 0-87773-940-4 
  2. ^ Daigan Lee Matsunaga och Alicia Orloff Matsunaga (1974). Foundation of Japanese Buddhism; Vol. I; The aristocratic age. Buddhist Books International, Los Angeles och Tokyo. sid. XVII. ISBN 0-914910-25-6 
  3. ^ Lai, Whalen. ”Buddhism in China: A Historical Survey”. The Zensite. Arkiverad från originalet den 16 september 2012. https://web.archive.org/web/20120916163046/http://www.thezensite.com/ZenEssays/HistoricalZen/Buddhism_in_China.pdf. Läst 5 december 2013.