Hilda G Olsson | |
Kerstin Hed vid debuten 1913, ur Idun nr 44 1913. | |
Pseudonym | Kerstin Hed |
---|---|
Född | Hilda Fredriksson 21 maj 1890 Hedemora landsförsamling |
Död | 15 augusti 1961 (71 år) Hedemora församling |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1913–1961 |
Priser | Boklotteriets stipendiat (1950) Landsbygdens författarstipendium (1954) Illis Quorum (1955) |
Make/maka | Anders Olsson |
Kerstin Hed, pseudonym för Hilda Gunilla Olsson, född Fredriksson 21 maj 1890 i Hamre, Hedemora landsförsamling, död 15 augusti 1961 i Hedemora, var en svensk författare och lantbrukarhustru.[1]
Kerstin Hed var dotter till hemmansägaren Kers Fredrik Jansson och Johanna Ersdotter. Hon genomgick folkskola och deltog 1909 i en kurs vid Tärna folkhögskola.[2] 1916 gifte hon sig med Halvare Anders Olsson från Rättvik och övertog födelsegården Kersgården 1919 i Hedemora socken, nordost om staden. 1946 flyttade familjen till Matsbo, strax norr om Hedemora. Efter familjens gårdsnamn Kers och förleden i sockennamnet Hedemora valde hon sin författarpseudonym.[3]
Hed var medlem i gruppen Hedemoraparnassen och ansågs[vem?] som en av samtidens stora poeter. 1955 mottog hon Illis Quorum. Hon hann med att ge ut 17 diktsamlingar, 2 prosaböcker och vara med i 3 poesiantologier.
Redan 1908 började hon lämna bidrag till olika tidningar.[2] Debuten kom 1913 med Från stigarna[1] och gavs ut i tre upplagor. Bland hennes övriga verk märks Vägar och vandrare (1917), Arv (1923) samt Jord och människor (1928) och Bergslag (1934).[4] Diktsamlingen Efterlämnat utgavs postumt 1971.
I Hedemora gammelgård finns en minnessten över Hed.
” | Hos mig har dikterna fötts under dagens arbete i köket, ladugården eller ute på ägorna och så har jag skapat fram det på kvällarna när familjen sovit. Sagt av Hilda Olsson om författarskapet[3] | „ |
Mellan 2010 och 2016 delade Martin Koch-sällskapet/Hedemoraparnassens Vänner[5] ut Kerstin Hed-priset till en kvinnlig kulturarbetare eller opinionsbildare.[6].
|