La farsa amorosa är en opera i tre akter med musik av Riccardo Zandonai och ett libretto av Arturo Rossato och Carlo Zangarini efter Pedro Antonio de Alarcóns[1]roman El sombrero de tres picos (Den trekantiga hatten) (1874), som också låg som grund till Manuel de Fallas balett med samma namn[2] och Hugo Wolfs opera Der Corregidor.[3]
Librettot, skrivet av Zandonais mångårige samarbetspartner Arturo Rossato, utspelas i Lombardiet men har behållit de spanska namnen. Bland rollerna återfinns unikt nog två kärlekskranka åsnor: Ciccio och Checca.
Operan är komisk och var ett försök att återskapa traditionen med opera buffa, vilken hade blomstrat i Italien under 1700-talet och det tidiga 1800-talet.
La farsa amorosa skulle bli Zandonais sista fullbordade opera och den hade premiär den 22 februari 1933 på Teatro dell'Opera di Roma.
| Roller | Röststämma | Premiärbesättning 22 februar 1933 Dirigent: Riccardo Zandonai |
|---|---|---|
| Don Ferrante | baryton | Carmelo Maugeri |
| Donna Mercedes | mezzosopran | Sara Ungaro |
| Frulla | tenor | Alessio De Paolis |
| Giacomino | tenor | Adelio Zagonara |
| Lucia | sopran | Mafalda Favero |
| Orsola | mezzosopran | Agnese Dubbini |
| Renzo | tenor | Nino Bertelli |
| Spingarda | bas | Salvatore Baccaloni |